oombedda råd är inte välkomna

Dina oombedda råd är inte välkomna!

Jag fick ett mejl med flera oombedda råd, där jag blev mer eller mindre idiotförklarad, ett mejl jag vill besvara här på bloggen. Så Eva, detta är till dig och till andra som vill läsa.

Igår lovade jag att dagens inlägg skulle handla om fotografering. Men jag flyttade det till imorgon. Det här kändes viktigare att få publicerat.

Mejlet jag fick handlade om kattfamiljen och Eva utgick från att jag inte vet att katter reproducerar sig.

Jag bloggar, men det betyder inte att jag skriver om allt. Jag skriver dessutom oftast ämnesvis, så jag samlar på mig innan ett inlägg publiceras.

Det är så många fel med det här mejlet men det absolut största är att det är ett förminskande av mig. Att det innehåller så många oombedda råd.

Varför inte ge oombedda råd?

Att ge råd till någon en inte känner är inte okej. Genom att ge ett råd som inte är efterfrågat är att tro sig veta bättre än den personen en ger rådet till. Genom att ge ett oombett råd så tillrättavisas mottagaren, även om det inte är avsikten. Rådet kanske inte ens är rätt för den som tar emot det och därmed kan det leda personen i fel riktning. För en kan faktiskt förutsätta att en inte har all fakta!

Ibland ber jag om råd, då skriver jag det uttryckligen. Men jag har inte bett om råd med katterna. Och att då ta sig rätten att skicka ett mejl med anledningen ”jag undrar om du verkligen förstår vad du gör” är definitivt inte okej.

Ja Eva, jag vet vad jag gör.

Förutsättningar i dalen

Först och främst så bor vi inte själva här. Vi har minst två nära grannar som också har katter och de matar vildkatterna. Det finns alltså mat lite överallt att sno till sig. Den närmsta grannen kastrerar inte sina katter om den andra gör det vet jag inte.

Inaveln är med andra ord ordentligt utbredd här bland katterna. Semlan kan vara ett resultat av könsmogna syskon från tidigare kull. Det finns många gula katter i den här byn och även i vår lilla dal. Grannens gula hona har också fått ungar i år, ungefär samtidigt som Semlan.

Om jag inte tagit mig an Semlan

Så vad hade hänt om jag inte börjat mata Semlan? Jag tror inte hon hade orkat ta hand om sina ungar. Hon var väldigt mager. Naturen hade kanske svept bort den här familjen snabbt. Eller så hade hon hittat mat och hem någon annanstans häromkring.

Om de överlevt hade det blivit tre vildkatter till i detta redan katt-täta området eftersom ingen hade brytt sig, inte kunnat fånga dem och troligen inte heller velat bekosta kastrering.

Vad vill jag med katterna?

Först och främst så kan jag inte se ett magert djur som dessutom är dräktigt utan att agera. Att ge henne stödmat var självklart. Att underlätta för ungarna så de kunde komma upp och äta också var självklart.

Jag älskar djur. Jag har alltid önskat ha mängder av djur omkring mig. Jag har haft många minigrisar och har även haft ett par katter tidigare. Men jag är allergisk. Jag kan med andra ord inte ha djur inne eller ha djur som kräver mycket omvårdnad av mig. En katt (eller tre) funkar alldeles utmärkt, de bor ute året om i det här klimatet.

Eftersom det finns så många katter här omkring så hoppas vi att våra katter på sikt hjälper till att jaga bort de andra. Redan nu märker vi att det är färre katter här, trots att våra inte är revirtänkande än. Jo kanske Semlan är det, vi vet ju inte hur gammal hon är. En katt som de faktiskt låter komma hit och äta torrfoder är den katt som jag tror är Semlans mamma. Men när vi ser henne jagar vi bort henne.

Katterna är nyttodjur, de ser till att vi inte har råttor till exempel. Visst äter de våra fina fåglar och leker (dödar) gräshoppor, stora spindlar och andra djur vi har här. Så det är ju inte bara av godo att ha katter.

Och genom att mata dem så hoppas vi att vi kan komma så nära att vi på något sätt kan fånga in dem och få dem kastrerade.

Jag är inte ute efter att få kelkatter. Även om det så klart hade varit jättemysigt, men det funkar inte med min allergi. Jag hoppas de fortsätter att ha lite vilt i sig men att de är inte heller är rädda för oss. Att vi kan vinna deras tillit i alla sammanhang. Inte bara på balkongen.

Men det är katterna själva som bestämmer hur det blir framöver.

Googla & kastrera

Eva, du tyckte jag skulle googla katter. Jösses, hur kan du ens skriva en sån mening. Självfallet har jag googlat. Jag har pratat med vänner som kan mer. Jag har läst allt möjligt. Jag är definitivt inte fullärd, men jag lär mig något nytt varje dag.

Frågan om att kastrera eller inte har jag tänkt på sen dag ett. Så klart! Och ju tamare de blir desto mer ökar möjligheten att kunna fånga in dem och göra kastrationen. Du skriver att jag ska ta kontakt med en veterinär, ja, sorry, jag ligger redan före dig. Där också. Vi har pratat om p-piller än så länge, men det är svårigheter med det också.

Efter de senaste dagarnas framsteg med ungarna (hade ett moment på balkongen med Sombri dagen efter att jag hade det med Assi). så ser jag nya möjligheter och ska kontakta veterinären igen för en planering av hur vi ska göra. Kastreringen är ett ämnesinlägg som jag inte publicerat än eftersom det är ”work in progress”.

Jag vill inte ha dina råd!

Så för att summera. Jag vill inte ha dina råd. Och som du ser så behövde jag dem inte heller. Du hade inte all vetskap, så som det nästan alltid är i livet.

Det här gäller inte bara katterna. Det gäller allt. Sluta ge råd som folk inte bett om! Det spelar ingen roll hur välvilliga råden är. De landar sällan rätt.

Om du känner att du har tips som du är övertygad om att någon behöver så ställ i så fall frågan ”Jag har ett tips till dig om det här ämnet, vill du höra?”. Det möjliggör för mottagaren att välja och därmed också faktiskt vara mottaglig för ditt råd.

I vissa sällskap, t.ex. med nära vänner eller inom familjen, så är det kanske helt okej att ge råd utan att först fråga, men bra att dubbelkolla för det är inte säkert det är så.

Det är viktigt att vi tror på våra medmänniskor. Att vi tror att var och en är fullt kapabla att ta egna beslut och kan ta ansvar. Jag är helt övertygad om att såna här mejl eller kommentarer i dialoger av olika slag är en av orsakerna att folk inte vågar ta vissa beslut i sitt liv. Rädda för vad andra ska tycka och säga. Det finns alltid någon som tycker sig ha rätt att kommentera andras val. Du är inte ensam Eva. Tyvärr.

Att ge oombedda råd till höger och vänster gör ingen skillnad om de inte är välkomna. Så det kan vi alla lika gärna sluta upp med genast. Jag har själv lärt mig det den hårda vägen, så jag vet att det först gör ont att höra, men vet också att det går att ändra sitt beteende.

Även trollsländor förökar sig, jodå, det vet jag också!

Publicerat:

i:

34 svar till ”Dina oombedda råd är inte välkomna!”

  1. Profilbild för Madde

    Råd kan jag ta emot, men då någon kör med ren härskarteknik ser jag rött. Sådana som tror dom kan bäst, och vet bäst. Speciellt då personen i fråga saknar all kunskap.

    1. Profilbild för Anna Forsberg

      Fast om en inte känner varandra tycker jag en kan utgå från att en inte har all kunskap. Det är så lätt att ställa frågan om vederbörande vill ha ett råd, innan en ger det. En liten förändring i sitt beteende som gör stor skillnad.

  2. Profilbild för Hanneles bokparadis

    Visst är det känsligt. Tråkigt. Tänker om man råkar säga något till andras barn, på bussen, i affären… det är totalt förbjudet… Synd att såna mejl förstör din dag.

    1. Profilbild för Anna Forsberg

      Fast det kanske är mer tillrättavisande, lite som vuxenskap när föräldrarna inte är på plats. Det hade jag som förälder uppskattat. Men har förstått det ser annorlunda ut idag.

  3. Profilbild för znogge

    Visst är det känsligt och att skriva någon på näsan kan bli väldigt fel om man inte känner varandra väl.

    1. Profilbild för Anna Forsberg

      Ja så är det verkligen.

  4. Profilbild för Ingrid

    Att ge oombedda råd till någon man inte känner, är absolut inte ok och väldigt okänsligt, så jag förstår mer än väl att du härsknade till.
    Ha en fin söndag!
    /Ingrid

    1. Profilbild för Anna Forsberg

      Tack för din förståelse Ingrid. Detsamma!

  5. Profilbild för LillaSyster

    Bilden på trollsländorna ska du vara stolt över – så himla läckert!
    Mindre läckert var ju mejlet……suck suck.
    Nu har jag fixat det jag frågade dig om – det var ju hur lätt som helst – tänk att det skulle ta sådan tid att få ändan ur vagnen och fixa till det. (Jag har väl dragit på det för att jag trott att det skulle vara superkrångligt.) Den där plommonsylten med en touch av rosépeppar mmmmm! Ha nu en fin söndag! Kram

    1. Profilbild för Anna Forsberg

      Det är jag verkligen, gillar den skarpt! Vad bra du löste det själv och kul att du gillade rosépepparsmaken. Kram

  6. Profilbild för Mamma C

    Tyvärr så kan det bli superfel när man skriver i text till någon man inte känner alls.
    Och jag tycker inte det är okej att komma med oombedda råd heller. Men det är smällar man får ta när man bloggar.
    Ha en fin söndag.
    Carin

    1. Profilbild för Anna Forsberg

      Tycker inte det är smällar vi ska ta bara för att vi bloggar. Och personen i fråga har ju inte ”råkat” ge ett litet råd eller tips i en kommentar utan har skrivit ett långt mejl. Inte ok tycker jag. Detsamma!

  7. Profilbild för Märtha

    Visst har jag undrat över ditt kattmatande, men eftersom jag inte vet hur det hela började är det definitivt din ensak. Det finns alltid folk som tror att andra är mindre vetande. — Den dag som min mamma begrovs, i början av december 2006, traskade en liten mager katt in på min systers gård i glesbygden i Österbotten. Förfrågningar gav inget resultat. Min syster, en verklig kattvän och -uppfostrare, började ge mat, flyttade matskålen närmare och närmare huset, såg efter en tid att den lilla delade sovplats med husets andra katter vid husets bakdörr. I mitten av februari kom katten – som nu fått namnet Hittebarnet – in i köket. Min syster tog tag i den, höll på att bli sönderklöst och ångrade sig bittert. Några månader senare var katten en kelen liten rackare, trivdes bäst i min svågers famn – om han höll händerna om henne. Hon levde länge, min syster dog 2019 och snart efteråt beslöt min svåger att avsluta den lillas liv. Hon blev troligen 13 – 14 år gammal.

    1. Profilbild för Anna Forsberg

      Tack för din visade respekt. Vilken härlig historia du berättar, tack!

  8. Profilbild för Äventyret Framtiden

    Din header! Wow! Jisses amalia så vackert foto.
    Jodå, så är det. Det finns alltid människor som tror sig veta och lägger upp pekfinger i tid och otid.
    Jag har ett uttryck som en gammal kvinna sade på Åland i närheten av där jag bodde en gång. Den som tror sig veta men inte vet, den bedrager sig.
    Så är det ju, inte sjuttsingen vet man allt om sina medmänniskor, det finns något som heter respekt och integritet. Man ska sköta sitt eget, inte andras liv.
    Vill man ha råd så frågar man om råd, så enkelt är det.
    Jag tycker att ni gör så klokt i allt ni gör för de fina katterna. Utan den omsorg som ni har lagt ner hade livet sett helt annorlunda ut för dem och för omgivningen.
    Lycka till med allt Anna! Kramar till er båda! Nu ska jag läsa fast mig här inne hos dig. Livet greppar tag i mig (bara gott just nu) så jag knappt hinner läsa bloggar alls. Men nu så…

    1. Profilbild för Anna Forsberg

      Tack så mycket, jag är väldigt nöjd med det själv 🙂 Bra uttryck! Härligt att ni har roligt och fullt upp. Kram

  9. Profilbild för Kerstin Sjöström

    Ombedda råd.. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga mer än att det blir så distanslöst när någon tar till ord utan att veta den fulla bilden. Ledsamt och hoppas personen kan ta kritiken på ett bra sätt, ett bra svar och blogginlägg av dig.
    Vilken häftig bild! Ha en fin söndag 🐾🐾

    1. Profilbild för Anna Forsberg

      Ja oombedda råd (du missade nog ett o) är inte alls ok, för det är ju oftast så att inte har hela bilden. Tack! Detsamma!

  10. Profilbild för Marianne

    Men oj!!! Hur kan en ta sej friheten att skriva ett mail och läxa upp någon på det sättet?
    Är hon ett självutnämnt proffs på dina katter?

    Ibland får jag påminna mej själv att inte lägga mej i och komma med ”goda råd” men glömmer det emellanåt.
    Med mina livserfarenheter har jag fått väldigt många råd från vänner och bekanta som tror sej känna både mitt psyke och min fysik bättre än jag själv, jag är så innerligt trött på pekpinnar och borde vara bättre på att hålla inne med mina egna.
    Kram

    1. Profilbild för Anna Forsberg

      Det var verkligen ett otrevligt mejl att få. Visst är det lätt hänt att det slinker ut något litet råd eller vägledning även oombedd, åtminstone i närmsta kretsen. Men att sätta sig och skriva ett mejl på det viset det har jag aldrig gjort, inte ens innan jag lärde mig att råd ska efterfrågas. Kram!

  11. Profilbild för bmlarsreseblogg
    bmlarsreseblogg

    Först; vilken läcker bild!
    Sedan till den mindre roliga delen. Det är inte snyggt att oombedd sätta upp pekfingret och tro sig vara mer vetande utan att ha fakta eller känna dig som person. Bra att lägga in det som ett inlägg och kanske få personen att tänka till och ändra sitt beteende till en annan gång.
    Även när det gäller goda vänner är det snyggt att fråga om de vill ha råd innan en ger sina åsikter.

    1. Profilbild för Anna Forsberg

      Tack! Nej inte snyggt gjort. Enkelt att ställa en fråga först.

  12. Profilbild för Marianne

    Oj, jag glömde kommentera fotot, sländorna ser verkligen kärleksfulla ut och som om de kramas, så fint:)

  13. Profilbild för Anki

    Först … WOW … en superläcker bild på sländorna!
    Beträffande mejlet med oombedda råd, så är det verkligen inte okej att ”mästra” någon.
    Önskar dig en trevlig söndagskväll!

    1. Profilbild för Anna Forsberg

      Tack, hade tur att de parade sig där på poolkanten när jag hade macrot ute! Detsamma!

  14. Profilbild för Ibod11 - Ingrid

    Jag blir lite ledsen av att läsa det här. Jag är absolut ingen kattexpert men det lilla jag vet om katter, efter bl a flera år som volontär på ett katthem, säger mig att du har gjort allt precis rätt och med katternas bästa i tankarna. Jag hoppas ändå att det var med en tanke om att vara till hjälp som det här mailet skrevs men jag befarar att det mest var mästrande och nedlåtande. Jättetrist men jag hoppas och tror att du vet att du är en hjältinna som hjälper den lilla kattfamiljen på ett så fint sätt. Du är klok nog att inte ta åt dig så fortsätt att göra precis det du gör och låt det utvecklas i din och kattfamiljens takt.

    1. Profilbild för Anna Forsberg

      Tack snälla Ingrid för dina ord. De värmer. Nej, jag tar inte åt mig, jag blir förbannad.

  15. Profilbild för Ibod11 - Ingrid

    Men nu blev jag så engagerad i ämnet att jag glömde att skriva ett stort WOW om headern 😀 Fantastisk bild, om än något ekivok 😀

  16. Profilbild för Ulla

    Vilken fantastisk fin bild på sländorna! Jag tycker det är jättesvårt att fota sländor. Ofta är de så snabba. Mycket svårare att fota än fjärilar, enligt mig. Fast här var de ju lite upptagna med annat…. 😁
    Så trist med människor som tror sig veta bäst i alla lägen. ”besserwissrar” finns det tyvärr överallt.
    Jag tycker du är fantastisk med katterna!

    1. Profilbild för Anna Forsberg

      Tack snälla! Nu var de ju lite upptagna med andra saker så det var lite lättare än vanligt. Tack för dina ord!

  17. Profilbild för Lillan Kind

    Jag håller med dig. Jag avskyr att få oombedda råd. Ofta handlar det om att någon tycker att jag ska göra något annat än det jag gör, eller göra det jag gör på ett annat sätt – dvs så som det bättre faller vederbörande i smaken. T ex har jag fått oombedda råd om vilka motiv jag ska måla och med vad för sorts färger för att ”sälja”. Då ser jag rött. För vederbörande tar bl a för givet att det jag gör inte säljer, och att jag målar endast för att sälja. Att målandet är en kreativ process i vilken inspirationen har en avgörande roll, och att det handlar bl a om att bejaka mitt behov av att skapa – det finns inte ens med i tankevärlden. Så ej heller att jag och ingen annan väljer vilka motiv jag vill måla, och med vad för sorts färger. Jag och även min man har fått så många idiotiska oombedda råd genom åren, att jag får anstränga mig för att inte säga något dräpande som svar. Allt ifrån hur trädgården bör skötas till vilka dricksglas vi borde samla på eller vilken bil vi borde ha istället. Kanske blir det så att även jag bjuder på en sågning vid fotknölarna när nästa besserwisser vill göra sig nyttig. Jag har haft en ängels tålamod i många år, men det är slut med det nu.

    1. Profilbild för Anna Forsberg

      Förstår att du ser rött. Hoppas din kreativitet inte blivit hämmad av de där personerna som borde hållit tyst! Jag tycker det är bra om vi ryter ifrån ibland, jag tror vi mår bättre av det själva. Ser fram emot en sågning i din blogg 🙂

Vädret

Ourique, PT
19°
Mestadels molnigt
06:1820:40 WEST
OnsTorFreLörSön
24°C / 8°C
27°C / 10°C
29°C / 10°C
29°C / 13°C
30°C / 12°C
Translate »
error: All content is protected! If you want to use an image, contact me.