Nu vill jag skriva om något som är ganska svårt, men jag har tänkt mycket på detta. Har inspirerats av andra bloggar samt olika samtal och vill gärna höra dina åsikter.
Relationer är inte alltid lätt. Det kan rent ut sagt vara skitjobbigt. Jag har förlorat vänner och andra för mig viktiga personer på grund av hur jag uttrycker mig, både i tal och skrift. För att det finns tolkningsutrymme, för att jag inte väljer varje ord innan jag yttrar det. Det kan såra, det kan kränka, det kan förminska, men det kan också glädja, bjuda in och fascinera. Allt beror på hur en väljer att reagera.
Självfallet vill jag inte såra någon, varken verbalt eller på något annat sätt. Med det sagt så känner jag ändå att det är alldeles för ”lätt” att ”kränka” någon med ordval. Kommunikation är vårt viktigaste redskap, om det blir för svårt och medför en risk och rädsla att uttrycka sig, ja då tror (tyvärr vet jag.. ) att relationer kan bli ännu svårare.
Online & bara text
Jag valde att lämna sociala medier när jag kände att samtal nästan enbart fördes där. I ett öppet sammanhang med likes och fasader. Det kändes aldrig som att det var på riktigt och samtalen i andra sammanhang tog slut, visst skickades det DM och privata meddelanden också, men jag upplevde det för tunt och inte särskilt genuint.
Att endast skicka textmeddelanden till varandra, utan att prata med varandra så missar vi nyanserna i språket, vi ser inte kroppsspråket om vi aldrig ses (video-samtal funkar ju superbra) och vi lär oss inte var gränserna går hos varandra om vi inte får med alla delarna i kommunikationen. Det är i alla fall min övertygelse att de viktiga och riktiga relationerna behöver mer än text och bild. Mer än sociala medier, SMS och bloggar.
Snälltolka
Jag tycker att olikheter berikar, jag vill prata mer med personer som inte är som jag. Som har andra erfarenheter, värderingar och åsikter. Det vidgar mina vyer och det ger mig möjligheten att träna på att snälltolka!
En del behöver analysera och tänka efter innan de säger något. Lätt att tolka det som att den personen inte är engagerad. Men det är inte snälltolkning.
Andra pratar på och känner obehag när det blir tyst. Pratet kan upplevas svamligt och ovidkommande. Lätt att tolka som att personen vill synas och höras. Det är inte att tolka snällt.
När det är tydligt att personen inte kan det du förväntar dig (bloggat om det här), bli inte besviken eller irriterad. Bara för att allt finns tillgängligt på internet numera betyder det inte att alla kan samma saker som du. Snälltolka och bli glad att du kan erbjuda möjligheten att upplysa/lära personen något nytt (men fråga först).
Det finns de som inte är så bra på att höra av sig, lätt att tolka som att de inte vill ha en relation alls. Det är inte snälltolkning. Senast när det hände mig så frågade jag faktiskt rakt om vi skulle låta vår relation rinna ut i sanden, men det var inte aktuellt alls och ett par veckor senare hade vi en härlig dag tillsammans.
Jag tror vi alla behöver bli bättre på snälltolkning. Om något skaver tycker jag i alla fall att jag har blivit bättre på att tänka snälla tankar och/eller ställa frågor för att kunna göra en mer rättvis tolkning.
Vad känner du? Snälltolkar du bra? Tror du att enbart digital kommunikation försämrar relationer? Är du rädd för att kränka och såra?
Bilden – hur tolkar du den? Len eller sträv? Om du snälltolkar så har du rätt 🙂
Lämna ett svar