Första gången jag såg Gry förälskade jag mig totalt i henne. Hon är en kopia av Chico, fast med feminina drag. Hon är lika glansig i borsten, hon är lika lugn, hon är vacker som en dag och ja, hon är helt enkelt underbar. Hon är dotter till Torsten (som även är pappa till bebbarna i Belles kull) och har verkligen fått mycket av hans fantastiska beteende.

Men, hon var ju en av uppfödarens (Sofie på Mika) framtida avelssuggor, så det var ju inte ens på tapeten att jag skulle kunna köpa henne. Dessutom bodde vi ju i stan och hade inte möjlighet att ha fler grisar än Chico.

Så flyttade vi till landet, vilket ju är en helt annan historia, och Chico fick flytta ut i stian p.g.a. min allergi. Sällskap skulle han ju ha så klart, så vi skulle ha en gris till. Men Gry var inte till salu . Fast jag fick ju köpa Belle, en ljuvlig liten tösabit som såg ut som en rävunge när hon kom. Hon är oxå en helt fantastisk tjej men nu handlar inte detta inlägget om den sötnosen .

Livet fortskred både här i Vimle och hos Sofie, men omständigheterna i Sofie liv gjorde att hon var tvungen att minska antalet galtar, jag fick då köpa Torsten (el. rättare sagt så fick jag honom som betalning för att göra hennes hemsida). Ytterligare omständigheter gjorde att Sofie hörde av sig igen ett halvår senare och frågade om jag fortfarande var intresserad av Gry! Om jag var! Fast.. vi hade ju tre grisar och Belle försökte vi få betäckt, så vi skulle ju få fler… Men jag kunde inte säga nej! Jag hade ju drömt om att få ha henne så länge! Sagt och gjort, Gry fick flytta hem till oss!

När hon kom hit var hon livrädd, hon hade inte blivit hanterad särskilt mycket av Sofie. Lilla gumman sprang undan och gömde sig i hörn när jag ställde in maten. Hon levde i en egen liten del av ladan i några veckor för att försäkra oss om att hon inte hade några sjukdomar el. dyl som kunde smitta ner resten av gänget.

Hon smet igenom sin inhägnad en dag när hon brunstade, hon kände ju att galten, Torsten, var på andra sidan. Tur att jag var i hagen, så jag kunde förhindra betäckningen. Därefter var det ingen större idé att försöka ha henne i egen hage, utan vi flyttade Torsten till egen hage istället, tills han blivit kastrerad.

Successivt försökte jag närma mig henne, att kunna klappa EN gång på ryggen när hon åt var första segern! Hon kom alltså i mars 2009 till oss, drygt ett år sedan. Har haft daglig träning i närkontakt och i att närma mig henne över huvudtaget.

Sedan några månader tillbaka kan jag gå förbi henne när hon ligger och sover, utan att hon blir rädd. Jag kan gå fram till henne när hon ligger och vilar och klappa henne. Jag kan t.o.m. klippa hennes klövar samtidigt som jag kliar henne! Hon har anpassat sig helt och hållet till livet hos oss i Vimle! Det enda hon inte gillar är när jag sprutar med vattenslangen på allihop för att avsvalka dem, då springer både hon och Torsten bort. Fast hon älskar att bada, så det är ju tur de har ett par ställen de kan gegga ner sig ordentligt.

Visst tjafsar hon fortfarande med Chico emellanåt, hon skriker rätt högt när hon säger ifrån. Men de sover tillsammans på vintern, Gry, Torsten och Chico. Nu är det för varmt så Chico väljer att ligga själv. Men Gry och pappa Torsten sover alltid tätt, tätt.

Min lilla snutteplutta!

Ps. Hon har rinniga ögon, därför ser det ut som om hon gråter på bilden, men det gör hon inte! Dessutom är hon helt kal nu, all borst har släppt och ny är på väg ut.