Det digitala lurendrejeriet

Det digitala lurendrejeriet

Nu vill jag skriva om hur jag känner mig lurad av många digitala tjänster. Om hur utvecklingen, i mitt tycke, ibland nyttjas till fel saker.

Jag var med när digitaliseringen började och jag har sett stor utveckling under dessa år, mycket är helt fantastiskt men jag tycker inte om allt. De som föds idag kommer ha en helt annat verklighet så om detta inlägg läses om 5 år så kanske både jag och andra skrattar åt det. Så fort går det.

Här är i alla fall några saker som jag känner mig lurad kring. Och sånt som blivit möjligt på grund av digitaliseringen. Mestadels älskar jag ju allt digitalt, men reflekterar åt andra hållet ibland också.

Vad menar jag med digitalt lurendrejeri då?

Som vanligt så handlar det om pengar, det digitala lurendrejeriet likaså. Det finns möjligheter till inkomster och det måste tydligen utnyttjas. Hela tiden. Självfallet ska en kunna ta betalt för sina tjänster, oavsett om de är digitala eller inte. Men det har någonstans gått överstyr, det ska tjänas pengar på precis allt.

Marknadsförare har alltid försökt hitta vägar att få oss att handla just deras produkt. Och med de digitala möjligheterna så är vägarna oändliga. På gott och ont.

Eftersom vi (nästan) alla använder telefonen mest hela tiden till allt som ska göras så bjuder vi ständigt in till att bli påverkade, vare sig vi vill eller inte.

Opåverkade får i vår hage från i vintras

Gratistjänster betaltjänster

Med betaltjänst menar jag att en måste betala för att slippa reklam eller att hela tjänsten kräver ett abonnemang som kostar pengar.

Detta har hänt med de flesta stora digitala tjänster som vi använt gratis i ett antal år, de är fortfarande gratis men är numera nerlusade med reklam. Facebook, Instagram, Twitter är bara några exempel.

Jag känner mig lurad för att jag tvingas se reklamen om jag vill fortsätta använda tjänsten. En tjänst jag använt i många år och därmed har skapat ett behov av.

Ouppmärkta betalartiklar

Tidningar använder den här funktionen. Vissa artiklar är gömda bakom en betalvägg som endast prenumeranter kan läsa. Klart tidningarna ska ha betalt, det är inte det.

Det som stör mig är att jag inte märker att det är en betalartikel förrän jag redan klickat på länken. Den är inte uppmärkt.

Tidningen får in mig till sin sajt och på det viset kanske får mig att klicka runt (även om jag inte fick läsa det jag ville från början), de kan också räkna mina klick i sin statistik och därmed få högre inkomster vid förhandlingar med annonsörer. Så vad får jag? Inget. Medan de får massor.

Jag anser att länken (både i sociala medier och på deras egen sajts puffar) ska vara uppmärkt med att det är en betalartikel. Då kunde jag direkt avgöra om jag ville läsa den eller inte. Nu blir jag lurad eftersom jag inte fick läsa utan att betala först.

Ex på puff på gp.se där jag inte kan läsa utan att betala.

Algoritmer

På Facebook och Instagram t.ex så styr algoritmer vad jag ska se i mitt flöde. Det är inte mina egna val, de jag följer, som styr. Utan algoritmerna tycker att bara för att jag inte gillat Marias senaste poster så vill jag inte se hennes nya. Att jag har valt att följa henne verkar helt egalt i algoritmen.

Det är lurendrejeri, jag gillar ju Maria och hennes inlägg, även om jag inte klickar på ”like”. Hennes (och många andras) inlägg verkar vara ersatta med sponsrade inlägg istället.

Spårningen & kontrollen

Hur vi spåras och sen får riktad reklam av det tycker jag är otäckt. Hur vi inte kan prata om en takfläkt här hemma utan att dagen efter få upp reklam på takfläktar i våra flöden. Hur vi kan diskutera nästa resa, och sedan bombarderas av reklam för de platser vi talat om. Om vi har googlat om takfläktar så förstår jag reklamen, men om vi inte rört våra digitala enheter, men ändå får reklamen. Hur kan de då veta?

Bara för att vi pratar om ett resmål är det inte samma sak som att jag vill ha reklam om det. Jag vill söka upp informationen själv. Även om jag är kass på att Googla. Jag vill välja mina egna källor.

Vänner och ”skyldigheter”

Den här punkten kanske sticker någon i ögonen för jag vet att det snurrat runt diskussioner och uppmaningar på nätet. Men jag tycker inte att jag som vän har en skyldighet att ”like:a” eller dela mina vänners inlägg som innehåller reklam för deras företag eller produkter.

Jag stöttar gärna på alla möjliga sätt, men det är upp till mig om jag vill dela digitalt. Mina flöden är inte längre fyllda med uppdateringar av vad mina vänner gör och tänker, de där triviala uppdateringarna om livet i allmänhet. Jag saknar dem, jag vill inte ha reklam, uppmaningar och tävlingar. Sociala medier har utvecklas, och allt handlar om pengar. För de som äger kanalerna men också för många av användarna.

Igen, jag förstår behovet att tjäna pengar. Men vill vi smutsa ner våra vänskapsrelationer (som i mångt och mycket sker digitalt idag) med reklam och pengar?

Odigitala vänner

Medvetet bluff och båg

Ovan grejer anses inte som lurendrejeri egentligen eftersom det sker inom lagarnas ramar. Men det finns ju sånt som faktiskt medvetet är en kriminell handling. Exempel på det som vi nog alla råkat ut för är bluffmejl och bluffSMS.

Det är enkelt att sätta upp en webbplats och göra så den ser seriös ut och på det viset lura besökarna till köp. Läste om t.ex ett företag som sålde tjänsten som adressändring.se erbjuder helt gratis. Med ett liknande domännamn så var det ju lätt att tro att en hamnat rätt och därmed beställa och betala för något som egentligen skulle vara gratis.

Vad gör jag då?

Eftersom jag inte gillar att känna mig lurad så har det blivit så att jag läser färre blogginlägg hos bloggar med reklam, använder sociala medier allt mindre och väldigt sällan klickar på en länk som leder till en tidning.

Men jag kan inte värja mig helt så klart kanske därför jag upplever det som ett digitalt lurendrejeri?

Jag funderar ofta på att lägga ner alla sociala kanaler, att bara ha min blogg. Men jag uppskattar fortfarande information som jag får framför allt via Facebook. Särskilt när jag är ny i Portugal så bidrar lokala grupper med information om vad som händer omkring oss till exempel, jag hittar recept och tips i odlingarna från portugiser jag inte ens känner och så vidare. Så just nu är det inte aktuellt att lägga ner Facebook i alla fall. Instagram använder jag inte längre. Relationerna är det svåraste, hur ska jag hålla kontakten med alla om jag stänger ner allt? Men det får bli ett annat inlägg om det.. 🙂

Hur känner du kring det här? Något du reflekterat över? Kanske du bara följer med strömmen utan att reflektera?

Översta bilden är vår utsikt från balkongen en molnig dag.

Publicerat:

i:

16 svar till “Det digitala lurendrejeriet”

  1. Bra skrivet, vi märker ofta här hemma att om man talar om något så får man plötsligt reklam om det, händer spöklikt ofta trots att man inte rört vare sig telefonen eller datorn!
    Har aldrig hakat på trenden med facebook, instagram eller twitter, har heller inte 500(vänner), men ringer, sms:ar eller för all del träffar de vänner,släktingar, kollegor man vill ha kontakt med, och det fungerar hör och häpna fortfarande 😃
    Slipper massa reklam och skumma (vän) förfrågningar , Samt att sociala medier handlar väldigt mycket om att visa upp en fasad, och det har jag personligen svårt för, livet är större än så.
    Tack för ett fint inlägg och ha en trevlig dag ☀️

    • Det är riktigt otäckt med den riktade reklamen. Så klart det funkar utmärkt utan sociala medier, men jag vill inte ha varit utan det. Har i perioder i mitt liv fått ut otroligt mycket av det och är tacksam för många fina relationer, relationer som varit och är viktiga för mig. Men allt har förändrats, genuiniteten som jag tidigare upplevt ser jag inte längre.

  2. Mycket bra inlägg Anna, mycket tänkvärt och visst känns det igen väldigt bra!
    Det är ruggigt att man plötsligt får mängder av reklam på något man kanske har frågat något om på nätet, googlat eller i Fb-flödet. Det märkte vi av i all synnerhet när vi köpte in alla hushållsapparater, frys och kyl etc, fastän vi inte hade varit ute på nätet alls. Men företagen fångade upp mina kontakter och mina vägar att vandra på. Jag steg av FB, nästan, vid årsskiftet och har endast tre nära familjemedlemmar kvar som jag givetvis kan ha kontakt med annars också men tillsvidare så ser det ut så. Jag är med först och främst för några grupper som är viktiga för min del. Jag funderar på att kanske öppna upp där för de vänner jag har på Madeira men är fortfarande tvehågsen. Man kan ju trots allt vara vänner ändå om intresset finns.
    Många ”gamla” vänner ramlade bort, syns man inte, finns man inte. Ungefär
    Intressant i och för sig.
    Allt handlar mera och mera om profit i de här sammanhangen, tyvärr och skickligheten blir bara hårfinare för att lura till sig nya kunder. Det gäller att vara vaksam.
    Jag har liksom du, också tänkt att det får vara bloggen och inget annat och jag är på god väg men inte där ännu.
    Ha en fin söndag och tack för ett bra inlägg igen!

    • Jag är inte där heller än… Facebook varken kan eller vill jag sluta med än. Men de andra kanalerna har jag övergett. Tycker så illa om reklam… Kul att du gillade mitt raljerande 🙂

  3. Nog har det du skriver om även passerat mina tankar då och då.
    FB har jag svårt att avstå då jag har släkt och vänner över hela världen som jag håller kontakten med. Och grupper med information jag ibland behöver. IG har jag men lägger sällan ut och kollar av någon gång i veckan (för att yngre släktingar använder det mer).

    Något jag funderar över när jag läste, i ett annat inlägg, om vilka appar/hjälpmedel du använder är hur mycket du betalar för alla dessa? De flesta är ju betalappar. Men du kanske kan lägga det på företaget?
    Jag vägrar betala för appar, och väljer därför att använda de (irriterande) reklamfinansierade. Men det är ett medvetet val.

    • Ja det är svårt att avstå Facebook. Men tanken finns där och en vacker dag kanske. En del av de tjänster/appar jag använder betalar jag för, tycker det är värt en slant för att slippa reklamen. Men oftast är det någon funktion som jag vill ha som gör att jag väljer pro-funktionen. Som receptappen till exempel, jag vill kunna synka mellan enheterna eftersom jag använder den i köket, medan det är med telefonen eller datorn jag hittar receptet.

  4. Tack för att du tar upp detta viktiga ämne Anna!

    Tyvärr anses mina kommentarer till din blogg som ”spam” och går inte att publicera!

    Varför?

    • Tack! Det är din mailadress som anses som spam. Inget jag kan påverka dessvärre. Denna kommentar kom fram… Har du flera mejladresser kan du gärna prova en annan och se om det gör skillnad.

  5. Kan bara säga som så – jag har BARA min annonsfria blogg via blogspot/blogger. Har aldrig haft varken FB, Insta eller Twitter. Inte snapchat eller what’s app heller. Ser inte behovet. Bloggen räcker så gott och den är än så länge gratis. Har bloggat sedan februari 2008.

    Det som stör mig mest är att dessa eländiga ”robotar” har koll på mina ”slagningar” och omedelbart ”annonsbombar” mig med annonser på andra bloggar. Värst är blogg.se, men WP är inte mycket bättre. Det är ju otroligt upphetsande att se till exempel dynor till balkongmöbler på alla blogg.se bloggar i minst en vecka…

    Det där med att behöva betala för vissa tidningsartiklar köper jag till viss mån. Jag menar förut prenumererade man kanske på olika papperstidningar. Å det kostade ju pengar. Tidningsbranschen blöder, helt klart. De flesta läser ju tidningarna på webben nuförtiden. Å journalister/fotografer kostar ju pengar dom också. Alltså letar man efter annonsörer och låser vissa artiklar. Så det har jag viss förståelse för…

    • Känns säkert skönt att aldrig blivit ”hooked”. Glad att din blogg inte är nerlusad med reklam. Att tidningarna har betalartiklar har jag som sagt inga problem med alls, självklart ska de kunna tjäna pengar, det är att länkarna inte är uppmärkta som stör mig. Jag har alltså redan landat på tidningen innan jag vet det är en betalartikel. Det tycker jag är lurigt.

  6. Instämmer i mycket av det du skriver, ja i allt- FB har jag aldrig haft. Vill inte ha det och vet inte ens varför jag skulle vilja det. Hade inget behov av det ens när vi var nya i Spanien eller under åren vi bodde i Kina. Sökte på egen hand det jag behövde och ville ha. Gällde mest Spanien. Har vänner i hela världen men då är det oftast mail som gäller.
    Bloggar med reklam undviker jag. Vissa plattformar som blogg.se och en del wp. bloggar som är kostnadsfria måste ju ha reklam. I liten utsträckning kan jag tycka att det är ok. med ett sponsrat inlägg men detta mer mängder av s.k. tips om klädesplagg, viner och annat orkar jag inte med. De bloggarna går helt bort. Eller de inläggen hoppar jag över-
    (Tipsar man privat är det något helt annat)
    Och betald reklam ska alltid framgå men ibland är det si och så med det-
    Instagram har jag, men klickar bort sponsrade inlägg och tycker jag sluppit många av dem. Men är tveksam även till Insta. Google gillar jag inte heller-
    I en del bloggar måste man i princip ha ett Googlekoto för att kommentera.
    Twitter har jag inte heller.
    Tycker jag är ganska kritisk mot mycket, men visst finns det som du skriver fallgropar och det vet ju de som riggar fällorna.
    (En del av de låsta artiklarna är ”öppna” när de släpps för att sedan låsas. Brukar passa på att läsa dem jag vill på morgonen)
    Vi har hemma alltid antingen DN eller Svenska Dagbladet som vi prenumererar på och just att läsa en papperstidning gillar jag och där kommer jag ju åt bra info och artiklar som inte är låsta. Men detta är ju knepigare om man bor utomlands. )
    Tack för dina tankar. Fick mina att också börja summera lite. Men jag är kritisk. Det är ju inte för min skull direkt alla sociala medier finns .

    • Det är inte lätt att förhålla sig till allt, det är väl just det som är problemet tänker jag. Vi matas med information överallt. Varje individ behöver sålla och sortera. Det tar tid och kraft. Tänker att med insikt kommer vi långt och det är en början i alla fall 🙂 Tack för dina tankar!

  7. Håller med dig i mycket, och borde väl tänka mej för mer…men visst blir jag upplyst i många grupper, på facebook har vi som är cochleaimplantat-opererade en egen grupp, och så mycket tips och tankar man får där, och kontakt med andra i samma situation.
    Ha en fin start på veckan!

    • Facebook grupper är bra på många sätt. Går att hämta en del ”kunskap” därifrån, men framför allt erfarenheter. Och de kan ju vara mycket värda. Detsamma!

  8. Instämmer. Just nu så less på Instagram och FB. Samtidigt är det den väg jag haft stora delar av mitt sociala liv…

    Svårt

    • Ja det är svårt. Men snart stänger jag mitt IG för gott. Exporterat innehållet o programmerar just nu gallerilösning här på bloggen med alla de bilderna.

Translate »