Det är skillnad på salt och salt. Det har du säkert full koll, men jag fick i alla fall lära mig mycket nytt när vi besökte en anläggning där de framställer havssalt i Olhão i Algarve.
Portugal har, med Atlanten som rullar in mot både väst- och sydkusten, god tillgång till saltvatten. Men det är ett par viktiga faktorer som avgör om det går att producera salt och det är att det är soligt, varmt och lagom blåsigt, så att vattnet evaporerar och saltkristallerna friläggs.
Salt kommer från havet. Även det som skördas i gruvor kommer från början från havet. Det allra bästa saltet är enligt många det som skördas traditionellt, manuellt, direkt från havet. Det som inte tvättas och det som torkar under solen med vindens hjälp.
Salinas do Grelha
Salinas do Grelha är en sådan anläggning, där varje saltkorn i förpackningarna är i olika storlekar och former.
De har 28 anställda, varav de flesta är säsongsarbetare. Maskiner används inte för att saltet inte ska bli förorenat, till skillnad från stora produktionsanläggningar.
Saltbassängerna som fylls från havet bevakas och när vattnet når en viss salthalt så släppts det in i nästa omgång bassänger, där får det vänta tills det når än ännu högre salthalt innan de hamnar i de sista bassängerna där skörden sker när allt vatten evaporerat.
Only the traditional manual methods together with the knowledge and experience of our ancestors are used to produce the highest quality final product available.
Skörden av traditionellt havssalt sker två-tre gånger per säsong (maj-sept) med stora rakor i trä. Arbetare drar alltså manuellt upp saltet i högar intill bassängerna där det får ligga i “snödrivor” en vecka och torka innan det förpackas. Inga tillsatser och ingen behandling.
Flor de sal
Sen finns stjärnan av saltet. Eller saltets ljuvliga blomma. Blomman av salt. Som skördas när allt faller på plats.
Flor de sal, den unika saltkristallen som bildas på vattenytan när vind, temperatur och luftfuktighet är perfekta.
En särskild sil används och skörden måste göras direkt när kristallen bildats, då den försvinner då väderförhållandena förändras, t ex när det blir fuktigare på kvällen.
Guidning och butik
Under guidningen höll hon upp inplastade bilder på hur det såg ut i bassängerna under året och så närbilder från skördandet. På ett par ställen fanns stora skyltar med illustrationer som förklarade bl.a processen för framställning av traditionellt salt.
I deras butik finns salt från deras saltbassänger, många olika varianter så det var svårt att välja. Vet inte skillnaden på allt heller, men vi köpte i alla fall salt för ca €15,-. Själva besöket och guidningen var arrangerat av trädgårdsföreningen jag är med i (MGAP) så det var lite extra förmånligt prismässigt.
Många olika fåglar
Anläggningen ligger i nationalparken Ria Formosa där det finns mycket fåglar. Jag har fotat dem tidigare, du kan hitta inlägg om det här.
Här på Salinas de Grelha har de med de olika djupen i bassängerna skapat förutsättningar för olika fåglar, en ökad mångfald med andra ord.
De har även gjort en ö för att fåglarna ska kunna häcka i lugn och ro. I vissa av bassängerna, de rosafärgade, finns även de karotenfyllda algerna som de små kräftdjuren äter och som färgar flamingosarna när de blir deras föda.
Döda havet
På Salinas de Grelha erbjuder de också bad i det döda havet, Mar Morte. Nackkuddar kan en låna och sen bara ligga där och flyta i den salta bassängen, solsängar och parasoller finns med. Lerinpackning med lera från saltbassängerna är också möjligt att göra.
Vi gjorde inget av det den här dagen, men återvänder gärna och provar både lera och bad.
Tidvattenskvarn
På plats finns även den gamla tidvattenkvarnen som användes för att mala säd, det var starten på familjens företag där i början av 1900-talet. Så guidningen startade med berättelsen om den så klart.
Du kan läsa mer om både kvarnen, döda havet och saltproduktionen på deras webbplats (extern länk).
44 kommentarer till ”Här görs det bästa saltet!”
Det ligger mycket arbete bakom den vardagskryddan. Sådana snödrivor gillar jag- det är värre med som ev. kommer här hemma. Ha en bra onsdag!
De snödrivorna är absolut en favorit för mig med. Detsamma!
Det ligger verkligen en hel del arbete bakom att utvinna salt och det är en intressant process. Trevligt att se bilderna!
Kram
En intressant process och ja det är verkligen mycket arbete bakom. Särskilt när det görs på det traditionella sättet. Kram
Lät (och ser ut) som en mycket intressant och trevlig utflykt Anna.
Det var det!
Intressant, fast sån konnässör har jag inte blivit än, trots bra smaksinne. Vet bara att tillsatt jod viktigt i saltet, för att undvika struma, lillebrors fru fick,
Behöver inte få jod till kroppen via salt, det finns i många andra matvaror.
Hej Anna! Så fint och spännande inlägg! Jag köper också bara grovt naturligt oraffinerat salt som jag häller i saltkvarnen. Oftast rosa från Himalaya… lite mildare salt. Blev extra inspirerad av att läsa om flor de sal. Nu vill jag verkligen prova det från Portugal!
KRAM till dig! Anna
Vad roligt du blev inspirerad! Kram
Där skulle man kunna tillbringa flera dagar i sträck utan att få tråkigt. Vad mycket att både se, lära sig och göra. Kul med flamingorna som får färg av sin kost och fascinerande hur saltet tas tillvara. Jag skulle gärna ligga där och flyta i det salta vattnet med en nackkude och sedan koppla av i en solsäng ett tag. Jag har aldrig funderat på att salt har så stora smakskillnader men jag har å andra sidan aldrig smakat så här fint salthantverk.
Kram
Vi lär definitivt komma tillbaka och prova saltbadet, passade inte den där dagen. Kram
Hade ingen aning om att havssalt framställs på det här sättet. Mycket intressant inlägg.
Roligt du fick veta mer, om det traditionella sättet!
Tänk vad mycket arbete och kunskap som ligger bakom saltet. Jag hade gärna provat på att flyta i det salta vattnet och gjort en lerinpackning.
Jag kommer definitivt återvända och prova både saltbad och lerinpackning.
Ja det är precis sOm det om vi har här där vi bor. Har inte varit på någon rundvandring men varit vid våra saltsjöar det har jag.
Lerbad har jag gjort ett par gånger i en kurort som inte ligger så långt ifrån oss. Om det har någon läkande effekt för kroppen det vet jag inte men det skönt efteråt.
Tack för din rundvandring du tog med oss på.
Kram Carin
Kul du också besökt saltsjöar i er närhet, skönt är väl gott nog tänker jag. Kram
Det ser rätt läckert ut med de vita drivorna, speciellt när det är varmt och soligt. Det ser ut som snö, på håll.
Jag har sett många saltutvinningsplatser i västra Frankrike men även i Thailand.
Nära vårt hus i Italien finns saltvägar, där transporterades förr salt från Medelhavet till norra Italien.
Nu är dessa ofta spektakulära vägar (eller stigar) populära bland cyklister.
Spännande med saltvägarna, kan förstå det är ett stort intresse att cykla där.
Ett intressant inlägg om saltframställning. De vita rena saltdrivorna ser så härliga ut. När vi var i Namibia såg vi enorma saltbassänger och nästan allt salt som används i Sydafrika kommer därifrån. Det var definitivt inte manuellt framställt utan jag tror de t o m använde typ vägskrapor för att fösa ihop saltet. Ett riktigt gott grovt salt i kvarn är riktigt gott och sätter verkligen en extra smak på maten.
Exakt, de flesta anläggningar använder ju maskiner och skrapor. Salt är väldigt gott!
Hej Anna!
Så häftigt och intressant!
Salt är ju verkligen livsnödvändigt på så många vis 🙂
Att man kunde flyta runt där i saltvattenpoolen med nackkudde kändes riktigt skönt och avslappnade, med en lermask dessutom… läckert! 🙂 Hade jag gärna gjort 🙂
Flor de sal är som vackra kristaller, är det lite som flingsalt?
Kramar!
Salt är gott och livsnödvändigt absolut. Kul du gillade inlägget. Jag hade gärna också provat saltbadet, men det får bli en annan gång. Det är ännu finare än flingsalt. Kramar
Tänk vilket jobb som ligger bakom det livsviktiga saltet.
Kul att du visar så många bilder och berättar om det. Saltkristaller är som de vackraste juveler ju!
Salthögarna är coola.
JAAA!” NI måste tillbaka ju!! OCH flyta där. Det har jag alltid velat prova. Undrar sååå hur det känns. NI måste således tillbaka 🙂 BRA då är det bestämt.
Kramar denna onsdag!!
Det gör det verkligen, kul du ville läsa om det. Så fina är saltkristallerna. Klart vi ska tillbaka och flyta där, men vi kan ju spara det tills vi har ett besök som också gärna vill göra det. Blink, blink 🙂 Kramar
Vi brukar köpa fleur de sel från Rhonedeltat när vi är I Frankrike, verkar vara ungefär det samma. Älskar salt, tyvärr lite för mycket för att det ska vara bra för blodtrycket.
Kram
Här äter vi gärna en del salt också, väljer en bra salt så är det iaf bättre för kroppen. Kram
Älskar fint salt och nog märks det skillnad på salt och salt! Svärmor har många gånger försett oss med favoriten från Læsø, det danska salt som sjuds fram (andra väderförhållanden) enligt gammalt mönster. Vilken spännande utflykt ni fick till! Jag blir alltid fascinerad av den här typen av studiebesök! Kram.
Visste inte att det gjordes salt på Läsö. Älskar riktigt hantverk och ren mat, så det här passade mig riktigt bra också. Kram
Härlig och trevlig information om saltets väg. Jag tror inte många tänker på den vägen när de saltar middagsmaten – jag gör det inte.
Att små saltkorn är lika stora konstverk – eller små kanske är rätta ordet – som iskristaller och snöflingor, har gått mig helt förbi.
Kul du fick lära dig lite nytt idag hos mig.
Så lärde du mej något nytt igengenom ett intressant inlägg.
Jag har använt himalayasalt i flera år, gav de till hästarna också.
Kram
Så roligt att höra! Kram
Jag har sett saltdammar någonstans, minns inte var. Intressant att se en del av processen på dina bilder, drivorna speciellt, de blev läckra på bild. Men jag blev lite konfunderad kring detta med fåglar. Vad gör man om fåglarna inte förstår var de inte ska bajsa?
Roligt att du uppskattar detta inlägget och drivorna var ganska svåra att få till bra med tanke på att de är så vita. Vi pratade faktiskt inte om ifall fåglarna bajsar på saltet. Men de kanske inte alls gillar att hänga i de saltaste baden så det löser sig automatiskt tänker jag.
Jag bara måste berätta om en helt fantastisk saltutvinning inte långt från där jag bor. Denna plats heter Salinas de Rio Maior. Ligger flera mil från havet! Det går en underjordiskt vattendrag över saltavlagringar som har lämnats där sedan urminnes tider. Vattnet ledes upp till ytan och in i bassänger där det sedan utvinns. Man har utvunnit salt på detta sätt i mer än 800 år utan att det har tagit slut! Verkligen väl värt ett besök!
Tack Urmas, uppskriven på att besöka listan!
Intressant att se och läsa om saltet. Vi köper mest flingsalt från Cornwalls havsvatten som handskördas, Och vattnet upphettas innan. Kompletterar med Himalayasalt och örtsalt. Samtliga utan jod tillsatt. Örtsalt som är oraffinerat havssalt finns med naturligt jod från havsalger också, ska ta det nästa gång.
Sverige har väldigt jodfattiga jordar och vi har ju en historia med jodbrist och struma som följd. Tänker lite på det igen för livsmedel som ägg och mejeriprodukter har rätt låga halter, mer i fisk och skaldjur men som har höga priser numera.
Tror kanske att det är bra att komplettera med ett salt med jodinnehåll. Beror ju på hur och vad man äter också.
Och jag tänkte på fåglarna och förorening, är yrkesskada från min medicinska värld😊vi tänkte ju alltid på vad mer som kan vara inblandat och skada.
Tyvärr svårt att veta om folk i allmänhet har jodbrist om det inte testas men trötthet, svårt att gå ned i vikt trots träning och bra kost, lite seghet i huvudet, ledvärk m m samtidigt som det kan förekomma med andra brister och sjukdomar. Borde testa folk men det gör man inte. Allt sådant minskas för det ska sparas pengar.
Roligt du uppskattade mitt inlägg om saltbesöket. Tack för din reflektion kring jod och föroreningar.
Ja, tänk vilket arbete det ligger bakom vår mest användbara krydda. Fina bilder och intressant läsning. Vi besökte en sådan anläggning på Kap Verde för många år sedan och där fick man prova att bada vilket vi gjorde. En märklig känsla. Och självklart köpte vi med oss salt hem.
Kul du gillade och att ni besökt en liknande anläggning. Jag skulle gärna bada också, nästa gång!
Vilken trevlig och lärorik utflykt! Salt är något man lätt tar för givet och inte alltid tänker på hur det “skördas”.
Franska Camargues saltberg har jag besökt tidigare och i somras passerade vi som hastigast området (men dit har jag inte kommit än i min reseberättelse), så då köpte jag lite av deras salt. Dessutom köpte jag isländskt salt på Nordiska museet, mest för att jag ville ha den snygga burken 😉 Det renas i varma källor, så jag blir lite nyfiken på den framställningen.
I tyska Berchtesgaden kan man besöka en bergssaltgruva och åka båt över en underjordisk sjö av saltlake, det har jag också gjort. Rekommenderas!
Salt är gott och en intressant process. Kul att besöka en underjordisk sjö.. nu är jag ju inte en person som gillar underjorden dock 🙂