Mexikansk solros

Tithonia rotundifolia köpte jag frön av i våras, tanken var att jag skulle ha Tithonia diversifolia, men det fattade jag först senare. Mexikansk solros kallas de båda två fast de är helt olika. Inkakrage kallas den varianten jag köpte också.

Jag har nämligen läst att just Tithonia diversifolia är väldigt bra för ”chop and drop” och alltså använda som täck, så det var den jag hade tänkt att odla. Det ska bli enorma plantor med stora gula blommor.

Men det visade sig, när jag läste på mer, att den sorten tydligen har sterila frön, så om en köper frön så tar de sig inte. Så det var ju lika bra att jag inte fick tag i diversifolia eftersom det ändå inte hade blivit något. Det är en bra egenskap för en så snabbväxande planta, eftersom det då inte riskerar bli en invasiv växt, bara ett enormt buskage där en planterat.

Jag har inte hittat någon i Portugal som har den ”riktiga” mexikanska solrosen så jag har inte lyckats få tag i sticklingar heller, vilka ska vara lätt att föröka med.

Nu köpte jag alltså frön i tron att det var rätt Tithonia, men det var alltså den andra varianten. Tithonia rotundifolia, som är en orange och väldigt fin den också. Jag har provat att låta den stå utan bevattning och där växte den sig inte särskilt stor. Den ska tydligen vara perenn, men om den är det hos mig utan en enda droppe vatten får vi se, troligen inte eftersom den gillar fuktigare klimat. Men kanske den vaknar till liv igen när regnet kommer, det vore roligt!

Jag kunde i alla fall glädjas åt lite blomning och det har du nu också fått göra, även om den är överblommad och nervissnad för längesen.

Kommer inte odla den igen, om det inte visar sig att den kommer tillbaka av sig själv, för då tar jag frön och sår den även i Skogsgläntan, nu har den stått i den torra rabatten på södersidan av huset, i halvskugga av staketet och intilliggande växtlighet.

Fokus hos oss numera är ju antingen ätbart, vilket får vatten, eller andra växter som inte behöver bevattning,