Dramatiskt stopp i brant backe

I Sesimbra finns bara en boplats. En camping som ligger på berget med ljuvlig utsikt. För att få utsikt behöver en köra i backar, inget konstigt med det. Men.

Hade tänkt ta hyrbil hit till Sesimbra, eftersom vi visste att det var lite otillgängligt, men i väntan på att vår boplats i Setubal ska öppna imorgon så tänkte vi att vi kör hit med FrankieBoy ändå. Och det blev lite svettigt.

Det är bra vägar genom naturreserveratet Serra da Arrabida med härliga vyer över kullar och berg. Vidderna öppnar upp mot Lissabon ibland, men oftast ser vi dalar, träd och vinodlingar, på vår väg mot Sesimbra.

Ner mot Sesimbra sluttar det rejält men det går fint, och när vi ska svänga av för att följa första skylten mot campingen så blir det trängre, men vi är samtidigt glada att vi styrs till utkanten av stan så vi slipper citykärnan. Lite kringelikrokigt, men funkar också. Kör utmed hamnen och allt känns okej, tills vi kommer till campingens infart.

Backen.

Vi har läst recensionerna att det är brant, men det var brantare än vad någon bild kan visa. Ingen tvekan när vi kom fram till backen dock, Roger körde upp på den enfiliga vägen där möte inte är möjligt. De som kommer nerifrån har förtur så det är ju bara att tugga sig uppåt.

I slutet av backen är det en skarp sväng och mitt i den får vi möte. Den mötande bilen hindrar oss från att ta kurvan, dessutom sitter personen med telefonen mot örat och bara en hand på ratten, så hen uppfattar inte situationen trots att det även finns en spegel vinklad mot backen. Roger tvingas bromsa för att inte krocka. När personbilen passerat så slirar vi bara. Vi står still i kraftig lutning och dessutom i en kurva.

Jag (Anna) börjar svettas och tycker det känns väldigt obehagligt. Vi kommer inte framåt och bakåt är det en väldigt kraftig lutning i några hundra meter. Vi står precis i denna kurvan på bilden ovan.

Roger är handlingskraftig och effektiv, kopplar in diffspärren, rullar några meter bakåt och gasar försiktigt. Vi rullar! Sakta men säkert tuggar vi oss upp de sista 50 metrarna till receptionen. Och vi kan andas ut.

Hela campingen ligger i en sluttning, med terasser av pitchar och tältplatser. Ljuvlig utsikt. Nu fasar vi lite för att ta oss ner för backen där möte inte kan ske och där vi inte har företräde. Men imorgon är en annan dag!

Att åka hit på sommaren måste vara en skräckupplevelse värre än vår, för då är det ju väldigt många fler bilar i rörelse.

Har du en tung husbil som inte gillar branta backar så kanske du inte vill åka hit. Vi kommer i alla fall inte återvända trots fina vyer och stillheten.

Bilden visar hur lättade vi är över att allt gick bra!

/Anna & Roger