Fort Nossa Senhora da Queimada byggdes för att skydda fastlandet mot piraterna, det skulle vara ett komplement till fortet ute på Persikoträdön, tanken var tydligen att bygga en hamn och pir emellan forten också men det blev aldrig så, då de insåg att havets krafter var starkare.
Fortet, som också kallas Fort of Pessegueiro ligger på fastlandet mitt emot Ilha do Pessegueiro och stod klart i slutet av 1600-talet, efter att ha påbörjats 100 år tidigare.
Fort Nossa Senhora da Queimada
Namnet Fort Nossa Senhora da Queimada hänger ihop med legenden om Jungfru Maria statyn som inte brann upp ute på ön, beskrev legenden i inlägget om ön. Queimada är portugisiska ordet för ”bränd” och nossa senhora är ”vår fru”, den katolska benämningen för Jungfru Maria.
200 år senare är det inte längre en militär bas, utan det är skatteverket som använder fortet för att bekämpa smuggling utmed kusten, vilket de gör under många decennier. Men sen dess har fortet stått tomt men det är klassat för att bevaras. Det ligger väldigt utsatt för vädret och Atlantens krafter, så trots en del restaureringar öppnas fortet idag bara upp vid speciella händelser och guidningar.
Eget stenbrott
Det är ju väldigt smart att bryta stenen till bygget av fästningen precis intill så en slipper flytta stenarna så långt. Men är det smart att försvaga marken genom sådan åverkan, precis där en bygger?
Jag vet så klart inte, men naturen, havets krafter och erosion, har i alla fall orsakat att både stenblock och delar av murar ramlat ner i det som nu är en vik, men som en gång i tiden nog var land på samma höjd som intilliggande klippor. Men det kommer jag visa i ett annat inlägg.
22 kommentarer till ”Fort Nossa Senhora da Queimada”
Jag tänker som dig, inte så smart att bryta bort stora stenblock.
Havetskrafter är urstarka då det sätter den sidan till och sol /vind sliter också bra. Men man måste ju drömma stort och testa och det gjorde de verkligen. Ha en bra ny vecka!
Så sant, drömma stort och testa är helt rätt. Tack detsamma!
Man lär sig ju av misstagen. Fast de hann väl aldrig se misstagen utan det är mera för oss att ta vara på. Fint! Kram
Precis, det är för oss att ta tillvara på. Kram
Det var nog inte speciellt smart att bryta sten där med tanke på fortet utsatta läge. Det får man lära sig av här och nu.
Kram
Vi lär oss av andras misstag också 🙂 Kram
Häftig plats! Kan tänka mig att det är väldigt effektfullt att vara där i verkligheten, med havet som svallar i bakgrunden.
Och nej, kanske inte så smart att ta material direkt i närheten. Vanligtvis hade man väl en dedikerad bergtäkt till större byggen, men de kanske inte tyckte att det behövdes i detta fall…
Kul du är tillbaka Emma! Det är en härlig plats, tänkte de kanske tänkte på transporten av stenen i första hand. Men vad vet jag 🙂
Förstår att detta var en häftig plats att besöka, när jag ser dessa foton känner jag historia i kroppen, så som jag ofta gör vid liknade platser.
Kanske inte så smart, nej, men just då bygget var igång var det säkert smart att slippa frakta stora stenblock 😉
kram
Det var det! Jag tänker som du, det var det smartaste just då. Kram
Självklart är det ett utsatt läge med stor påverkan av väder och vindar men när det byggdes som ett fort så var det nog precis rätt läge. Kanske även när smugglingen skulle stoppas. Men nu är det synd att det inte används mer än till enstaka guidade turer. Jag är helt med i dina funderingar om ifall det är bra att försvaga marken i närheten av där man bygger. Man kan tycka att alla specialister borde ha tänkt på den detaljen. Men det kanske krävs mer av sunt förnuft så kanske borde de fråga dig 😀
Kram
Hahah, ja de kunde ju frågat mig innan de byggde 🙂 Det finns så mycket att upptäcka och fascineras av från hur folk levde förr i tiden. Kram
Undrar hur många fort och borgar det finns i Portugal??Det verkar som om varje ort med självaktning har en borg. Sedan var det väl inte det smartaste att bryta sten till bygget precis där…
Det finns väldigt många helt klart!
Fina bilder! Känns ju lite tveksamt med stenbrytningen kanske, dock ej min expertis … 😉
Tack, jag är ingen expert heller 🙂 Skönt att det beslutet legat på någon annan.
Också ett spännande ställe med intressant historia.
Tänk vad många fort det finns i denna delen av Europa, Iberiska halvön. Fantasin flyger iväg.
Ha det fint!
Det finns väldigt många fort här nere, kul att fundera på hur livet var då. Tack detsamma Lena!
Alltid spännande med gamla murar, borgar och fort. Fina bilder! Bilder på gamla murar extra fina, som 3 och 4 och sedan även den andra 3.an.
Roligt du berättar vilka bilder som tilltalar mest, känner vi är ganska lika där 🙂
Ok, då är jag här igen, med en samlingskommentar! Lägger den inte i senaste inlägget, för jag vill inte skrämma bort dina läsare … 😉
Så intressant att läsa om artikeln i Må Bra, där var du rätt person att intervjua! Att sälja allt och flytta till husbil som ni gjorde, det är verkligen häftigt. Kan inspirera många att våga bryta mot normer och tvång.
Marocko! Dit vill jag också! Försökte locka med maken redan i våras, men mottagandet var ganska ljumt om han ens fattade vad jag menade. Får försöka igen och ser väldigt mycket fram emot dina bilder och inlägg därifrån! Men än så länge njuter jag för fullt av dina bilder från olika ställen i din närhet. Fotona från klostret t ex är magnifika – vilket ställe! Promenaderna i ditt närområde är så trevliga att få följa med på, de ger en fin bild av hur ni bor.
Växtskyltarna av trasiga krukor blev väldigt snygga, vilken bra idé! Alla bilderna från gråsparvarnas familj är ljuvliga (speciellt den stora i slutet av ett inlägg, med ungen som sträcker på sig). Undrade just över var honan var, men sedan kom svaret. Hoppas verkligen att de klarar att hålla sig undan från katterna. Blåskatorna är väldigt vackra fåglar, fantastisk blå färg och lustiga ”mössor” i svart. Fnittrar lite åt det där med män och deras leksaker – jag menar verktyg och maskiner … Inte vem som helst som går och köper sig en grävmaskin! Eukalyptusens olika blad hade jag ingen aning om. Har undrat när jag sett bilder på träd och bladen inte alls ser ut som de runda i blomsteraffären.
Boktips? American Dirt har jag läst, den var bra och ger ett otäckt perspektiv till den där muren som den orange mannen anser viktig. Du har fått många tips, men jag lägger till författarna Maja Lunde och Charlotte McConaghy samt svenske Marcus Jarl för aningens mer lättsmält. Raynor Winns bok The Salt Path rekommenderas också, även om det är en del bråk om vad som är sant.
Tack Anni, så glad att du återkommer och finner glädje i att läsa ikapp lite. Tror inte du skrämmer bort någon, jag tycker det verkar som att många läsare uppskattar att läsa även kommentarerna. Kanske mina inlägg från Marocko kan få honom på andra tankar. Roligt du gillade iden med trasiga krukor. Visst var den bra America Dirt, tänker fortfarande på den. Har läst The Salt Path, tycker inte den var en höjdare faktiskt och filmen är jag inte intresserad av att se. Har läst om vargarna av Charlotte McConaghy, riktigt bra!