Fascineras av den nya känslan som jag inte haft på många år. Jag brukar längta bort. Inte hem.

Och med hem menar jag alltså till vårt hem här i Portugal. Kanske behövdes förtydligas. Jag längtar inte till Sverige.

När vi är ute och far på våra olika dagsturer så fylls jag av en stor längtan hem framåt eftermiddagen. Då vill jag inte köra några småvägar för att njuta av nya vyer. Jag vill inte stanna för att njuta av en fika. Jag vill bara hem.

När vi bodde i husbilen så hade vi ju vårt hem med oss hela tiden. Längtan infinner sig ju först vid saknad.

Kan inte minnas senast jag kände så här. Kanske det var de första åren som vi bodde i Vimle. Då var vår livssituation väldigt lik den vi har idag. Dagarna är fyllda med roliga sysselsättningar av olika slag. Många beslut. Massor av intryck och ny omgivning. Västgöta är lättare att förstå än portugisiskan och vi har inga minigrisar här, men annars är livet ungefär detsamma här som i Vimle. Fast i ett fantastiskt klimat och med så många soldagar. Vimle är den plats vi bott på där vi mått som allra bäst, tills nu.

Jag har förändrats som person. Jag är inte längre intresserad av att befinna mig i sammanhang med många människor. Det är påfrestande att få många intryck hela tiden. En dagsutflykt kan dränera mig totalt vid vissa omständligheter. Då längtar jag hem mer än vanligt. Att få stänga dörren om mig.

Njuter av alla de dagar då vi inte åker någonstans. Då vi påtar i trädgården, arbetar med våra projekt, vilar i skuggan och skrattar tillsammans. När jag har tid och lust att testa mig fram i köket, göra mat som jag aldrig kommer göra igen och andra rätter som blir nya favoriter. Förädla mat för att kunna njuta av egenodlat även när de färska grönsakerna och frukterna är slut. Att lära mig allt som finns att lära här. Att läsa en bok, eller två och inte göra något annat alls under två dygn.

Lugnet inom mig har större plats än någonsin. Det är nog det som störs när jag inte är hemma och därför jag längtar hem så jag kan få tillbaka min goa lugna känsla. Samtidigt älskar jag nya intryck, så det kommer jag fortsätta söka efter – och då får mitt behov av lugn och ro stå tillbaka. Såklart! Men häftigt att ändå ha fått tillbaka känslan av att vilja vara hemma och längta hem.