Bokcitat #2, om sociala medier och vänskap

Publicerat den

Dagens citat kommer från boken ”Där barnen är kungar” av Delphine de Vigan. Allt blandat med mina reflektioner kring sociala medier och vänskap.

Boken är fantastisk och samtidigt otäck. Hur långt är vi beredda att gå, vad och vilka kan vi offra? Hur påverkas vi av sociala medier? När jag läste den så fastnade jag många gånger.

Det jag hämtat ur boken är så träffande. Jag känner så väl igen mig. Jag vet hur det är att vara mitt i det sociala medier hjulet, jag har använt sociala medier mycket och jag var också en early adopter i början. Sociala medier kan absolut vara fantastiskt och kraftfullt! Men det finns baksidor. Till exempel när det gäller djupare vänskap.

Jag märkte hur sociala medier påverkade mig negativt och hoppade av. Vilket jag är glad för. Men.

Clara har sedan en tid tillbaka haft känslan av att leva isolerad från världen, i någon avkrok, i utkanten av alla medier som påstås vara sociala, som är bräddfulla av spelad kärlek och äkta hat, i utkanten av en illusion som är proppfull av selfies och korta meningar, i utkanten av allt som rör sig med ljudets hastighet.

Hon är en kvinna som hamnat på efterkälken.

Exakt så där känner jag. Jag lärde känna så många fina personer genom t.ex. Twitter för många år sedan och har tack vare Instagram också hittat fina vänner. Men idag är jag som inte har sociala medier faktiskt exkluderad. Jag saknar direktkontakterna. Det där SMSet som visar att min vän tänkt på mig.

sociala medier och vänskap
En hel hög med vänner på en hög

När hon tänker efter är hon inte särskilt intresserad av ett liv som går ut på att sitta böjd över en skärm och kommunicera med en artificiell intelligens, ett liv där man bara ombeds lyfta blicken för att ansiktsigenkänningen ska fungera. Hon vill inte vara som alla andra som sjunker ner i soffan, med mobilen i handen och försöker stilla sin längtan efter riktiga känslor genom att på skärmen följa dagens drama, attentat eller hjälte, som sedan glöms bort redan nästa dag.

Världen har sprungit ifrån henne, glidit henne ur händerna. Världen är vansinnig, men hon kan inte göra något åt det.

Ja, så. Visst sitter jag böjd över dataskärmen när jag bloggar och redigerar bilder. Det är platsen och verktyget för mina stora intressen att skriva och fota. Och jag kommunicerar gladeligen med er som lämnar kommentarer här. Men jag är inte ett dugg intresserad av att återvända till sociala medier. Har aldrig gillat veckotidningar, skvaller och faktiskt inte ens nyheter. Jag får veta det viktigaste, men resten vill jag inte ha.

Jag är utanför

Men även om jag hoppat av och är glad för det, så känner jag mig utanför. Jag ser och hör inte det som mina vänner gör och delar med sig av på Facebook och Instagram (det är de kanalerna som mina vänner mest hänger på tror jag).

Det verkar ha blivit väldigt viktigt att dela med sig till så många som möjligt på en gång och till personer en inte ens känner istället för ens vänner. Det där att man ska ”catcha up” varje gång en hörs av är så klart bättre än inget. Men det hade ju varit roligt om det inte behövdes, att den tiden kunde användas att göra och prata om något nytt, om framtiden, drömmar och hopp.

Att aktivt välja mig som vän kräver en investering i vår relation. Sociala medier kan verkligen vara ett komplement i en vänskap, men det räcker inte. Inte för mig. När jag hoppade ur de kanalerna förstod jag att jag skulle tappa kontakten med folk, men jag trodde inte det skulle slå igenom på så många fronter.

Jag har full förståelse för att andra tycker annorlunda, att de digitala möjligheterna har öppnat upp en värld som annars kanske skulle varit väldigt snäv, även när det gäller relationer. Men jag behöver direktkontakt, jag behöver samtal, trygghet, insättningar och uttag. Omtanke, intresse, förståelse, förväntan och tid. Jag vill också känna att mina vänner ger mig möjligheten att finnas där för dem, att de släpper in mig även när livet är svårt.

Vad händer den dagen då jobbet sugit musten ur en, eller när en helt plötsligt har mer tid för att en bytt jobb, gått i pension eller liknande? Finns det då några vänner kvar om de hela tiden offrats? Om det alltid väljs något annat före vänskapen, är det då en vänskap? Jag har i alla fall slutat jaga för att underhålla en vänskap som inte känns ömsesidig.

Vänskap är svårt. En del av mina vänner framkallar en viss typ av känsla, en viss typ av samtal kan föras och en viss typ av aktivitet görs. Sen har jag andra vänner för andra typer av aktiviteter, samtal och känslor. Och så finns det de där vännerna som jag kan vara 100% mig själv med, där acceptansen för varandra suddar ut alla tvivel och osäkerheter. Där tryggheten finns och kärleken är stark,

Och ja.. läs boken 🙂

Missa inga inlägg, följ bloggen!

40 svar till ”Bokcitat #2, om sociala medier och vänskap”

  1. Profilbild för LillaSyster
    LillaSyster

    Här sitter en till som är utanför……men självvalt. Precis som du säger de som förr hörde av sig till födelsedagar kommer inte längre ihåg, för FB påminner ju dem inte om min dag. Själv är jag som mormor var- har alla födelsedagar i huvudet. Verkar verkligen vara en läsvärd bok. Tack för tipset. Kram på dig!

    1. Profilbild för Anna Forsberg

      Skönt att vi valt själva, även om det känns tråkigt att vara utanför ibland. Jag har en kalender där jag alltid skrivit in födelsedagar. Absolut läsvärd! Kram

  2. Profilbild för en vanlig man

    Väldigt bra tankar och reflektioner du skriver idag. Jag känner igen mycket av det i mig själv.
    Bra tänkvärt inlägg!!

    1. Profilbild för Anna Forsberg

      Tack! Roligt du gillar det.

  3. Profilbild för Anneli

    Hej,
    Vilket otroligt bra blogginlägg om ett mycket aktuellt ämne…Jag tror inte att du är ensam om att känna och tycka som du gör, och jag tycker inte att du skall känna dig utanför pga att du inte är på insta eller FB. Det är så mycket skit där som man slipper. Så mycket förvrängd verklighet och propaganda och alla vill tjäna pengar på allt möjligt. Jag bli så trött ibland. Tänker att jag måste skydda mig själv från all kommers och negativitet. Det blir en hets där man aldrig känner sig tillräcklig eller bra nog. Mycket nyttigt att avstå helt. Blogglandia är så mycket trevligare och lite mera slow-living. Du har en sådan otroligt fin och välarbetad blogg. Vilken skatt för dig. Så många händelser och tankar och bilder som du dokumenterar. När jag kliver av ekorrhjulet skall jag också försöka blogga lite mer som du. Nu stressar jag i ekorrhjulet och är helt slut när jag kommer hem.

    Tusen tack för alla dina fina och insiktsfulla kommentarer hos mig. Jag blir så glad.

    Ha det gott!

    Varm kram,
    Anneli

    1. Profilbild för Anna Forsberg

      Tack Anneli! Vad glad jag blir att du tycker om inlägget men också min blogg. Att slippa all skit, den förvrängda verkligheten och reklam är jag så otroligt glad för. En så enkel åtgärd och vips så blir livet så mycket renare. Detsamma, kram!

  4. Profilbild för Äventyret Framtiden

    Det där är en fråga jag har ställt mig de senaste åren. Vad är en vänskap? är den något man kan ha med många människor i det digitala livet? Bara till en viss del tror jag. Jag ställde mig utanför jag också för att jag inte fick rätt känsla mera vad gäller FB. Instagram har jag aldrig varit med på annat än som följare till ett barn och ett barnbarn. Nu är jag på FB igen men inte alls på samma sätt och visst faller ”vänner ” bort i och med att jag inte lägger ut några selfies med jämna mellanrum, inte går in och gillar hela tiden. För mig är det där ett liv som inte är ett riktigt liv, det är ett bekräftelseforum mera och när det sen kommer till kritan så har man ändå inte de s.k. vännerna. Jag är med för att lära mig mera om kulturen här, så det är grupper som berättar om livet nu och förr som är intressanta för min del.
    Vänskap för min del är det du beskriver i slutet av ditt inlägg, den, dem du kan vara dig själv med rakt upp och ner, inte behöva förställa dig eller vara någon annan med för att passa in.
    Jag är uppriktigt sagt inte ens intresserad av att se selfies på andra stup i kvarten. Det blir bara tröttsamt och att alltid visa att man har vänner, att man umgås än här än där är också något som jag inte förstår till fullo. Räcker det inte med att man är tillsammans med vänner utan att hela världen måste veta om det?
    Vart är vi på väg? Den frågan ställer jag mig dagligen när jag möter folk stup i kvarten som är helt upptagna med sina telefoner, som alltid måste ha dem med sig var än de är..Det är skrämmande tycker jag. T.om. på mina språklektioner sitter en av oss tre och plippar hela tiden under lektionernas gång. Helt beroende. Också när man sitter och pratar med personen, så plippar hen..och även om språket går jättebra för hen så är hen inte närvarande på ett annat sätt. Jag märker att jag tar avstånd till beroendepersoner som fungerar så.
    Vänskap för mig är någonting helt annat. Antagligen är det så att människor nu för tiden blir mera ensamma hela tiden desto flera digitala vänner som de får. Det blir ett mönster som man måste följa för att vara med . Ungefär. Jag har tagit avstånd till flera liknande konstellationer och givetvis så blir man inte populär när man säger nej, men jag behöver inte vara populär. Det viktigaste är de s.k. sanna vännerna. Det här är ett ämne som man kan diskutera hur mycket som helst men nu har jag redan pratat alldeles för mycket.
    Ha en bra dag Anna!
    Kram

    1. Profilbild för Anna Forsberg

      Vi tänker så lika här Karin. Kan sakna just FB-grupper ibland, av just den anledningen du skriver. Selfies är verkligen inte något jag tycker är särskilt roligt heller. Vill gärna se en bild på vem står bakom en blogg t.ex. men det räcker med en om-sida eller liknande. Fattar inte heller hur telefonen kan få så mycket uppmärksamhet. Jag har hört en del forskning om vad det gör med oss och det är inte så bra att tillåta den överproduktionen av dopamin på det viset. Ja det här diskuterar vi igen! Kram

  5. Profilbild för Piglet in Portugal

    I hear you, Anna.

    I used to be heavily involved in various social media platforms as part of my job. They are useful for information but not much more. My granddaughter set me up on Snapchat and we correspond daily. I am in Portugal and she is in France.

    Spending time with friends is important to me and I believe friendship is a two way thing. It is often the little things that show true friendship and COVID showed me who our true friends were. Living where I do I have a lot of online friends from all over the world. Some I will never meet but they know I am always there for them and vice versa.

    Good post

    1. Profilbild för Anna Forsberg

      Thanks 🙂

      Definitely a two way thing. I agree. The online friends are many for me also, and I appreciate them very much.

  6. Profilbild för Hanneles bokparadis

    Har trädgårds- och bokintresserade vänner i facebook jag träffat i verkliga livet, trevligt.

    1. Profilbild för Anna Forsberg

      Visst är det trevligt att träffa likasinnade.

  7. Profilbild för Monnah

    Mycket tänkvärt. Tack! Vi har haft så många diskussioner om detta här hemma under barnens uppväxt. Både vad sociala medier har gjort med våra liv, men också vad vänskap egentligen innebär. Hur många vänner behöver man? Var kan man hitta vänner? Vad kan man förvänta sig från en vän och vilka skyldigheter har man gentemot en? Börjar man tänka så inser man strax att cirkeln många gånger behöver tightas till snarare än att utvidgas. Nära vänner är ovärderliga. För mig har man bara möjlighet att utveckla en djupare vänskap genom riktiga samtal. IRL, via telefon eller videosamtal. Nätbekanta i all ära, jag uppskattar dessa också, men det är inte samma sak. Det händer något i en relation där man både ger och tar och jag tror att vi alla behöver just detta som händer i det utbytet. ”Let me pick your brain and I will show you my world” skrev jag i en text en gång. Detta är nog kärnan i vänskap för mig.

    1. Profilbild för Anna Forsberg

      Tack! Roligt du uppskattar mina inlägg. Bra frågor ni haft i era diskussioner. Ja utan riktiga samtal så faller det för mig också vad gäller den djupare vänskapen. Älskar det du skrev på engelska, tack!

  8. Profilbild för Mamma C

    Ett bra inlägg och tack för boktipset.
    Kram Carin

    1. Profilbild för Anna Forsberg
  9. Profilbild för Åsa
    Åsa

    Jag är faktiskt glad att jag inte är ung idag – det enorma fokus som det verkar vara på sociala medier måste vara enormt jobbigt att leva med. Och när man är ung och ännu mer lättpåverkad kan jag tänka mig att det kan bli rätt jobbigt. Jag tror definitivt att det där med att vänja hjärnan vid ständiga dopaminkickar inte är bra heller – hjärnan behöver få vila emellanåt. Jag antar att det bidrar till att så många ständigt måste bli matade med input: ljud om inget annat. Det är få som uppskattar att t.ex. njuta av tystnad eller fågelsång. De måste hela tiden matas med ljudböcker eller podcasts. Märkligt – själv älskar jag att det är tyst ibland! 😀 (Eller är det jag som är märklig? Hmmm…)

    Jag har aldrig skaffat FB-konto – jag vill inte ha det. Missar säkert en del vad gäller info via grupper, men då får det vara så. Jag ogillar den typen av flöden med information där man förväntas följa med för att inte missa något och algoritmer bestämmer vad som dyker upp. Jag vill ha web-sidor där jag själv kan söka den information jag vill ha/behöver! Tyvärr är det många företag som enbart har info via FB-sidor vilket jag alltid blir lika irriterad över.

    Jag har förfallit till konto på LinkedIn för ett antal år sedan, men mest för att det mer eller mindre behövdes vid jobb-byte. LinkedIn verkar urarta mer och mer också. Reklam och allt mer likt den typ av självhävdelse som jag förknippar med sociala medier.

    Din blogg (som är den enda blogg jag följer) räknas däremot INTE som sociala medier! 😉 Den är så bra strukturerad, tydlig, trevlig och fylld med massor av rolig, informativ och tankeväckande läsning. 😀 Och det är verkligen roligt att ämnena är så varierade. Kul!

    1. Profilbild för Anna Forsberg

      Det är jag också glad för, av många anledningar. Jag märker hur jag förändrats när jag låter hjärnan vila. Det är intressant! Älskar också tystnad. Här spelar vi inte ens musik varje vecka.. men ibland är det underbart med riktigt hög musik. Men åh, Åsa vad du gör mig glad. Så fint du skriver om min blogg. Tack!!

  10. Profilbild för Sara i Barcelona
    Sara i Barcelona

    Gomorron Anna!

    Hm… klurigt det där… jag har svårt att se mig själv utan FB och IG, framförallt för att det är ett enkelt och trevligt sätt att hålla koll på bekanta, familj och vänner långt borta. Jag vet till 100 % att jag inte skulle ringa eller skriva annars dessvärre, då det inte känns som en prioritet helt enkelt. Då jag även har levt under en tid innan SoMe så var ju det sociala nätet mindre, just för att det var svårare att hålla kontakt med dom som befann sig långt bort i den sociala sfären, kanske vissa släktingar, gamla barndomsvänner osv.

    Sen älskar jag att se rörligt… alltså små filmer, reels, storys, och jag tycker också att det är roligt att skapa det själv och då är det väldigt lätt och okomplicerat med IG tex.
    Visst finns det mycket skit på SoMe förstås, men man får sålla helt enkelt 😀

    Gällande bloggar gillar jag det mycket, men jag tycker det är svårt att hitta bloggar som faktiskt är bra, intressanta och givande för mig personligen på ett kvalitativt plan, då bloggforumet i sig har ändrats mycket sen jag började 2003 (långt innan FB och IG :)) Men några favoriter har jag iaf 🙂

    Däremot skulle jag självklart aldrig sitta med min mobil när jag umgås med vänner/familj för att bara skrålla SoMe, fy så otrevligt! Jag använder den också väldigt sällan till sånt om jag är ute själv, med vovvarna, ute i naturen eller åker tåg osv, utan mer i hemmets lugna vrå.

    Ja, sen idag har man ju mobilen till massa andra saker också numera, bankärenden, betala, vägbeskrivningar, läsa tidning, lyssna på bok, hämta fakta osv, så att sitta med mobilen behöver ju inte alltid innebära ett osunt skrållande på SoMe tänker jag 🙂

    Jag kan absolut förstå din känsla av exkludering dock, då oundvikligen dom flesta har det och jag skulle nog känna detsamma. Min son som är 29, använder inte sociala medier, han har ett FB-konto (som inte används dock) men har tex aldrig haft IG, och han saknar det inte alls. Som tur är pratar vi varje dag via Messenger/WA eftersom han flyttade till Sverige nu i augusti, annars hade det varit jobbigt 😀
    Hur det än är så har ju sånt underlättat mycket iom internets inträde i våra liv, när min man flyttade till Sverige från Italien på 80-talet kunde han ju inte precis prata med sina oroliga föräldrar varje dag, utan ringa nån gång ibland och möjligtvis skriva ett brev (vilket han inte gjorde 🙂

    Summa summarum så handlar väl allt om balans, och vad som känns rätt för en själv helt enkelt.

    Oj, det blev en lång kommentar 🙂
    Stor kram till dig Anna!

    1. Profilbild för Anna Forsberg

      Visst är det klurigt! Jag inte vill ha en massa bekanta som pockar på min uppmärksamhet. Som Monnah skriver nedan, om att tighta till istället för att utvidga. Vänner ger mig något, bekanta finns liksom bara i periferin, ganska ointressant egentligen, tycker jag. Jag hittar för många bloggar jag.. jag gillar reklamfria och genuina bloggar. Många bloggar har fokus på smink, smycken, mode och annat ytligt, det passar mig inte alls. Jag vill läsa om livet. Det fina och det jobbiga. Och gärna se en variation. Jag saknar din blogg t.ex.! Mobilen är verkligen viktig för mycket, men som sagt inte att sitta med under umgänge med andra. Ja, balansen är viktigt, men inte alltid lätt att hitta tänker jag. Roligt att läsa din reflektion, tack! Kram!

  11. Profilbild för Sara i Barcelona
    Sara i Barcelona

    …och så vill jag lägga till, att fysisk vänskap förstås är nåt helt annat, men inget utesluter det andra känner jag, då jag älskar fysisk faktisk kvalitetstid med personer jag älskar och mår bra av <3

    1. Profilbild för Anna Forsberg

      Fint, det är viktigt att vi hittar det vi mår bra av. <3

  12. Profilbild för Susanne

    Ett mycket tänkvärt och bra blogginlägg. Ska absolut lägga den boken på minnet. Kanske finns den som ljudbok?
    Även om jag fortfarande har FB så är jag inte särskilt aktiv där. Min s.k vänlista är rensad flera gånger och jag är mest med för att få tips från olika grupper jag är med i. Jag är ingen vän av den FB-status som många gånger råder där du ska tycka och tänka som alla andra för att bli accepterad. Och det värsta jag vet är när folk lägger ut en banderoll eller gör ett inlägg som handlar om att ”alla har lika värde”, ”Vi gillar olika” … I helv…e heller… Det är det falskaste jag vet så jag håller mig ofta långt bort från sådant.
    Jag har Instagram mest för att posta mina bilder och få inspiration från andra. Börjar ledsna lite där också för det blir svårare och svårare att lita på bilder och dess äkthet. Många AI-bilder går att se men långt ifrån alla. Jag gillar seriösa och kreativa bilder som jag blir inspirerad av. Inte all fejk som existerar i detta nu.
    Och det tragiska med att ALLA går med böjda nackar med fokuset i mobilen istället för vår omgivning. En oerhört skrämmande tid jag inte vill vara delaktig i. Även på jobbet sitter många med näsan i mobilen all ledig tid vilket jag absolut inte heller förstår. Tur jag bor i skogen och kan sitta på min stubbe, långt bort från sociala medier och människor. Där trivs jag bäst. Och förstås med min familj. Sen bloggen… Jag har bloggat av och till i många år och när det har känts kravfyllt har jag tagit paus men kommer ofta tillbaka för jag tycker om stämningen som finns hos dom flesta och man kan få så många fina tips kring allt möjligt. Bloggen känns mer vänskaplig men på avstånd.
    Tusen tack för ett mycket intressant inlägg och ha en fortsatt fin dag!

    1. Profilbild för Anna Forsberg

      Tack, ja den finns som e-bok. Tack för dina tankar och att du delar med dig. Jag tycker det är obehagligt att mobilerna är så viktiga. Som du känner med stubben, känner jag med min trädgård. Bloggandet är annorlunda för mig. Svar och reaktioner måste inte ske direkt. Jag avsätter tid när det passar mig och känner aldrig någon press. Detsamma!

  13. Profilbild för Annika

    Hej Anna! Kommer tillbaka mitt in i ett äkta Anna-klokskap-inlägg. Du har massor med poänger i det du skriver, jag håller med om mycket.
    Först och främst, av alla sociala medier är bloggar det allra bästa. Bara där kan vi egentligen skriva på djupet, nyansera och inte känna oss begränsade. Och ja, jag har träffat så många fina människor via min blogg, och andras bloggar. Somliga av dem har blivit riktigt fina vänner som jag träffat flera gånger IRL.
    Facebook har jag gett upp, är med där ännu dock men lägger aldrig ut ngt själv. Har noll lust, helt tappat lusten för FB.
    Instagram däremot tycker jag om. Men, det är ju en värld för sig det med. Det mesta ska tas med en nypa salt. Det vet jag själv också, jag lägger inte ut något med större tyngd där. På mitt huvudkonto endast naturbilder etc. På det privata mest reels från resor, vilket ÄR trevligt. Men jag tror inte folk i allmänhet orkar läsa långa bildtexter på Insta. Det är ett snabbt scrollande, ett snabbt ”like” och sen vidare. Men på det hela har jag inget emot instagram alls. Selfies, lägger väl nästan aldrig ut sådana. X har jag aldrig haft, inte heller TikTok. Snapchat laddade jag ner en gång, men är aldrig inne på den appen.
    Fast, visst kan vi skaffa vänner över Insta också. Jag har varit på Instaträffar här i Reston med ett gäng andra naturfotografer. Mycket trevligt.
    Vänskap, helt rätt, det är när man kan vara helt sig själv. Riktig vänskap känns som ett pirr i kroppen.
    Anna, klokt budskap här på din blogg idag. Stora kramar från mig!

    1. Profilbild för Anna Forsberg

      Jag tänker faktiskt inte på bloggar som sociala medier längre. I början var det så, men nu är det något helt annat än resten. Tycker jag. Det går att skaffa vänner på en massa olika sätt, frågan är hur en behåller dem på bästa sätt. För mig funkar det i af inte med bara uppdateringar på sociala medier. Roligt att du delar med dig och att du uppskattar lite eftertanke också. Kram

  14. Profilbild för Annika

    PS, glad över att jag vuxit upp utan internet och sociala medier. SÅ glad för det, att det inte fanns på 70 och 80-talen. Att jag slapp den stress som många unga tjejer verkar lida av idag, att ständigt lägga ut, att ständigt bli bedömda.
    Glad att jag lärde mig läsa och skriva via läseböcker, papper och pennor.
    Glad att inga mobiler upptog all vår tid.
    Kram igen från mig

    1. Profilbild för Anna Forsberg

      Det är jag också! Kram!

  15. Profilbild för Ibod11 - Ingrid

    Ett intressant ämne och ett bra inlägg. Jag skaffade fb för en herrans massa år sedan för att mina barn tyckte att jag skulle göra det. Det var kul att kunna ha lite koll på deras liv, särskilt när de flyttade till annan ort, men jag har alltid hellre fått den kollen genom telefonsamtal eller fysiska möten. Så småningom hittade jag, eller blev hittad av, gamla vänner från skolåldern via fb och det var en bonus men när flödet svämmade över av reklam, oönskade politiska inlägg och annat jag inte var intresserad av slutade jag kolla flödet och behöll fb bara för några få gruppers skull. Det var inte ett dugg svårt att hålla mig borta från det andra. Instagram har jag men jag är aldrig själv aktiv. Jag skriver inga inlägg längre och kommenterar ytterst sällan. Jag kan gilla inlägg från de jag står närmast men de andra skrollar jag förbi. Bloggen är det som är viktigt för mig. Den och de bloggvänner jag har här. De vänner jag bryr mig om i verkliga livet har jag telefonkontakt med och träffar vid ganska sällsynta tillfällen. Vi bor inte särskilt nära varandra. Men som du vet har jag inget emot att stå utanför, det är i stället ett måste eftersom jag inte orkar med. Inte blev det bättre med mina senaste problem heller. Men jag fick ett litet positivt besked tillsammans med grannarna och det kändes bra. Efter mina förutsättningar har jag ett väldigt bra liv nästan helt utan sociala medier 😀
    Kul att läsa om dina reflektioner och jag kände igen mig i en hel del 😀
    Kram

    1. Profilbild för Anna Forsberg

      Tack för dina reflektioner! Jag kan också uppskatta att stå utanför, t.ex. samhället, men inte utanför vänskapen. Förstår det kändes bra att hänga med grannarna, det var en lyckad kväll! Kram

  16. Profilbild för Anita

    Vilket intressant inlägg Anna! När jag lämnade Facebook för ett antal år sedan kändes det ganska befriande. Jag blev stressad av att försöka hinna med i allt som hände i flödet. Och var jag inte inne tillräckligt ofta (vilket jag definitivt inte var) så hade jag missat en massa ”händelser”. Det jag kan sakna är att det finns väldigt många bra grupper på Facebook och Instagram som jag känner att jag skulle ha behållning att vara med i. I övrigt saknar jag det inte alls. Jag prioriterar nu för tiden istället bloggar där jag i lugn och ro kan läsa inlägg och kommentera.

    Kram

    1. Profilbild för Anna Forsberg

      Tack Anita! Och tack för din reflektion här hos mig. Jag kan också sakna grupperna, men säger som du, så får det vara. Vi har samma prio 🙂 Kram

  17. Profilbild för znogge

    Det var väldigt intressant att läsa dina tankar kring det här. Jag har både Facebook och Instagram men känner absolut inget behov av att ha stenkoll där. Fördelen med Facebook är flera väldigt bra grupper som jag är med i och dem skulle jag inte vilja vara utan. Mitt mål har aldrig varit att ligga på topplistan när det gäller antalet vänner eller följare på Facebook/Instagram utan jag är mycket noggrann och sållande på den punkten. Min prioritering har alltid varit bloggen och så kommer det att förbli.

    Kram och god kväll

    1. Profilbild för Anna Forsberg

      Kul att läsa hur du förhåller dig till FB & Insta. Vi kör på med våra bloggar då 🙂 Kram

  18. Profilbild för Susjos

    En spännande bok , tack för tipset! Ja, nog har sociala medier tagit över mycket! Jag har ju FB och instagram, är med i grupper som t.ex min CI-grupp, där jag får reda på när det är Ci-café för oss mm, så jag gillar ju dessa medier, har fått kontakt med en gammal kompis från min uppväxt osv…

    Mina pojkar, som är i 30-års åldern och deras flickvänner är inte alls intresserade av FB och Instagram , är det bara ungdomar och vi ”gamlingar” som hänger oss åt dessa sociala medier tro 😉
    Ha det gott!

    1. Profilbild för Anna Forsberg

      Tack för att du delar med dig av dina tankar. Detsamma!

  19. Profilbild för Marianne

    Det är tänkvärt det du skriver och jag håller med om det mesta.
    Jag har fb och instagram och är med i några grupper.
    God kväll,
    Kram

  20. Profilbild för Matilda

    Så sant som du skriver – ”vänskap är svårt”. Skönt att läsa att det är så många som gjort samma aktiva val som oss att välja bort vissa sociala medier. För mig är det en lättnad att inte finnas med dessa. Jag ”missar” säker massor men får tid och ro till så mycket annat 🙂

    1. Profilbild för Anna Forsberg

      Tack för att du delar med dig! Jag tror också att det jag ”missar” vägs upp av andra bra mycket bättre saker.

Senaste inläggen

Vädret

Ourique, PT
18°
Soligt
07:0817:25 WET
OnsTorFreLörSön
15°C / 6°C
17°C / 11°C
17°C / 14°C
18°C / 13°C
20°C / 12°C
Translate »
error: All content is protected! If you want to use an image, contact me.