Söta hundvalpar och skällande hundar

Söta hundvalpar och skällande hundar

En sak jag inte gillar med Portugal blir det idag. Gillar ju nästan allt här, men det här med hundarna…

Idag har vi bott i Portugal i ett år (på pappret alltså). Det är många årsdagar att fira, när vi köpte huset och fick nycklarna (11/2), när vi renoverat tillräckligt så vi kunde flytta in (30/5) och idag (14/6) då vi alltså flyttade till Portugal ”på riktigt”.

Skällande hundar

Reagerade över de skällande hundarna när vi rullade i Spanien, det fortsatte när vi åkte över gränsen till Portugal. Fick förklarat för mig att det är vakthundar. Men bevisligen är de inte tränade utan de skäller för minsta hare eller koltrast som passerar deras synfält. Överallt, i princip, där vi bodde med husbilarna så hörde vi de där eländiga skallen och mitt hjärta blöder varje gång.

När vi var på visningen så hörde vi däremot inga hundar som skällde! Vilken lycka om vi skulle slippa det. Önsketänkade så klart. För här finns också hundskallen, men inte alls så där ihållande som vi upplevt på andra ställen.

Tills vår granne skaffade en hund till. Den skäller hela natten, känns det som. Dagtid är den numera tystare (den skällde dygnet runt i början). Men det är svårt att inte bli irriterad av dess skall på kvällen när vi försöker sova, eftersom vi har fönstren öppna.

Söta hundvalpar

Vid ett flertal tillfällen har jag blivit kontaktad med frågan om vi vill ha en hund. En vakthund. Gratis. Bilden nedan fick jag senast via en följare på Instagram.

Här ges alltså hundvalpar bort. Det är inte konstigt att i princip alla har en hund då.

Vassego – gratis valpar.

Hundliv i Portugal

Det är inte roligt att vara hund i Portugal är min känsla.

Hunden bor i trädgården eller på uteplatsen och där ska den vakta huset. Finns hundar som har sällskap av en hundkompis, men ofta är de själva. Det finns de hundar som är en del i familjen, men det verkar onekligen vanligare att de har sin plats som väktare.

Det är väldigt sällan jag ser en person vara ute på en hundpromenad. Däremot ser jag ofta hundar vara ute på egna upptåg, utan matte och utan koppel. Vi har ett par (tror jag) sådana hundar i vår by, men i andra byar och städer så behöver en se var en sätter fötterna. För de lämnar ju spår efter sig och har ingen med sig som plockar upp efter dem.

Brukshundsklubb och valpkurser verkar inte vara i ropet, även om jag vet att det finns lydnadskurser i alla fall.

Cirkeln med okastrerade djur och efterföljande oönskade valpar är såklart inte alls lyckad.

Vad görs?

Det finns åtminstone ett parti (PAN) som driver frågor för ökat djurskydd. Har tidigare läst artiklar där det lobbas för subventionering av kastrering och sterilisering till ex.

Vill du bidra för att förändra situationen för hundar och andra djur kanske någon av nedanstående organisationer (ofta drivna endast av donationer och frivilligas hjälp) kan vara rätt ställe att läsa på mer.

Föreningen för djurens rättigheter i Portugal (LPDA)

Djurskyddsföreningen

APCA (övergivna hundar)

DOP (Dogs of Portugal)

info på engelska om att äga en hund i Portugal

Det finns ”Shelter” för övergivna hundar (och katter).

Finns säkert mycket mer som görs! Har du någon länk eller information skriv gärna en kommentar.

Photo by Egor Myznik on Unsplash

Publicerat:

i:

12 svar till “Söta hundvalpar och skällande hundar”

  1. Hej, har följt er under flera år nu o tycker det är intressant. Ni skriver både upplysande o personligt, så jag ser fram emot varje ny dag o text. Tack för det.

  2. Ack ja, det där känns alltför väl igen. Vi sov också med öppna fönster i början men det gick inte . Grannhunden i huset bredvid håller ”låda” nätterna igenom, varje liten rörelse av någonting måste skällas på och sedan sätter de andra gårdshundarna igång de också, svarar genast på skallen som ekar över stadsdelen och liksom ett dominospel så sprider sig skallen vidare och vidare för att återkomma igen. Fascinerande på sitt sätt men jobbigt när man vill sova.
    Jag förstår inte att folket inte ändrar på detta, jag förstår inte.
    Våra grannar under oss i samma hus har tre hundar, som däremot inte hörs alls. Men de är husdjur, älsklingar i ordets rätta bemärkelse. Alla i familjen går ut med hundarna flera gånger per dag, bryr sig om dem på rätt sätt.

    Jag vet att man har försökt få bukt på det här via lagändringar till djurens bästa men vad hjälper det när ingen följer upp om folk går ut och går med sina hundar , vilket krävs enligt det skrivna. Minst två gånger om dagen ska hundarna rastas men de är väldigt få som verkligen går ut och går med sina hundar. Grannhunden som skäller nattetid, också dagtid, har aldrig lämnat gården sedan vi flyttade hit. Ingen går ut med den. Den är hur rar som helst men behöver någon som bryr sig om den.

    Det är synd om de portugisiska hundarna, jag håller med till hundra procent!

  3. Här är det också ett hiskeligt skällande hela tiden och för att inte tala om hundbajsar på trottoarerna. Antalet hundar ökade också under pandemins värsta tider då vi inte fick lämna lägenheten utan ”giltig anledning” och dit hörde att gå ut med sin hund… Undrar hur det har gått för alla dom hundarna nu?

    • Vi slipper i alla fall hundbajsarna här i våra omgivningar, men det betyder ju dessvärre att alla hundar är instängda ;( Jag vågar inte ens tänka på de stackars hundarna som köptes under pandemin.

  4. Detta med hundar/djur är en av två saker som jag verkligen tycker illa om i vårt nya hemland. Älskar Portugal och vårt nya liv här men det är alltför vanligt att oftast ffa äldre/medelålders män beter sig som svin (ber om ursäkt för franskan men lika bra att vara ärlig och ser ingen anledning att mjuka till uttrycket som de facto beskriver verkligheten) mot sina hundar, katter, hästar mm.
    Oftast om det är problem med en hund då är det pga en dysfunktionell ägare som inte sköter sitt uppdrag & ansvar. Jag blir ofta riktigt riktigt förbannad när man åker runt i Portugal och ser alla dessa hundar i kedjor, pyttesmå utrymmen, eller utsläppta utan att bry sig….eller det värsta….alla dessa valpar som bara slängts nyfödda i de gröna soptunnorna som skräp.
    Fruktansvärt.
    Jag hjälper vår lokala Canil och försöker vara ute 2 ggr i veckan med att promenera de stackarna som ändå blivit omhändertagna och är uppe for adoption. Historierna bakom många av dessa krakar är fullständigt avskyvärda och man vill bara gråta när man får höra den.
    När man går förbi bilar ute på promis med dem och vissa av hundarna hör portugisiska män som pratar så vill de bara krypa ihop, svansen mellan benen och försöker dra sig från platsen så snabbt som möjligt. Det blir fullständigt livrädda för dem.
    Så YES. Det är fruktansvärt tragiskt och här ligger det allmänna beteendet mot hundar å katter från ffa många äldre/medelålders män kvar på bronsåldern. Behövs en ordentlig uppsträckning vad gäller lagar och HYFS här ang hur man behandlar alltför många djur i landet.
    Nu ska jag sluta skriva för blir enbart riktigt riktigt arg när jag tänker på det.

    • Ja Martin, detta är verkligen något som gör oss båda arga. Jag är glad du hjälper till där du kan, själv är jag ju allergisk så kan inte hjälpa till aktivt. Vilket jag gärna hade gjort! Älskar ju djur.

  5. Trist! Och många hundar har det ju inte alls bra. Jag vet att man i Spanien i flera städer kan kontakta lokala polisen vad gäller skällande hundar. Vet några som gjorde det på vår gata och hundfamiljen blev ”varnade” Men det hjälpte inte så familjen blev i fråntagen sina hundar eftersom de var ”en sanitär olägenhet” och störde så mycket. Nu var det i tätbebyggt område dock. Många hundar får aldrig röra sig och far illa.
    Man undrar varför folk ska ha hund när de inte kan eller vill ta hand om dem.
    Kanske en lagändring?

    • De har inte samma syn på djur som vi har i Sverige. De ligger långt efter .. Men jag tänker att lobbandet (både bland folket och i politiken) ger ökad kunskap och den yngre generationen får med sig en annan värdering in i vuxenlivet. Det är i alla fall min förhoppning. Det kommer ta tid att förändra detta, är min övertygelse.

  6. Usch ja det är hemskt att se. Hur djurhållningen fungerar. Mina föräldrar har ju bott på campingen i Olhao i 15 år. Så dom har sett på nära håll hur Romerna sköter sina hästar. Förutom att dom är elaka mot det stackars djuren så får de inte ens vatten varje dag. De står bundna utanför campingen och åtskilliga ggr har föräldrarna gett dem vatten när det varit jättevarmt (då har dom bara bott där på vintern) hur sjutton överlever stackarna på sommaren?
    Och hundar precis som du beskriver står kedjade vid ett företag, bar, verkstad etc. Så hemskt. Och sheltret 😢 har varit med pappa där och rastat hundar. Herregud så dom har det, mamma klarade inte av att gå dit. Ja dom får ju mat och tak över huvudet, men är man inte liten och söt så kan dom ju få bo där länge länge 😭
    En gång när det stod en jättemager häst bunden i parken där vi gick varje morgon så kontaktade jag någon organisation i Algarve och faktiskt var hästen borta två dgr senare men vad som hände med den vet jag inte. Den var så mager och eländig så jag har aldrig sett värre. Den kanske var gammal vad vet jag men då ska den avlivas om den inta kan äta tillräckligt. Övriga hästar vi sett har ändå varit i ganska bra hull. Men det finns mycket att önska för övrigt.
    Föräldrarna och även deras kompis har adopterat hundar. Föräldrarna fick sin av en barägare som har en tre fyra hundar som bara dräller omkring eller är inlåsta i nån skrubb, antar att dom vaktar i baren på nätterna. Vi brukade ta med dem på promenad ibland. Dom var så glada att få lite uppmärksamhet och lite godis, dom följde ned oss på en runda inget koppel behövdes. Sen sa man till dem att gå hem när vi kom till campingen så sprang dom gatan ner till baren. Alla har gjort så förutom Lukas han vägrade att gå från campingen så mamma fick gå och lämna hem honom och smyga därifrån. Efter ett par veckor fick hon honom 🥰🥰🥰

    • Nej det är verkligen inte en vacker syn med djur som far illa. Det gör ont i en varje gång. Din och dina föräldrar erfarenhet gör mig ledsen 🙁

Translate »