Gilla, kunna, tänka & tycka olika

Olikheter berikar verkligen livet. Att umgås med andra som inte gillar, kan, tänker eller tycker som jag ger en dynamik med kontraster som jag uppskattar väldigt mycket.

Jag inspireras av oliktänkande, jag gillar att lära mig nytt, höra för mig nya vinklar och tankesätt. Har tidigare skrivit om att vi inte kan förvänta oss att alla känner till allt, för vi har alla mycket att lära, om vi vill.

Och om en vill berika livet med nytt så behöver det ju komma någonstans ifrån. Visst, det finns massor på nätet, i böcker och vi ser ju på TV som aldrig förr. Men jag gillar bäst när det kommer från samtal. Där vi resonerar tillsammans, i samtal kan vi vrida och vända på steken och kan få se/höra varandras perspektiv i intressanta argumentationer och dialoger. Det är väldigt givande tycker jag.

Jag brukar säga, att om vi inte förstår så kan vi utgå från att vi inte har hela bilden. Det är så jag känner. Och det gör att jag kan både acceptera och respektera att jag inte förstår och även att andra inte förstår mig. Det är okej att det är så. Men jag tycker det är bra mycket roligare att ha den där dialogen som faktiskt leder fram till att vi förstår varandra. Även om vi självfallet inte behöver tycka, gilla, tänka och kunna samma.

Tror att jag kan vara trögare än många andra. Jag har svårt att tänka mig in i situationer som jag själv inte upplevt, det är för mig utmanande att föreställa mig hur andra tänker och reagerar. Kanske det är därför jag tycker samtalen är så viktiga, för jag behöver det där bollandet för att verkligen förstå. Där det finns utrymme och välkomnande för ”dumma” frågor och förtydligande svar.

Generellt tycker jag att vi i bloggvärlden är väldigt bra på att bemöta varandra på ett respektfullt sätt där våra olikheter får plats. Vi gillar att inspireras av varandra och lära oss nya saker. Bloggare är som oftast lyhörda och nyfikna, vilket är bra egenskaper för en öppenhet för olikheter.

Troligen kan jag inte uttrycka mig ödmjukt nog i skrift, så kanske du känner att det inte finns utrymme för ditt sätt att se på saken när du läser vad och hur jag skriver. Jag uppskattar som sagt våra olikheter, även om jag är rak och tydlig med vad jag tycker så betyder det inte att mitt sätt att tänka är det enda sättet. Verkligen inte!

Olika åsikter, olika bakgrunder, olika tankesätt, olika förutsättningar, olika personligheter, de är alla saker som jag uppskattar. Jag lär, inspireras och utvecklas. Att bara läsa bloggar av eller umgås med personer som tycker exakt som jag skulle inte berika mitt liv tillräckligt. Visst finns det saker som jag inte alls är intresserad av, jag är ju selektiv med vad jag lägger min tid på. Men jag väljer inte bort en blogg eller person för att vi tycker olika om julen, för att vi har olika personligheter, för att vi kommer från olika länder med olika kulturer, för att den kan mer än jag om växter eller för att vi gillar olika typer av djur. Det är snarare så att jag dras till våra olikheter.

Att hänga med personer som tycker som jag är väldigt skönt och bekräftande så klart. Det är också viktigt för mig att få känna den samhörigheten, inte med alla, men med några. Både det ena och det andra behövs i mitt liv, så du som läser & kommentar berikar mig, oavsett om vi tycker/gillar/tänker/kan lika eller olika!

Jag gillar i alla fall kakel, särskilt blåvitt samt smidesbalkonger! Bilderna är från mitt senaste besök i Lissabon, vill du se mer kakel så kika in på etiketten ”Kakel i Portugal”.