Ett litet fält mellan vår skogsglänta och grannen med de skällande hundarna och de okastrerade katterna är nu lila och vackert av mängder av blå snokört.
Edit: jag trodde det var gurkört först, men fick i en kommentar förklarat att det är blå snokört så har ändrat, tack Åsa!
Blå snokört växer överallt här i vårt område. Borragem heter örten på portugisiska, borage på engelska och på latin heter den borago officinalis. En ettåring som fröar av sig precis överallt. Så det är ett ogräs i många ögon.
Once a borage plant has established itself in your garden, you will likely never have to reseed again!
usanr.edu
Bina älskar den och den blommar när inte mycket annat finns för dem. Den verkar älska full sol och verkar inte heller känslig för att stå med fötterna blöta under en lång period.
Vi har blå snokört innanför vårt staket också och på terassen i skogsgläntan så får den härja fritt. Men vi har inte de mängderna som grannen har, troligen för att vi klipper vårt fält. Den här lilla trekanten som nu är så starkt lila har inte bearbetats den här vintern, så då har så klart denna örten tagit över.
Den lär han mulla ner i jorden, för det är en växt som är bra för gröngödsling. Så jag gissar han inväntar att alla fröer tagit sig i höst och sedan plöjer ner det innan de går i blom. Det hade jag gjort i alla fall.
Så då är det ju bra att jag dokumenterat det härligt lila fältet av blå snokört.
42 svar till ”Ett hav av blå snokört”
Så underbart vackert med fältet av gurkört och vilken färgklick! Jag förstår att den är välkommen hos er men kanske inte ett så stort fält är så praktiskt.
Kram
En fin färgklick verkligen! Kram
Var fick jag gurkört ifrån… Helt obegripligt!
Jag trodde det var gurkört, men blev rättad, så jag ändrade i texten. Inte lätt att förstå när du läste inlägget före ändringen. Så jag lurade dig, sorry!
Ha ha, ja det förklarade saken då och helt förvirrad var jag inte 😀
Nä det var jag som förvirrade allt. Så glad att jag har pålästa läsare som hjälper mig när jag gör fel.
Wow! Så vackert.
Det tycker jag också!
Jaha, är det så den heter. Den finns här med allmänningarna runt omkring här. Väldigt vacker färg. Så man kan äta blomman alltså.
Kram Carin
Nej det är inte så den heter 🙂 Jag hade fel.. har ändrat till Blå snokört och ska inte ätas! Kram
Väldigt vackert med blomningen, men jag tror inte att det där är vad vi i Sverige kallar gurkört. Det är lite svårt att avgöra säkert från en bild, men visst är det väl blå snokört (’Echium plantagineum’) på bilderna? Den tillhör samma familj (’Boraginaceae’), men inte samma släkte, som gurkört (’Borago officinalis’).
Man ser skillnaderna ganska bra på wikipedia:
Blå snokört
Gurkört
Om det ÄR ’Echium plantagineum’ så förklarar det ju varför den inte smakade gurka.
Tack Åsa, så lätt att göra fel och vilken skillnad det kan vara på om en växt är ätbar eller inte. Har ändrat i inlägget, för du har helt rätt, det är inte gurkört.
Åh så vackert! Satt precis och tittade på en Lavendelfarm som startat upp utanför Rom för inte så länge sen. Tänker att jag ska åka dit i juni när de öppnar. Älskar ju färgen och doften. Borragine använder man mycket här i mat.
Jag har hittat en lavendelfarm här också, så roligt att se fram emot att åka dit i juni. Jag hade fel.. det är inte gurkörten, har ändrat till blå snokört. Men borragem, som gurkört heter här finns lite överallt här också.
Dessa hade vi fullt av vid vägrenen ner till Osdal, de är inte så vackra i sej, men när jag ser fältet hos dej på håll så njuter jag.
Jag har inte sett de här på ön vad jag kan minnas, men de skulle kanske trivas på vår äng som vi vill locka pollinerare till, men ännu inte lyckats få blommor på.
Kram
Det är verkligen fint när färgerna får ta över fälten! Jag hade fel med artbestämningen, det är inte gurkört som jag först trodde. Har ändrat. Kram
Jag blev något förvirrad nu när jag såg snokört i rubriken 🙂
Jag tyckte stjälkarna och blad såg annorlunda ut, men funderade inte så mycket på det eftersom blomman såg rätt ut. Det var gurkört på vägrenen vid Osdal.
kram
Jag hade artbestämt fel 🙂 Gurkört har vi här också, men fältet är snokört. Ledsen jag virrade till det. Kram
Mycket vackert fält. Gurkört hade jag också i vårt land i Geta ,men bara en planta i taget. De tar ju över annars. Jag brukade lösfrysa blommor och lade dem sedan i drycker…eller på något annat som behövde piffas upp. Inte mycket smak alls, men en vacker blomma i vacker blå färg.
Ser att de finns lite här och där här också
Kram
Det är otroligt fint, fast det var visst inte gurkört som jag trodde. Har ändrat. Och de här tar över också, så vi har inga i planteringarna framför huset, de får förgylla skogsgläntan lite här och där. Kram
Ogräs eller inte- vackert så man kan svimma. Njut av färgprakten i bästa färgen =) Ha en fin onsdag, gick i ett dis till jobbet idag nu är det strax dags att dra igång.
Jag njuter! Ha en fin dag!
Underbart vackert! Tack och kram. 🤗
Tack! Kram
Hej Anna! Så vackert! Likt ett minilavendelfält! Kan även påminna om blåeld som man kan se fält av på på Gotland.
KRAM till dig! Anna
Ja exakt, ett litet lavendelfält 🙂 Kram
Väldigt vackert och tydligen till nytta för marken senare också.
Kram
Det är fint med lila och bra det kan göra nytta när det plöjs ner också. Kram
Men så fint att se ut över den ängen. Fantastiskt vackert!
Kramar!!
En väldigt fin utsikt. Kramar
Fantastiskt med fältet som lyser i lila. Jag odlade förr snokört tillsammans med ringblommor. Men jag hade en riktigt blå variant som heter ’Blue Bedder’. Minns att den spred sig villigt och frösådde sig. Visste dock inte att den var bra för gröngödsling. Kanske skulle pröva att så den igen.
Kram
Vad fint med en blå variant! Dubbelkollade gröngödslingen, eftersom jag hade fel om sorten först, och Sara Bäckmo skriver att snokörten är bra för gröngödsling, så då hade jag inte fel där iaf 🙂
Ååh Anna, så vackert! Vi har dom här också i massor och jag tycker dom är så fina, så snokört heter dom alltså 🙂
Vilken lyx att ha det där fältet utanför fönstret, blir avundsglad hehe 😉
Kramar!!
Väldigt fint fält, älskar lila så det passar mig utmärkt. Ja snokört heter den 😀 Kramar
Jag trodde också det var gurkört när jag snabbt ögnade igenom inlägget i morse. Nu vet jag bättre och snokört har jag aldrig hört talas om, men oavsett namn är de lila fälten otroligt vackra!
Lätt att identifiera fel, finns mycket att ta hänsyn till. Samma familj i alla fall 🙂 Ja de är fina fälten med starka färger.
Eftersom jag ännu har (för) bra hörsel och är ljudkänslig så fastnar jag förstås på det där du skriver om skällande hundar.
Irriterar det er eller har ni lyckats med att vänja er vid det?
Jag får ju ibland använda bygg-hörselkåpor vid sängdags på helgerna när våra unga grannar har gäster och jag vill sova innan de har slutat, alternativt begett sig ut på ”äventyr”.
Kräver ju att man ligger på rygg förstås, och det har inte alla lätt för har jag förstått.
Konstant brummande eller liknande är lättare att vänja sig vid jämfört med plötsliga skratt, tjoande eller som hos er skällande.
💟
Ja det irriterar! Men det är något mindre skällande nu. Alltid värst på sommaren när vi sover med öppna fönster. Då hör vi ju allt. Jag kan förstå att du behöver stänga ute ljud när ungdomarna härjar. Håller med, vande mig vid spårvagnsljud när jag bodde i Göteborg och tjurläten när vi bodde i Vimle. Men hundskall går igenom märg och ben på mig.
Vackra bilder på härligheten – men det går inte att klicka på bilderna!
Tack! Jo nu 🙂
Ja, men det måste ju ändå vara ett eldorado för humlor, bin och andra pollinerande insekter!
Vackert också.
Verkligen ett eldorado, här finns ju alltid något som blommar, så de har det ganska förspänt i vårt område i alla fall.