Parkerade mellan nya och gamla delen av Alcobaça, upp på en höjd, men vi tittade aldrig på den nyare delen. Besökte först klostret och dess kyrka och sedan tog vi en promenad genom de äldre kvarteren. Idag får du följa med på promenaden, men vi sparar klostret till ett eget inlägg.
Namnet Alcobaça kommer från de två flodernas namn. Det finns en legend bakom floderna och stadens namn som jag berättar om längre ner. Det ligger en slottsruin i Alcobaças sluttning som vi inte gick upp till, hade läst att det mest är stenar och murrester. Utsikten ska dock vara väldigt fin därifrån.
Så här kommer det nu ett gäng bilder på gator, hus och annat vi såg utmed vår promenad genom staden. Som vanligt har jag svårt att välja ut, så det blir många bilder i dagens inlägg också.




















Legenden
Legenden säger att det i den här regionen bodde ett djupt förälskat par. Hennes namn var Baça och hans namn var Alcoa. En dag fick pojken besök av en främmande figur, vilket fick honom att ändra sin karaktär och sitt levnadssätt. Han blev extremt ambitiös, till den grad att han övergav Baça. Hon grät så mycket att hon såg sina tårar forma sig till en ström. Den unge Alcoa föll i fruktansvärd förtvivlan när han fick veta detta och på grund av sin ånger grät han dag och natt, så mycket att han förvandlades till en flod, och mumlade under månskensnätter:
Baça, min älskling!… Förlåt mig, jag ber dig att förlåta mig för allt!
Baça förlät honom och anslöt sig där till Alcoa, och mynnade ut i dess vänstra sida, vilket är hjärtats sida. Det sägs också att man vissa nätter kan höra passionerade sorl i flodens vatten.






Kärlek
Kärleken återspeglas på flera ställen, till exempel i kärleksparken precis där floderna möts och kassaskåpen i väggen till floden Baça. En kan köpa en nyckel och fylla ett kassaskåp med kärleksmeddelanden.






Vi tyckte om Alcobaça, en fin liten stad, med en skön känsla och atmosfär. Eftersom vi bara såg den äldre delen kan vi inte uttala oss om de modernare områdena. Glada att vi gjorde en liten omväg norrut för att besöka Alcobaça innan vi körde hem efter vår lilla tur upp i centrala Portugal.
Ett inlägg kvar från den resan nu, det om Alcobaças stora stolthet – klostret!
Vårresa maj 2026
Alla inlägg från vårresan är samlade här. Vi spenderade alltså några dagar på Silverkusten, ca 1 timme norr om Lissabon.








28 koimmentarer till ”En promenad i Alcobaça”
Jag är typ kär i den gamla delen av staden. Vilka hus!
Det var väldigt trevligt att besöka den delen!
Vilken fin legend om staden! Jättehärliga bilder från den gamla delen av staden. Kan tänka mig att det var njutbart att promenera där. Gamla stadsdelar är oftast charmiga.
Kram
Det var verkligen njutbart och fint med legenden tycker jag med. Kram
Vilken läcker stad! En del riktigt underbara vyer med floden och vilka mysiga små gator… Jag tycker att det är jättebra att du har svårt för att välja vilka bilder du skall ta med så att det blir MÅNGA bilder! 😁Fortsätt gärna så…
Nu väntar jag med spänning på att få se klostret också! Gillar verkligen gamla vackra stenbyggnader, så det skall bli jättekul att se hur det ser ut.
HAhah, vad bra du gillar många bilder. Ännu fler bilder från klostret.. så det blir inte riktigt än, men jag har börjat i alla fall.
Så vacker stad! Och legenden!!! Älskar de där små berättelserna. Gör det hela ännu mer magiskt. Kram
Visst är det kul med de små berättelserna. En fin stad helt klart. Kram
Väldigt många fina hus och detaljer och finast tycker jag att bilden är med alla krukor på en mur under något som kanske kan vara ett flaskborstträd. Men varför ska så många fina kärleksberättelser sluta med död, även om kärleksparet på något sätt ändå återförenades i den här historien. Då gillar jag Kärleksparken mer 😀
Det var fint med krukorna, det fanns så på flera ställen utmed floden. Ja det är ett flaskborstträd över. Det har du rätt i – varför ska det sluta med död? Tycker idéen med kärleksparken var väldigt fin, men lite eftersatt. Misstänker stormen i vintras gjort att allt hamnat på sniskan vad gäller var tid och pengar ska läggas i detta distriktet som var det hårdast drabbade.
Jättekul att få följa med på promenad genom de äldre delarna av Alcobaça! Det ser verkligen ut som en mysig och genuint portugisisk liten stad.
Vad bra du tycker det! Ja så kändes det verkligen.
Så vackert det var –
Kram Carin
Det var det! Kram
En vacker legend och ytterligare en fin gammal portugisisk stad, som gjord för att gå på fotopromenad i. Jättefina bilder som vanligt och kanske ännu ett framtida resmål för oss!
Tack, ja en trevlig fotopromenad, er lista blir allt längre 🙂
Tack för att du tog mej med på promenaden i denna vackra miljö, massa fina foton, damen på balkongen föll jag för direkt, tänkte något i stil med att hon grät över någon, sen läste jag den underbara legenden, så häftigt med kassaskåpen också, la ni in något?
Kram
Fint du ville följa med! Visst är det kul med sådana målningar på fasaderna. Nej, vi la inget i kassaskåpen. Kram
Förstår att du har svårt att välja bland alla dessa fina bilder, men jag tycker att fotona blir fina ihop .. de kompletterar varandra!
Tack! Vad roligt du tycker det.
Vackert dokumenterat verkligen, legenden där var vacker verkligen.
Så fint berättat, tack.
Ha det bäst nu.
Tack, den var fin tycker jag med.
Det är intressant att se hur olika symboler städer har, och historien bakom dom. I det här fallet en vacker legend.
Det tycker jag med, och ja det var det.
Legender måste man bara älska. Jag trivs intill vatten av alla de slag och just nu längtar jag till vatten av alla de slag. Pågående värmebölja är inget för mig.
Nog är det trevligt att vandra runt i mindre och charmiga städer/byar. Det skapar en helt annan känsla än att springa runt på gator i större städer och bland människor som uppenbart stressas av miljön.
Jag älskar också vatten, glad för vår pool och utedusch. Tycker stora städer kan ha sin charm också, som Lissabon t.ex.
Så fina bilder som du väver in i legenden om staden. Så fint.
Givet att temat för den staden är kärlek.
Dit vill jag åka. också.
Kramar!
Tack så mycket! Din lista på platser att besöka i Portugal blir allt längre 🙂 Kramar