Ilha do Pessegueiro direktöversatt blir faktiskt persikoträdön. Den ligger i Atlanten lite söder om Porto Covo och väldigt nära kusten. Det är inte bara en vanlig ö, den har faktiskt både en hel del historia och en legend minsann.
Vyn utöver ön är läcker när en kommer körande, här har vi precis passerat en camping som vi bott på en gång. Vintertid är den i princip tom men när vi körde förbi den här gången var det full fart där inne. Det gick trots det att gå ut en bit i gatan och fota ön.
Det finns ett fort där ute på ön, Fort of Santo Alberto, och vi vet att Black Pig Gin har (eller åtminstone har haft) sina romtunnor någonstans i havet runt ön. Vi har inte varit ute på ön, men vi har den med på väldigt många bilder, för den syns tydligt även när en är i Porto Covo, särskilt från deras utsiktsplats där vi numera fikar på julafton varje år. I ett par av bilderna i galleriet nedan kan du kanske ana Porto Covo på en klippa till höger i horisonten. Och allra längst bort ligger några fartyg på redden i väntan på att gå in i Sines hamn (som jag gjort ett eget inlägg om för några år sedan).
Eftersom jag inte hade med mig något annat objektiv än det nya vidvinkelobjektivet så kunde jag inte zooma in på ön. Men det jag kunde göra var att ändra förgrunden, alltså placera mig på olika ställen och fota ön från olika håll. Vi gick aldrig ner på stranden då det var en hel del som badade och solade där, så den vinkeln kan jag inte bjuda på.
Namnet på ön kommer sig av en språkförväxling enligt Google. Det har inte med persikoträd att göra utan snarare med fiske.
Fortet blev aldrig färdigställt och det som var byggt förstördes i jordbävningen och tsunamin 1755.
Legenden
På 1700-talet gick pirater i land för att plundra, på ön bodde en ensam eremit som vaktade ett litet kapell som var tillägnat Jungfru Maria. Piraterna mördade eremiten, plundrade kapellet och brände ner allt som fanns kvar. När lokalbefolkningen åkte ut för att begrava eremiten fann de statyn av Jungfru Maria helt oskadd, liggandes i askan. De flyttade statyn till fastlandet men numera står hon inne i kyrkan i Porto Covo.
Det var roligt att testa vidvinkelobjektivet på det här motivet samt flera andra från samma område som kommer i egna inlägg,
20 kommentarer till ”Persikoträdön – Ilha do Pessegueiro”
Underbar utsikt där ifrån vägen. Sådana ställen brukar sätta igång foto-lusten.
”Vi måste stanna och ta en bild-vy”.
Ha en fin vecka Anna.
Det är roligt när den lusten väcks! Tack detsamma
Vilken fin liten ö och legenden för den inte sämre. Tacksamt motiv dessutom.
Kram
Roligt du uppskattade. Kram
Så vackra vyer du bjuder på idag! Det blir ju lite annat med vidvinkel. Jag har inget riktigt vidvinkel objektiv. Bara det som jag fick med till kameran har lite mer vidvinkel. Använder det inte så ofta, får kanske testa det lite igen 😀
Intressant historia om ön.
Kram
Tack så mycket, så roligt att kunna fota även vidvinkel nu, blir helt andra bilder helt klart. Kram
Det blev väldigt fina bilder och vilken bra idé att växla mellan olika förgrunder. Jag gillar verkligen det vackra, karga landskapet med klippor där viss växtlighet ändå trivs. Ja, du vet ju redan att jag tycker om den miljön 😀 Det ser faktiskt ut som om det finns ett fort där ute på ön men kanske är det berg och klippor.
Kram
Det är helt riktigt att det finns ett fort där och det är det du ser i bilderna. Ja, jag vet du gillar den miljön, så det här var ett inlägg i din smak förstår jag. Kram
Spännande historia och fina bilder.
Bild nummer två blir min favorit=)
Tack!
Fantastiska vyer över ön. Det är som att den lockar på en. Och när man får höra legenden blir man ju ännu mer nyfiken och lockas ut dit.
Dessa naturkatastrofer som förstört så många byggnader. Tänk vad som hade varit bevarat om det inte vore för dom, och för krig.
Vad roligt du känner så om ön, det går säkert att simma ut om en är lite uthållig och havet är lugnt. Men det går så klart att åka båt med, gissar det finns möjlighet från Porto Covo.
Bara namnet fångar intresse och tack för den gamla legenden. Alltid kul att läsa sådant.
Vad roligt du gillade det inlägget!
Älskar legender och ön har ett underbart namn. Kram
Visst är namnet fint! Kram
En sådan berörande berättelse, legenden…
Tacksam annars att få resa via din blogg. Har ju inte just nu råd att resa (deltidspensionär) och anhörigvården tar sin tid (mamma 92 år).
Skrev i dag själv på bloggen att det är så fint att det ännu finns traditionella bloggar med bilder och texter, för jag gillar inte bara korta klipp och snabba hopp hit och dit.
Det är så vackra vyer där du bor.
Glad du reser med mig, har läst hos dig och tackar för länken! Vi gillar våra omgivningar väldigt mycket.
Fin liten ö och framför allt kul med legenden. Gillar legender. Allt behöver inte vara sant så länge man påpekar att det är en legend eller folksaga.
Legender kan vara riktigt roliga att läsa om. Skulle vilja besöka ön en dag också, får se om det går att ordna.