Grannen ska sälja sin mark. Jag skulle så gärna vilja köpa den, men vi har inte råd. Det är frustrerande och det är helt utanför min kontroll.
Som granne har vi första tjing på marken. De ringde på porten i söndags och berättade att de nu tänker sälja, vi har visat intresse för den förut och jag är så glad de frågade. Marken är ungefär tre gånger så stor som den vi har. Det rinner en bäck i botten av den, finns många gamla olivträd och kaktusar på marken. Men priset är utanför vår räckvidd.
Jag vill ha marken.
Det är rustik jordbruksmark, något vi tyckte var så bra när vi köpte vårt hus. Inga grannar med andra ord, för man får nämligen inte bygga på rustik mark. Men nu är det ny lag i Portugal som gör att om vissa kriterier uppfylls så kan rustik mark klassificeras om till urban mark. Och då kan en få bygglov.
Jag vill ha marken.
Om vi hade haft pengarna hade jag köpt marken för att slippa få en granne som bygger ett hus där.
Jag vill ha marken.
För det vore underbart att kunna skörda alla oliver och göra egen olivolja. Det går ju åt en hel del i det här hushållet.
Jag vill ha marken.
Men det är inte försvarbart att tömma hela vårt sparkapital för att köpa den.
Jag vill ha marken.
Jag baxnade för priset först, men sen när jag fick veta om lagändringen och att marken är kopplad till den nya dragningen av vatten från Alqueva så inser jag att det nog är ett rätt okej pris ändå. Även om det är för högt för oss.
Jag vill ha marken.
Drömmer om att bygga ett litet gästhus på tomten och en plattform för en husbil. Drömmer om att bjuda in wwoof-are att leka loss med sin kreativitet och skapa tillsammans med naturen.
Jag vill ha marken.
Och så är jag rädd för att den som köper marken kommer bruka den och sprida giftiga ämnen.
Jag vill ha marken.
Roger säger ”det är bara att gilla läget”. Jag säger ”jag gillar inte det läget”.
Väljer att tänka annorlunda
Jag tänker att ju mer mark vi har desto mer bundna blir vi.
Med mindre pengar i bufferten har vi inte samma frihet till nya beslut.
En stor markbit kräver mycket arbete och engagemang, har vi det?
Det kanske blir en toppengranne som köper marken!
Det är nog lika bra att det är för dyrt, när jag tänker efter, för friheten är ju otroligt viktig för oss. Nu håller jag i alla fall tummarna för att de säljer till rätt person!
Bilden visar en del av marken, från guldperioden förra året.
28 kommentarer till ”Vill ha, men vi har inte råd.”
Medan jag läste första delen av inlägget ”vill ha delen” tänkte jag hela tiden på de fyra sista punkterna.
Kanske är det inte av ondo att ni inte har råd.
Jag tror ni kommer få en toppengranne, att det blir bra och ni senare kommer att vara nöjda med att det blev som det blev.
Så är det ju, det är en del av tjusningen med livet också att inte få allt en vill ha. Jag hoppas det blir en bra granne!
Det är inte alltid så lätt när känslan säger ett och förnuftet ett annat. Att tömma sitt sparkapital känns inte bra även om det handlar om något man gärna vill ha. Ni får hoppas på att ni får väldigt goda grannar som kommer att använda marken på ett bra vis.
Kram
Precis så, vi får hoppas och tro på en god granne.Kram
Det låter klokt att inte tömma sparkapitalet, men nog förstår jag din frustration! Det är inte lätt att förhålla sig till obalansen mellan drömmar och verklighet alltid. När min bror köpte denna lilla gård på exekutiv auktion var det många heta känslor bland grannarna. Mannen som bodde här hade dålig mental hälsa och det påverkade hur det såg ut. Det bodde missbrukare i en husvagn på den del av tomten som brorsan styckade av till sig då vi köpte det här. Vi har hört hur grannarna hade gått ihop för att köpa loss marken för att kunna slippa den situation som var nu eller för att en dålig granne skulle komma. Precis innan vi köpte anmäldes min bror för ”nedskräpning”. Han hade slagit sönder de två husvagnarna som hade botts fulla med skräp för att sedan sopsortera, så processen var igång. Jag tänker att grannar som inte kommer till en och pratar direkt utan anmäler via myndigheter spelar fulspel. Jag är tämligen övertygad om vem det var, men han är död nu och allt är städat. Dessutom har vi fantastiska grannar precis runt omkring oss.
Jag förstår att du vill ha marken, men jag tror som du att det kan bli jättebra ändå! Kram på dig.
Det var en svår process för brorsan förstår jag. Jag är mest orolig för att de odla en enda sak, typ mandelträd, och att de ska bespruta. Men hoppas det är för liten marksnutt för att det ska vara värt det. Kram
Kan förstå dina känslor om att du vill ha den marken men vet också att ni är förändringsbenägna och kanske inte alls vill sitta fast där om tio år med en stor bit mark och ett tömt bankkonto. Förhoppningsvis får ni riktigt bra grannar i ert lilla paradis!
Du har så rätt, vi vill inte tömma vårt kapital så det blir ingen större mark för oss. Det blir bra, för det blir som det blir.,
Jag förstår så väl dina känslor här. Jag skulle känna precis samma sak. Kan bara hålla tummarna att det blir en toppengranne ni får. Och tänk på friheten ni har med besparingarna som är kvar. Men ändå … jag förstår dig …
Kram
Vi hoppas och vill tro att det blir bra på alla sätt. De kanske inte ens får sålt 🙂 Kram
Jaadu Anna… ”att vilja ha” men inte ha råd är väl en känsla jag kan relatera till oerhört mycket, och då har jag inte heller ett stort sparkapital att laborera med utan det är bara att gilla läget som din make uttrycker det 😉 Finns inte pengarna är det ju så, simple as that.
Jag skulle känna djupt in i magen vad som är viktigast för dig helt enkelt, hur du ser dig/er själva om 5 år, 10 år… skulle det fortfarande vara värt det då? Men ja, återigen…har man inte råd så är det ju som det är tänker jag….
Kramar!!
Så är det, bara att acceptera. Eller hoppas de inte får sålt 🙂 Kramar
Kan förstå dig som älskar att odla och nu kunna få en mark med redan fullvuxna träd och en bäck dessutom. Men vill man ha friheten också och även inte ta nästan hela sitt startkapital. Då måste man välja det sista.
Och jag tror att det blir bra grannar som kööper marken.
Kram Carin
Det hade varit fantastiskt på så många sätt, men ja priset alldeles för högt. Jag hoppas och tror som du, det känns bra. Kram
Inte mycket man kan påverka runt om en och andras byggande.
Vår lilla trädgård är på 810 m² och nu med två nya grannar har vi 7 grannar runt oss.
Men eftersom vi har annat än bara kala gräsmattor utan även olika fruktträd och annat runt om, så har vi en liten egen privat oas.
Så är det. Skönt med en egen liten oas, det har vi med.
Jag tror att det kommer att bli jättebra! Det finns ju alltid en mening med att man inte kan eller att saker inte blir som man tänkt. Svårt att ta förstås men man ska nog inte heller tänka det värsta. Koncentrera dig på det bästa som kan hända. Kram
Det finns absolut en mening och det kommer säkert bli jättebra. Tack för pepp! Kram
Du sa det där i dina motargument. DET är så du får tänka.
Det blir bra ändå, och ni slipper stå på bar backe med ännu mer slit och jobb och pengar som den tomten skulle innebära.
Men ja, det där med grannar, det är alltid knepigt. MÅ det bli bra sådana den dagen de kommer. Du ska se att det blir just det, BRA!!!
Kramar till dig!!
Ja det är så jag får tänka. Det blir bra, om de ens får sålt 🙂 Kramar
Jag förstår fullkomligt att du vill, och hur frustrerande det måste vara att ”gilla läget” när de gäller detta. Jag hoppas ni får fina grannar som vill leva ungefär som ni gör så de inte sprider gift.
Kram
Jag hoppas verkligen att det inte är några som sprider gift. Det hade ju inte bara förstört för mig utan även andra eftersom de har en bäck som kan dra med sig skiten vidare på vintern. Kram
Den kanske inte blir såld…
Ni kanske får köpa den till en rimlig penning om du förklarar läget för din granne?
Håller tummarna för att det löser sig på bästa sätt!
Så kan det ju också vara! Vi får se vad som händer, de vill nog ha ut så mycket de bara kan. De vet vad vi kan tänka oss att betala. Tack!
Du har massor av skäl till att vilja ha marken och jag förstår dem alla. Men om det inte finns något annat alternativ än att gilla läget, som Roger säger, så är det ju bra om du kan tänka som i sista stycket.
Snällt av grannen att fråga i alla fall. Kanske löser försäljningen grannens problem och då kanske man kan vara glad för hans skull. Men fy, om det kommer någon och förgiftar marken. Då förstår jag om det känns skit.
Kram
De måste fråga enligt lag, grannen har alltid första tjing här när det gäller sådan typ av mark i alla fall. Vi får se hur det blir framöver, den är ju inte såld än och kanske de inte heller får sålt den. Kram
Oj vad jag kan relatera till detta. Inte för att jag har varit sugen att köpa grannens tomt, men känslan av att man hoppas på bra granne. Bor i radhus och då är grannfrågan extra känslig. För några år sen fick vi ny granne på ena sidan av vår tomt. Sprang på dem på gatan någon dag efter de flyttat in. Presenterade mig och hälsade dem välkomna. Fick direkt frågan ”kan vi klippa ner häcken intill er?” Ehh…. Nej verkligen inte!! Dagen efter hade de klippt ner häcken på övriga sidor runt deras tomt. Den var kanske 80 cm hög efter klippningen. Till saken hör att de hade två stora hundar och vi hade en liten westie. Kan du föreställa dig hundarna i de två tomterna, med en 80 cm hög häck emellan… Som dessutom inte var vintergrön. Efter drygt ett år flyttade de härifrån. Då var hela deras tomt uppgrävd som det varit gigantiska grävlingar i den. Dessutom var det ganska skönt att slippa ljudet av två konstant skällande hundar på granntomten. Det är över 20 år sen och jag tänker fortfarande ibland om den där häcken intill dem hade varit kvar, om jag inte hälsat på dem…. Grannarna som flyttade in var supertrevliga. För några år sen flyttade det in nya grannar på andra sidan av vår tomt, även de trevliga. 🙂
Oj det var inte så kul grannar med hundarna förstår jag. Bra det kom en annan mycket bättre granne, för det är viktigt med bra grannar.