När solen kommer fram, om så bara för en stund, så vill jag låta grisarna få strålarna på sig. Då blir det helt paralyserade och bara står still. Det är helt fascinerande att se hur solens strålar verkligen ger dem energi och livsglädje! Det är inte roligt att vara gris nu, det är kallt och trist, det händer inte så mycket och det är samma skottade gång att gå i när man ska till toaletten som man tvingas ut att besöka.

De har toaletter inne i stian som håller ca 5-6 grader plus och så har de tillgång till ”stallet” där det är ungefär samma temp som utomhus, fast det blåser och snöar inte. Där har de fritt med hö och även en toalett till. Dessutom har de upptäckt att man kan hoppa ca 60 cm upp i luften, då hamnar man på det gamla foderbordet och där ligger det halmbalar och det är ju synd om de ska ligga där alldeles orörda, det är bättre vi bökar i det.

Jag har gärna dörren till hagen öppen, men nu när det kommit så mycket snö så har stängslet blivit för lågt och eftersom i har några ”Stefan Holm”-efterapare så kan de lämna hagen, vilket de gärna gör när de brunstar eftersom det ju kan finnas nån galt nånstans.

Detta är Båtsman som kisar mot solen och burrar upp sig, för det är trots solens strålar ganska kallt