När jag sätter mig i hagen eller stian så kommer genast alla grisarna! Det är så härligt att känna deras längtan efter kel och närhet. De har ju varandra, så de är egentligen inte i behov av det, men ändå… ja till mig kommer de alltid! Det hänger självklart även ihop med att de är nyfikna och måste kolla om jag har nåt gott med mig. Men vissa lägger sig alltid ner hos mig direkt. Här är det Emil och Freja (?). De svarta blir alltmer bruna och de bruna mer svarta…. vilket gör att de olika kännetecken smetas ut och jag inte kan avgöra vem det är i alla vinklar. Just denna vinkeln var svår .