Den här veckan gick jag bet på att göra en eller flera bilder som jag kunde använda till ordet kram.
När jag klickade igenom mitt arkiv av oanvända bilder så hittade jag en bild med en kram, i bakgrunden. Under ett citat från Becoming Minimalist.
Så istället för att publicera en massa bilder vill jag istället ge dig en kram. Om du vill ha. Till dig som läser vad jag skriver, tittar på mina bilder, ger mig sköna kommentarer och länkar till mig. Till dig helt enkelt. *kramar om*
En extra kram skulle jag gärna ge till dig som känner igen sig i citatet i bilden.
Just because someone carries it well it doesn´t mean it isn´t heavy.
Källa ”unknown” enligt Open-AI
Bara för att någon bär det väl betyder det inte att det inte är tungt.
Vi har väl alla bördor av olika slag som vi bär omkring på. Särskilt vi som levt ett tag. En del bördor är tyngre än andra. Våra ryggsäckar fylls på under hela livet. Det är liksom livet. Tänker jag.
Min största börda pratar jag inte om i bloggen. Av hänsyn till inblandade. Men den finns hos mig varje dag. Däremot låter jag den inte definiera mig. Det är ett aktivt val, det också, som så mycket i mitt liv.
Utåt sett kanske jag verkar oberörd av min ryggsäck, eftersom jag är glad och lever ett lyckligt liv. Men jag tar av mig ryggsäcken och släpper ut mina bördor emellanåt. I trygga rum och sammanhang. När jag sen kränger på mig ryggsäcken igen är den lite lättare, vilket är bra, för rätt var det är så kommer det något nytt som ska få plats däri.
Jag behöver ofta en kram. Jag har behov av fysisk närhet. Roger ställer alltid upp, så klart. Han gillar också att kramas.
En kram snor jag åt mig när jag kan, har vänner som gärna kramas också. Men alla gillar inte att kramas – och det respekterar jag absolut!
Kramar hit och dit
Förut så avslutade jag alla dialoger med ”kram”. Istället för ”hej då”. Numera känner jag att det absolut gärna får slösas med kramar, men de ska också vara innerliga, inte bara ett ord. Det är ju också viktigt att den som får kramen verkligen vill ha en kram, även om den skickas digitalt.
Ni är många som skriver kram i era kommentarer. Och jag blir så glad för dem, jag är ju en ”hugger”. Hittills har jag bara kramat (i kommenterar) när det är någon jag faktiskt fysiskt kramat också. Jag tror att jag kanske är beredd att ändra på det. Om du ger mig en kram kommer jag krama tillbaka!
Översta bilden är inte en kram, men nästan 🙂 Det är kärlek och alldeles underbart, precis som en kram.
Hoppa på tåget
Detta är ett inlägg i utmaningen ”Hoppa på tåget” där vi som åker med tolkar förbestämda ord med text och bild. Varje lördag tolkar jag orden (som en får veta i god tid om en följer lokförarens blogg) med bilder från min systemkamera.
Lokförare är Karin och det är fritt fram för vem som helst att hänga på när som helst och hur ofta en vill.
Här hittar du alla inlägg jag gjort under denna roliga, utmanande och lekfulla resa!
44 svar till ”Kram, till dig som vill ha!”
Kram Anna såklart! En kram är inte fy skam. Kommer ihåg att jag alltid fick en kram av mina föräldrar då det var någon av dem som nattade mig, den kändes så tryggt på ngt vis. Så fint du fick till det idag. Vi sköter om oss 🙂
Tack Åke, ja det gör vi. Kram!
En jättebra tolkning av ordet kram och dessutom intressanta tankar. Jag håller med om att vi kan slösa med kramar men de ska också vara ärligt menade.
Kram och god lördag från mig!
Tack, önskar dig en skön lördag också. Kram!
En riktig kram från Vastbacka Hamravagen – och snart i Portugal!
Underbara nyheter Tricia! Berätta gärna mer (i mejl då kanske) När och vart kommer ni? Kram!
En innerlig kram till dig och tack för läsningen av de fina orden och citatet. Jag känner igen mig vilket jag inte skulle sagt eller skrivit för några år sedan men äldre blir tryggare i mitt fall och tar gärna emot en kram och ger så gärna en kram när den behövs.
Roligt att höra Kerstin, visst är livet i ständig utveckling, vi förändras och får nya insikter. Kram!
Kramar är underbara! Vilket fantastiskt ämne, men när jag funderar, faktiskt ganska svårt också. Svårt i text menar jag.
Stor bamsekram till dig och Roger!
Visst är det fint att kramas! För mig var det svårare med bild 🙂 Bamsekram tillbaks, Anna!
Så sant så sant det du skriver. Klart att jag kramar om dig♡
Som sagt allt behöver man inte dela med sig av offentligt- vi har alla våra ryggsäckar. Ha nu en fin lördag ♡
Ryggsäcken är en del av livet, hur och om vi ska bära den är upp till oss var och en tänker jag. Kram!
Kramar hit och dit… olika i olika länder men likheter har ökat. Utom bland vissa män som man inte ens ska titta i ögonen… Yngste sonen gifte sig under pandemin på en sommaräng, med präst och 49 gäster som var tillåtet… har väldigt varma minnen från det tillfället, utan kramar.
Ett fantastiskt bröllop förstår jag, kramar är fint, men inte alltid nödvändigt så klart!
Självklart tar jag emot kramen och kramar tillbaka allt vad jag kan, jag är också fysisk och behöver kramas mycket, på Måndag kommer yngsta sonen och då ska det bli kramkalas.
Nog tycker jag att bilden på de små juvelerna kan vara en kram. Angående citatet så tycker jag att de som ser ut att bära lätt är de som bär tyngst, men det kanske är hela innebörden med citatet? Min hjärna hänger inte alltid med.
Ordet kram i meddelande brukar jag inte använda så ofta annat än till barnen, då blir det pussåkram i ett ord.
Jag tolkar citatet som att oavsett hur tungt en har att bära så syns det inte alltid. Att vi inte ska döma utifrån vad som syns. Att vi inte vet hela sanningen hos en person. Jag läser in väldigt mycket i citatet 🙂 Kram!
JA, det har du rätt i, det går att tolka citatet på många olika sätt, och alla är lika sanna!
Kram
Ofta är citat sådana tycker jag. Kram!
Kram till dig också Anna!
Tänker att om fler och fler kramar varandra i vår värld så kanske, kanske mångas hjärtan blir mildare.
Vänligen Kristina Nilsson
Ja det hade ju varit väldigt fint om många hjärtan blev mildare! Kram!
I våran flock är vi väldigt kramiga och har alltid varit. Skrev hos Znogge att jag kommer ihåg när våra flickor träffade sina respektive män. Att en av dem inte var van vid att kramas. Och det är såklart inget fel i det. Men nu är han omvänd ; ) och ser inga konstigheter i det. I alla fall inte när han träffar flocken.
Ha en fin och bra lördag
Och kram på dig från mig Carin
Det går bevisligen att vänja sig vid kramandet 🙂 Kram!
Alldeles underbar personlig tolkning Anna! Bilden är kramgo!
Ordspråket känner jag igen och instämmer i. Livet för mig är just så härligt för att jag haft en del att bära och har än. Det är en del av det underbara liv jag har skapat mig – och fått genom andra. Jag är priviligierad med att ha vänskap hos många olika. Jag har lärt mig att leva med det jag inte kan förändra – accpetera att det är så . Glädjen och kärleken till just livet och människorna som jag har nära mig – och de som är lite i kretsen längre ut, men runt om mig. Att vara glad är också att ha känt på den oglada inom sig.
Kram till dig från en annan kramare med mening
Att acceptera det jag inte kan förändra är en bra inställning. Men inte alltid så lätt 🙂 Så sant och fint med meningen om den oglada. Tack för dina ord Tove, en eftertanke blev det hos mig. Kram!
Nära vänner kramar jag alltid. Sedan i sammanhang där det känns självklart. Som jag skrev hos Znogge har jag rötter i den kristna vänsterns 70-tal och där var kramandet i det närmaste obligatoriskt. Men jag kramar aldrig någon som inte vill, det märker man oftast.
I skrift avslutar jag många brev/mail med kram, men inte till alla och inte till myndigheter företag och liknande.
Vill du ha en kram nu i slutet på min kommentar så får du det.
Kram
Jag frågar om jag får ge en kram om jag inte vet ifall personen gillar kramar eller inte. Tack, kram!
Jag saknar verkligen fysisk närhet och kramar, men jag har ju själv valt att leva ensam sedan Åke gick bort för 11 år sedan. Jag tror inte att jag behövt anstränga mig speciellt mycket om jag velat ha en ny partner.
Ha en fin helg!
Kram, Ingrid
Härligt Ingrid, blir glad av att du har en så stark självkänsla. Kram
Här gillar vi kramar men det ska vara med människor vi har ett gott förhållande till. Ett tänkvärt citat. Nog har vi alla som levt ett tag en ryggsäck att bära på och det är ok så länge den inte tynger ner oss totalt. Eller som en äldre man sa efter sin 100-årsdag när han fick frågan om han inte åt mediciner eller hade några sjukdomar eftersom han aldrig pratade om det; Skulle det bli bättre då?
Det blir lätt att vi pratar mer om sjukdomar och mediciner ju äldre vi blir, så det låter befriande med den mannens resonemang!
Ryggsäckar har vi ju alla, mer eller mindre fyllda, de finns där iallafall.
Kramar ju alltid frugan när vi skiljs åt på morgonen innan jag går till min arbetsplats, precis som sig bör.
Ha det nu jättefint och kram för sjutton. 🙂
Så klart frugan ska ha en kram! Tack och kram!
Här kommer en till Kram till dej Anna, och visst är det så att vi alla har våra ryggsäckar, som man kanske inte nämner om hur som helst!
Fick en riktig härlig kram av mitt barnbarn Samuel sist de var här, och gissa om mitt hjärta blev varmt!
Så söta kattungarna är!
Kram!
Förstår du blir varmt i hjärtat av Samuels kramar. Kram!
Redan i våra gener finns nedärvt vilken kultur vi härstammar ifrån, och redan där skiljer det sig mycket hur man beter sig fysiskt. I sydliga länder anser man att gester och kramar är självklara i de flesta sammanhang medan vi i norr kanske är lite mer sparsamma i offentligheten. Men vi har ju tagit till oss internationellare kutym även här, men jag minns att jag tidigare ibland tyckte det var märkligt att karlar kramades när de träffades, de var inte så naturligt för mig. Men idag är det även för mig helt självklart. I Finland är vi inte lika fysiska som i Sverige, men eftersom jag bott här i över 40 år så antar jag att även finländare har blivit mer fysiska och kramigare…
När jag till exempel träffar bloggvänner första gången vill jag jättegärna ge en kram för jag tycker att jag känner personen väl. Och hittills har det tagits väl emot. Dig har jag inte träffat men du är en varm person det genomsyrar dina inlägg i bloggen. Och självklart blir det en kram från mig
Vad roligt att läsa om olikheterna i kulturerna som du beskriver. Och tack för dina värmande ord Paula. Kram!
Mycket bra tolkat i mina ögon det du delar med dig av i dagens Kram.
Ibland tycker jag att det har gått inflation i kramandet , det känns inte äkta, man kramar för att man ska så göra. Den kramen står jag gärna över men jag kramas gärna när det känns rätt.
Jag läser Paulas kommentar här ovan och småler. Visst är folk kramiga här men inte alls lika kramiga som i t.ex Sverige. Här kramar man inte främlingar, här finns ett visst avstånd men sen när det kramas och man är godkänd, ja, då går liksom luften ur en.
Jag har nog känt Anna, redan från första början men så är det med oss som har varit med ett tag, som har erfarenheter som vi gärna låter bli att prata om. En stor varm kram kommer här!
Inflationen i kramar håller jag med i, jag kände det blev för mycket och helt utan mening med många kramar. Nu är jag mer noga med vem jag kramar. Här pussas man på kinden istället för att kramas. En go kram tillbaka!
Det finns så mycket behov av kramar i världen, tänker att vi ger för få. Som gruppkramen du nämnde, de är verkligen underskattade. Tack för ett uppfriskande inlägg!
Tack för att du läste!
Hej, vad roligt att titta in hos dig och tack för hälsningen. Din blogg är så vacker, önskar att jag hade haft ork att göra något åt min blogg. Det är ett tag sedan jag tittade in hos dig, men har tänkt särskilt mycket på er på sista tiden. Jag ska åka med min dotter till Porto om någon vecka och får på det sättet uppleva landet igen. Kram
Vad härligt Christel att du kommer till Portugal igen! Porto är så vackert, ser fram emot att läsa om dina upplevelser. Nu ska jag inte tappa bort din blogg igen. Kram!
Fint skrivet <3
Kram
Tack så mycket, kram!