En promenad i Alcobaça

Parkerade mellan nya och gamla delen av Alcobaça, upp på en höjd, men vi tittade aldrig på den nyare delen. Besökte först klostret och dess kyrka och sedan tog vi en promenad genom de äldre kvarteren. Idag får du följa med på promenaden, men vi sparar klostret till ett eget inlägg.

Namnet Alcobaça kommer från de två flodernas namn. Det finns en legend bakom floderna och stadens namn. Det finns en slottsruin i Alcobaça som vi inte gick upp till, hade läst att det mest är stenar och murrester. Utsikten ska dock vara väldigt fin därifrån.

Så här kommer det nu ett gäng bilder på gator, hus och annat vi såg utmed vår promenad genom staden. Som vanligt har jag svårt att välja ut, så det blir många bilder i dagens inlägg också.

Legenden

Legenden säger att det i den här regionen bodde ett djupt förälskat par. Hennes namn var Baça och hans namn var Alcoa. En dag fick pojken besök av en främmande figur, vilket fick honom att ändra sin karaktär och sitt levnadssätt. Han blev extremt ambitiös, till den grad att han övergav Baça. Hon grät så mycket att hon såg sina tårar forma sig till en ström. Den unge Alcoa föll i fruktansvärd förtvivlan när han fick veta detta och på grund av sin ånger grät han dag och natt, så mycket att han förvandlades till en flod, och mumlade under månskensnätter:

Baça, min älskling!… Förlåt mig, jag ber dig att förlåta mig för allt! 

Baça förlät honom och anslöt sig där till Alcoa, och mynnade ut i dess vänstra sida, vilket är hjärtats sida. Det sägs också att man vissa nätter kan höra passionerade sorl i flodens vatten.

Kärlek

Kärleken återspeglas på flera ställen, med kärleksparken precis där floderna möts och kassaskåpen i väggen till floden Baça. En kan köpa en nyckel och fylla ett kassaskåp med kärleksmeddelande.

Vi tyckte om Alcobaça, tyckte det var en fin liten stad, en skön känsla och atmosfär. Eftersom vi bara såg den äldre delen kan vi inte uttala oss om de modernare områdena. Glada att vi gjorde en liten omväg norrut för att besöka Alcobaça innan vi körde hem efter vår lilla tur upp i centrala Portugal.

Ett inlägg kvar nu, det om Alcobaças stora stolthet – klostret!