För lite choklad i Grândola

Det var dags för att äntligen åka till Grândola och kolla in deras chokladmässa, tog även en promenad i staden, trots att det regnade mycket.

Grândola är en stad som vi alltid bara kört förbi, IC1:an, den stora tullfria vägen från Lissabon till Algarve rundar staden och det har aldrig blivit ett stopp förut. I några år har jag läst om den årliga chokladmässan och i år besökte vi den äntligen.

Vi började vår utflykt genom att åka till Alpackafarmen Mama-Adama, som jag redan berättat om. 30 minuter senare hade vi anlänt till Grândola och hittat en parkering mitt emot kommunhuset och det var ett perfekt läge för dagens övningar. Där möttes vi direkt av lite konst och ett väldigt vackert hus.

Grândola

Vi ville börja med att äta en tidig lunch, vi gick till biblioteket där jag hittat ett fik som serverade vegetariska alternativ. Vi valde båda hamburgare, min var en vego-variant och utan bröd då de inte hade glutenfritt. Den var helt okej och de pommes som serverades till var jättegoda, vilket inte en självklarhet i Portugal då de normalt inte friterar så hårt så de blir krispiga.

När vi nyttjat de rena och prydliga allmänna toaletterna i källaren så var det dags för en promenad innan mässan öppnade kl. 14. Dessvärre kom regnet nästan direkt, men vi smet in i en inredningsbutik för att undvika de värsta skurarna. Till slut kunde vi inte med att vara där inne längre så vi gick ut i regnet och försökte parera skurarna genom att ställa oss under markiser lite här och där.

Regnet upphörde till slut och då hade vi tröttnat på att strosa runt i stan, som vi inte tycker var något speciellt. Den var välordnad på många sätt med kullerstenar, inramade träd och en park som säkert är skön att hänga i när solen lyser.

Grândola är en gammal stad och dessutom känd från frihetssången ”Grândola, Vila Morena” (extern länk till Wikipedia), vilket de hyllar och visualiserar med ett stort torg och monument.

Vi fick båda känslan av att staden är nyare än vad den är. Den känns inte modern, men med sina breda gator och många fristående stora villor ger den en helt annan känsla än vad vi är vana vid.

Inga historiska byggnader hittade vi och den romanska lämningen som staden bevarat finns inne på en skolgård, så dit gick vi inte.

Det som lockar i Grândola kommun är inte själva staden, utan kuststräckan där Troia, Comporta och Melides är en stor del av Europas längsta sandstrand. Platser som turisterna flockas på och som lämnar staden i skuggan. Det var inget som gjorde oss besvikna, vi var främst där för chokladmässan, men nu vi i alla fall har sett en del av Grândola också.

Chokladmässa

Så vi knatade vidare och till slut så hamnade vi på platsen för mässan. Men vi var lite för tidiga, de hade inte öppnat än. Men 14:15 slog de upp dörrarna och vi var med i den första lilla gruppen som gick in på mässområdet.

Vi möttes av karuseller och fick en tivolikänsla direkt. Har sett det förut, när det är mässor av olika slag så är det alltid anpassat för barn också och det är ju jättebra, det blir en plats under helgen för hela familjen. Inträdet till evenemang av det här slaget är alltid lågt (här kostade det €1,-) så alla har råd att gå dit.

Inne i mässhallarna hade jag läst att det skulle vara 100 olika stånd och minst 60 av dem skulle vara om choklad. Så vi var förberedda på att det inte bara skulle vara choklad. Vi var ju på en chokladmässa för ett år sen som inte levde upp till våra förväntningar, så denna gången ville jag vara säker på att vi skulle få uppleva choklad.

Det var ganska många stånd som inte var öppna, vilket var tråkigt. Jag kan förstå att det är mest aktivitet på lör/sön, vi var där på fredagen just för att slippa trängseln, men jag kan inte förstå att en får vara med på en mässan om en inte har sin monter öppen under hela tiden som mässan är.

Vi gick igenom mässhallarna på mindre än en halvtimme. Köpte ett par goda chokladmunkar, typ mums-mums, med jordgubb- respektive mintsmak och så blev det några praliner i det enda ståndet vi såg som sålde egna tillverkade chokladpraliner.

Resten av de öppna stånden var bakverk och förpackat godis av olika slag.

Så ja, som min rubrik säger, det var på tok för lite choklad i Grândola!

Vi promenerade tillbaka till bilen, passerade minnesmonumentet från nejlikerevolutionen men sen la jag ner kameran i väskan och ville bara hem. Nu vet vi att vi kan fortsätta köra förbi Grândola stad, även om vi gärna vill åka till kustområdet igen och uppleva mer där.

Det var väldigt bra vi började dagen med alpackorna, för det gjorde ju att det ändå blev en bra utflykt allt som allt! Och den chokladen vi köpte var god så det var ju också bra.