Assi är INTE borta

Midsommarhelgen har hos oss varit väldigt ledsam. Assi försvann på midsommarnatten och jag har sörjt honom hela helgen.

Jag tycker vi har åkt på den ena smällen efter den andra det här året, men att sakna en familjemedlem är så klart det värsta. Och ända till i morse så trodde jag han var borta, men så dök han upp till frukosten nu! Men jag låter inlägget vara kvar, känslorna jag kände vill jag behålla. Men Assi är alltså hemma igen!

Sista dagen tillsammans?

På midsommarafton så kelade vi väldigt mycket Assi och jag, han höll sig intill mig mest hela tiden. Verkade inte må dåligt på något sätt, han var bara väldigt sällskapssjuk och då gav jag honom vad han sökte, jag är ju inte svårövertalad. Han låg i mitt knä när jag satt still, jag lyfte upp honom när jag klippte vissna blommor, klappade honom när han låg i skuggan under min solstol vid poolen.. ja varje gång han sökte kontakt fick han den. Så brukar det inte vara, för då får jag inget gjort.

När vi gick in på kvällen låg både Assi och Sombri i planteringarna framför huset och halvsov. Som vanligt.

Letade och ropade

När det var dags för frukost på midsommardagen så kom inte Assi. Han missar aldrig frukosten, han brukar sitta på balkongen och vänta långt innan Sombri dyker upp och ofta nån timme innan det är dags att äta. Men vid frukostdags var det bara Sombri som var där, hon åt den smarriga mjukmaten som vanligt. Jag ropade, klinkade på porslinet, skakade torrmatsburken, prasslade med godispåsen.. nej, ingen Assi kom. Efter en timme gjorde jag samma sak. Gick även ut på vägen och ropade, då kom Sombri från en intilliggande åker, men inte Assi.

Sombri på span

Hela förmiddagen gick Sombri och gnällde. Luktade överallt och sprang ut på åkrarna och tillbaka igen. Jag kanske inbillade mig, men det verkade som om hon letade efter Assi hon också. Framåt 11-tiden så började det bli för varmt för henne och hon var väldigt sömning, så hon gick och la sig på balkongen. I Assis korg.

Hon låg i mitt knä också, inte så sammanhängande sömn på midsommardagen för henne.

Semlan fått ny kull

Vi fortsatte att hålla utkik med både ögon och öron, involverade även grannarna. Plötsligt så ser jag en smal gul katt korsa vår äng, jag springer dit och ropar ”Assi”, men det var inte Assi. Det var Semlan, tror jag i alla fall. Hon hade en kull bebisar där på andra sidan muren, de måste vara väldigt nyfödda för jag såg henne på morgonen – väldigt höggravid. Kanske de föddes där på natten mellan midsommarafton och midsommardagen, samtidigt som Assi försvann, När vi försökte se ungarna och försöka avgöra om att det var Semlan, så fräste hon, så vi struntade i det och lämnade henne ifred.

Assi såg vi inte skymten av i alla fall, för lätet vi hörde var inte en ynklig Assi, utan hungriga kattungar.

Vad hände Assi?

Att spekulera i vad som har hänt Assi gör så klart ont. Och vi kommer inte få några svar, vi kommer aldrig få veta.

Jag vet att katter kan försvinna och sedan komma tillbaka någon dag, två eller tre senare, rent av månader senare. Såklart hoppades vi att Assi bara varit extra nyfiken eller kanske följt efter en ny kompis. Men det känns så utanför hans karaktär att vara borta längre än ett par timmar. Sombri skulle nog kunna göra något sådant, men inte Assi, så jag är ganska övertygad om att han inte har vandrat iväg på en lång utforskarrunda.

Jag vet också att katter drar sig undan när de inte mår bra. Men inte Assi. Han kommer till dörren och gnäller när han fått något i ögat till exempel. Han pockar på uppmärksamhet mest hela tiden. OM han skulle må dåligt och vilja vara för sig själv så skulle han lagt sig i sin korg på balkongen.

Delar gärna sin bädd med Sombri när hon är på det humöret.

Eftersom våra katter varit vilda så är de ganska lättskrämda. Om en bil kommer in på vår tomt så springer de och gömmer sig. Men den senaste veckan har Assi inte varit lika rädd, han har varit uppmärksam och beredd, men trygg. Jag tänkte det var positivt, lugnare för honom. Fast nu inser jag ju att det är bättre de är rädda för sånt som kan skada dem.

Han håller sig normalt ganska nära huset. Är vi ute i trädgården kommer han i princip alltid och lägger sig intill oss och vilar, där han kan hålla oss under uppsikt. Våra katter är ju kastrerade och det brukar minska strövandet. Jag hoppades där på midsommardagen ändå att han kommit lite för långt bort, somnat och att när han vaknade tyckte det var för varmt att gå hem. Så hoppet föll snabbt när han inte kom på kvällen heller när det var svalare.

Kan inte hoppas

När han inte var på balkongen när det var dags för frukost dag 2 (igår) heller så försvann den sista gnuttan hopp.

Det sägs att hoppet är det sista som dör. Och visst hoppas jag innerst inne att jag har fel om honom, att han har egenskaper och karaktärer som vi inte sett tidigare. Men jag kan inte gå och hoppas. Då stannar mitt liv upp, jag skulle vara paralyserad och bara vänta på att han ska dyka upp. Jag blir hellre väldigt glad, tacksam och överraskad om han mot förmodan skulle komma hem igen.

På eftermiddagen på midsommardagen dök det upp en gul undulat, den var flera gånger på väg att flyga in på balkongen, när jag och Sombri var där, men den landade till slut nedanför. På en plats där Assi hängt en hel del. Ännu en familj som saknar sin familjemedlem? Eller så kanske inte katter blir änglar, utan undulater?

Många tårar faller för Assi och vi ägnar Sombri extra mycket tid, för så klart så påverkas hon av att nu vara ensam. Exakt hur det kommer visa sig får vi se, men hon är väldigt självständig så vi tror det ska gå bra när hon vant sig vid sin nya situation. Det finns ju många andra katter i området så hon behöver inte vara utan sällskap på natten när hon är som mest aktiv.

Men ett sista rop: Assi, kom hem, du har nu varit borta i mer än 48 timmar och missat två frukostar, två middagar, två snacks, många kelstunder med oss och en massa rolig lek med syrran. Vi saknar dig enormt!

Det sista ropet funkade – han är alltså hemma igen och jag ska gosa med honom hela dagen!

Publicerat:

i:

46 svar till ”Assi är INTE borta”

  1. Profilbild för Stefan

    En både sorglig och trevlig berättelse. Otvivelaktigt blir våra husdjur lika kära och saknade familjemedlemmar. Jag minns när familjens katter gick bort när vi var barn. De flesta avled i hemmet, men en av dem försvann och återkom aldrig.
    Det var många funderingar i flera år. Vart tog han vägen och vilket öde gick han tillmötes?

    Fast som du skriver. Det finns solskenshistorier om katter som försvinner och kommer tillbaks efter månader, ibland år.

    Hoppet är inte ute.

    1. Profilbild för Anna Forsberg

      När jag är ledsen så skriver jag som en del i mitt eget tröstande. Nu kom han ju tillbaka imorse, helt oberörd, i samma skick som han försvann. Så tacksam!

  2. Profilbild för Kraka

    Men så fruktansvärt och sorgligt! Att inte veta vad som hänt är värre än att veta även hemska saker.
    Hoppas han kommer tillbaka, men jag förstår att du inte känner så stort hopp om det.

    1. Profilbild för Anna Forsberg

      Han kom tillbaka! I dag när det var dags för frukost så var han helt plötsligt där. Såg ut precis som vanligt. Nu sover han i sin korg.

      1. Profilbild för Kraka

        Så underbart!

        1. Profilbild för Anna Forsberg

          Ja det var en enorm lättnad!

  3. Profilbild för bmlarsreseblogg
    bmlarsreseblogg

    Så härligt när vi kom till slutet av inlägget!!! Jag vet precis vilken vånda och sorg det har varit. När vi hade vår Mozart i Varnhem, som också var en kastrerad hankatt var han ofta ute på strövtåg men aldrig längre än ett dygn. Plötsligt kom han inte hem, vi letade och gav helt upp hoppet. Dagarna gick och så även veckorna. Plötsligt en natt väcktes vi av att någon kastade sig mot dörrhandtaget på ytterdörren. När vi öppnade smet han in, välgödd och oskadad och jamade förnärmat när det inte fanns någon matskål i köket. Tänk vad vi många gånger undrat var han hållit hus den månaden han var borta! Tänk om de kunde berätta….
    Förstår att ni kelar lite extra nu!

    1. Profilbild för Anna Forsberg

      Nu vet jag att han kan ge sig av på längre turer, så nästa gång ska jag inte släppa ut sorgen direkt. Vilket jag är så glad för! Så fint att Mozart kom tillbaka, även när han varit borta en hel månad.

  4. Profilbild för Husbil Kors och Tvärs

    ❤️ Ja men där kom han efter sin upptäcksfärd. Han tyckte nog ”Borta bra men hemma bäst”
    Kram

    1. Profilbild för Anna Forsberg

      Så är det säkert, nu vet jag ju att han kan göra så här, så ska inte gå i taket nästa gång 🙂 Kram och tack för ditt stöd under helgen <3

  5. Profilbild för LillaSyster
    LillaSyster

    Oooo jag känner din oro- det är helt hemskt när de försvinner. Så himla skönt att han är hemma igen. (Lilla Semlan-tufft hon har det.)
    Njut av måndagen och härligt fyrfota sällskap.

    1. Profilbild för Anna Forsberg

      Jag är så glad för det och nu har jag lärt mig att han kan göra det så nästa gång är jag förberedd. Jag önskar så vi kunde fått kastrerat Semlan. Tack, blir en fin dag idag! Hoppas du får det med.

  6. Profilbild för Åsa
    Åsa

    Men så skönt att han dök upp igen! Hoppas att han håller sig hemma nu och inser att matte blev väldigt orolig och stressad av hans långa utflykt. 🙂

    1. Profilbild för Anna Forsberg

      Väldigt skönt! Jag önskar han förstod det, men det lär hända igen, nu vet jag ju att han har det behovet också och då kan jag hantera det nästa gång.

  7. Profilbild för Marianne

    Så underbart att han kom hem, jag kände din oro och rädsla när jag läste inlägget, trots att jag läst rubriken att han inte är borta, en föreställer sej alla möjliga scenarion om vad som hänt. Usch!

    När min gula kisse inte visade sej under dagen blev jag utom mej av oro, varje gång, för han var precis som din Assi, en riktigt kelig mammagris. Var jag hemma fanns det ingen annan som dög, han låg i sadelkammaren när jag var i stallet sprang runt benen och höll sej nära mest hela tiden, när jag gick mot soffa eller säng kunde han inte vara snabb nog att hoppa upp för att få ligga i mitt knä.
    Katter går sin egen väg, men de kan gott låga bli att skrämmas.
    Ha en fin start på veckan,
    kram

    1. Profilbild för Anna Forsberg

      Precis, väldigt många olika scenarion. Låter som vår Assi det. Tack detsamma, kram

  8. Profilbild för Mamma C

    En sorglig historia med ett lyckligt slut.
    Det är väldigt jobbigt när ens fyrbenta försvinner för en. Så jag förstår att du varigt orolig. Skönt att han är tillbaka igen. Och att han inte gör om det.
    Kram Carin

    1. Profilbild för Anna Forsberg

      Det var väldigt jobbigt, men nu ligger han här i skuggan intill mig!

  9. Profilbild för Anita

    Förstår så väl dina känslor, saknaden efter Assi. Jag kunde som tur var läsa inlägget lite mer avslappnat än vad jag skulle gjort om du inte börjat med att tala om att Assi inte var borta längre. Finaste Assi, undrar var han varit någonstans. Det får ni troligen aldrig veta. Men huvudsaken är att han är hemma igen. Och nu vet du att han troligen kanske kan försvinna någon dag eller två igen. Ett fint skrivet inlägg som började i moll men slutade i dur.

    1. Profilbild för Anna Forsberg

      Ja nu känns det bra och nästa gång kan jag vara mer avslappnad!

  10. Profilbild för Paula Merio

    Men vilket lyckligt slut på detta inlägg! Har svårt att skriva med gipsad hand men gläds åt att familjen är fulltalig igen!

    1. Profilbild för Anna Forsberg

      Tack för att du ändå kommenterar, ska kika in hos dig och se vad som hänt dig.

  11. Profilbild för JoY

    Så glad jag blev att läsa att Assi är tillbaka, förstår eran oro vad som kunde ha hänt. Slutet gott, allting gott.

    1. Profilbild för Anna Forsberg

      Det var jobbiga dagar, nu lättade o glada!

  12. Profilbild för ibod11 - Ingrid

    Vilket gripande och känslosamt inlägg och även jättefint. Men jag är glad för att du började med att han inte är borta för då slapp jag bli orolig. Visst önskar man att djur kunde kommunicera bättre med oss och att vi kunde få veta vad de har haft för sig. Men kanske var det bara så att han var lite äventyrslysten och kanske berättade han om att han skulle gå längre bort än vanligt när ni hade extra många gosstunder innan. Jag hade säkert också tänkt tanken att undulaten på något sätt var Assi eller kanske sänd av honom för även om jag inte skulle tro på det så kommer de tankarna lätt. Jag är otroligt glad för att han kom hem igen och han vill nog också gosa extra mycket 😀
    Kram

    1. Profilbild för Anna Forsberg

      Det hade varit underbart om vi kunde tala med varandra, men samtidigt är det väl en del i att vi är olika arter, att vi aldrig kan förstå varandra till 100%. Jag tror inte hellerpå reinkarnation men symboliken blev stark där i smärtan. Kram

  13. Profilbild för Äventyret Framtiden

    Mycket känslor och fint återgivet. Jag förstår väldigt väl känslan när en av familjemedlemmarna försvinner så där bara. Så skönt att Assi dök upp rätt så snart, ibland kan de ju vara borta länge, även fast de är kastrerade eller steriliserade. Många tankar fanns förstås. Fint att ni kan gosa tillsammans igen och du får säkert inte veta vad som var orsaken.
    Kramar från Karin som tittar in igen och läser ”fast” mig…

    1. Profilbild för Anna Forsberg

      Tack! Att han fanns där vid frukosten i morse var så fantastiskt. Och oj vad kel det har blivit idag! Trodde det bara var okastrerade som gav sig iväg, men tydligen drog Assis vilda gener iväg honom på äventyr! Kram

  14. Profilbild för Anette
    Anette

    Hahaha, jag väntade med att kommentera. Vår Tiger var en riktig hemmakatt men vid ett tillfälle var han borta i tre dagar innan han återvände.
    Jag var därför lite hoppfull för er skull.
    Skönt att han är tillbaka och ni är fulltaliga.

    1. Profilbild för Anna Forsberg

      Fad fint Anette! Du hade rätt!

  15. Profilbild för Hanneles bokparadis

    Det var många känslor, visst blir man orolig.

    1. Profilbild för Anna Forsberg

      Ja, känslor är jag bra på 🙂

  16. Profilbild för Susjos

    Så skönt att han är tillbaka, förstår hur orolig du har varit!!
    Minns så väl när min första katt Charlie försvann ,då han var hos min svärfar, som skulle passa honom, men där fick han vara ute, och det var han inte hemma hos oss…och försvann ..och kom aldrig tillbaka, jag glömmer aldrig hur dum jag var som lämnade honom där, min älskade katt, undrar så vad som hände honom!
    Njut av Assi!
    Ha det gott!

    1. Profilbild för Anna Forsberg

      Vad tråkigt att det gick så med Charlie, förstår att du fortfarande undrar vad som hände med honom. Idag har Assi fått massor av uppmärksamhet och kel. Tack detsamam!

  17. Profilbild för Znogge

    Så skönt att han är tillbaka men visst oroar man sig och man undrar så klart. Vissa frågor får man inte heller svar på. Hoppas att han håller sig hemmavid nu framöver.

    1. Profilbild för Anna Forsberg

      Väldigt skönt! Om han ger sig iväg igen så behöver jag inte bli orolig och ledsen direkt i alla fall 🙂

  18. Profilbild för Ingrid

    Det var för väl att Assi kom tillbaka, men så är det med katter. Dem vet man aldrig riktigt var man har. Rätt vad det är ger de sig iväg ut på äventyr några dagar. men jag förstår att ni varit oroliga.
    Slutet gott, allt gott!
    /Ingrid

    1. Profilbild för Anna Forsberg

      Ja det var väldigt skönt! Visst är det så att de ger sig ivä, även Assi bevisligen 🙂 Men nu vet jag.

  19. Profilbild för Annika

    AWWW, en jobbig berättelse som blev så bra i slutändan. TACK och lov för det.
    Fattar att hela din midsommarhelg varit färgad av detta.
    Men han kom hem, underbart.
    Kramar!

    1. Profilbild för Anna Forsberg

      Det var väldigt jobbigt och helgen handlade mest bara om att vänta. Ja han kom hem och nu ligger han här bredvid mig och sover så gott! Kramar

  20. Profilbild för Matilda

    Vad härligt att Assi hittade hem igen! Jag kan verkligen känna den stress, oro och ledsamhet som ni kände innan återkomsten.

    1. Profilbild för Anna Forsberg

      Ja verkligen, det var inte många positiva känslor under helgen!

  21. Profilbild för Sara i Barcelona
    Sara i Barcelona

    Åh, läste och blev så beklämd, tänkte att jag måste skriva till dig på WA och beklaga sorgen😔 Men ja, så kom jag till slutet av texten och kunde dra en lättnadens suck, phew☺️🙏 Stor kram och ge Assi lite extra gos och gottis🥰🙏 Vi blev lite oväntat med en citrongul Kanariefågel här i veckan så hajade till när du berättade om undulaten som kom till er😃

    1. Profilbild för Anna Forsberg

      Tack för din omtanke Sara! Nämen vad spännande att ni fick en gul kanariefågel samtidigt som vi såg undulaten!

      1. Profilbild för Sara i Barcelona
        Sara i Barcelona

        Vi ’hittade” vår insrängd i ett hörn en pytteliten bur i en konkursbutik. Den fick följa med oss hem och nu lever han det ljuva livet, med massa god mat, och som tack förgyller han våra dagar med sååå vacker sång😍🙏 Gulliver heter han❤️ Förstår det som att ni inte behöll undulaten dock☺️ Kram!

        1. Profilbild för Anna Forsberg

          Men åh, vilken tur ni fann Gulliver! Nej vi behöll inte besökaren, den flög iväg strax efter att jag tog bilden. Kram!

Senaste inläggen

Vädret

Ourique, PT
31°
Soligt
06:3020:48 WEST
TorFreLörSönMån
34°C / 17°C
34°C / 17°C
34°C / 16°C
35°C / 19°C
37°C / 20°C
Translate »
error: All content is protected! If you want to use an image, contact me.