Reflektioner om Italien

Reflektioner om Italien

Publicerat:

Bara lite reflektioner om Italien, vi spenderade ju endast 4 dygn i landet. Men hann så klart reflektera en del ändå.

Det första var så klart värmen som slog emot oss när vi passerat Brennerpasset i Dolomiterna. Underbart att äntligen få lite varmare klimat. Alldeles perfekt för oss med 20-24 grader! Dessvärre gillar myggorna både Italien och mig.

myggor italien
Tre stora myggbett fick jag på ena benet innan vi ens parkerat klart FrankieBoy på campingen

Nästan alla personer vi träffat och pratat med i olika situationer har kunnat engelska. De som inte varit bekväma med språket har antingen bett en annan person översätta eller försökt med kroppsspråket. Viljan att kommunicera har varit stor!

Rostiga vägräcken mötte oss så fort vi kom ner från bergskedjan, det ser ut som varken myndigheter eller privatpersoner bryr sig särskilt mycket om hur det ser ut i landet. Åkrar, ängar, hyreshus, privata fastigheter, vägar, vägrenar, broar .. överallt saknas omvårdnad. Vi tänker positivt och föreställer oss att de istället prioriterar att hänga med varandra och äta ljuvlig mat tillsammans, men vet att det inte är sanningen. Landets ekonomi är usel, och det märks.

kvitto i italien
Kanske de behöver bättre kvittosystem så de får in företagens skatt…

Det är väldigt intensivt i trafiken, vi undrar om hastighets­begränsnings­skyltarna bara är en fingervisningar, för alla körde om oss. Mängder med tunnlar för motorvägen genom alla berg vi passerar mellan Sestri Levante och Frankrikes gräns. Tunnlarna gav vår GPS Astrid spatt. Hon visste aldrig var vi befann oss, men vi hittade fram ändå. Bara följa motorvägen… och behöver en tömma sitt gråvatten kan en göra det på väldigt många rastplatser och servicestationer utmed motorvägen.

Låglandet mellan Dolomiterna och Liguriens berg var en väldigt trist sträcka utan något att fästa blicken på. Platt, platt och platt, med den ena industrin efter den andra. Men fantastiska vyer utmed hela vägen vi körde när vi lämnat campingen i Sestri Levante.

Ljuvliga vyer i Ligurien

De lagar ljuvliga pizzor och det var inga problem alls att hitta glutenfria varianter av både det ena och det andra i den stormarknad vi besökte.

Roger tyckte så klart det var för få Alfa Romeo på vägarna, vi hade gärna sett fler av dem. Ferraris såg vi faktiskt ganska många.

Vi kommer definitivt att återvända!

/Anna & Roger

12 svar till “Reflektioner om Italien”

  1. Hej
    1999 var vi i Italien med bil o husvagn, Levante blev ett stopp en camping som låg som i en gryta och promenad avstånd ner till plurret. Av någon konstig anledning utan GPS kom vi att åka upp i bergen La Cinque Terre, full fart upp och så småningom förklaring till varför folk glodde ohejdat, en skylt som visade förbjudet att köra bil o husvagn upp dit vi hamnat.
    Håller med dig om att folk vill väl vad gäller språket, vi frågade ju efter vägen ner mot kusten när vi stod på toppen av berget.
    Nu var det bara att åka utför och det gick av bara den, med rykande bromsar landade vi på andra sidan????

    • Är så fascinerad över hur vi klarade oss utan Google och GPSer tidigare. Härligt att allt gick bra, och ni fick ju ett minne för livet 🙂

  2. Ja då var man verkligen i behov av en god kartläsare, vilket min fru är. Verkligen ett res minne och det finns mer om just Italien, men det hoppar vi över????????
    Som en del andra skriver, tack för era delade erfarenheter. ????

  3. Italien är som sagt var ett jättefint land. Och maten! Mmmm… Men smakar det så kostar det… Vi är nog bra bortskämda med dom låga priserna i Spanien. Vart vi än åker (nästan) så blir det dyrare…

    • Nu är vi snart i Spanien och kan njuta av de låga priserna och värmen, för ja det är dyrare överallt annars.. Portugal upplevde vi hade ungefär samma priser som Spanien om jag minns rätt.

  4. För lite Alfa Romeo? Brukar alltid se en drös med Alfor när vi är i Italien vilket är glädjande såklart.
    Låglandet i framförallt norra Italien gäller det att passa på att njuta av, resten av landet är i stort sett bara berg nämligen. 🙂
    Uppskattar verkligen lättheten att tömma och fylla vatten utmed Autostradan i Italien, inte alls som här hemma när man behöver vatten eller bli av med vatten.
    Om det är landets ekonomi som är usel som gör att underhåll är eftersatt tror jag inte riktigt på, italienare är inte intresserade av gamla saker utan vill ha nytt och bygger hellre nytt än renoverar … generellt alltså. Jag tycker detta är en del av charmen med Italien men smärtar samtidigt att se gamla fina hus bokstavligen talat falla i bitar.
    Vår GPS (Garmin) hanterar tunnlarna fint tycker jag, inga större problem faktiskt, värre har vi haft det med enkelriktade vägar som inte våra GPSer hanterat. Ett par gånger framförallt när vi körde omkring med vår Hacienda stod Eva ute i gatan som en riktig Carabinieri och dirigerade trafik som fick backa för att det vi inte hade möjlighet att vända eller backa med Haciendan när GPSen lurat in oss på en enkelriktad väg.
    Som sagt, dessa händelser som sätter sig och blir ljuva minnen med tiden men just där och då kanske man inte ser det så.

    • Vi förväntade oss en massa Alfa Romeos, men det var nästan inga ute på vägarna. Men även om en de gillar nytt så kan en ju tycka att de kunde ha lite snyggt i trädgården, åtminstone plocka undan skräp som ligger och dräller typ överallt. Intresse för en trevlig omgivning verka de inte ha, om en generaliserar. Nu vet vi inte vad en Hacienda är för modell, men gissar det var nåt stort. Precis, alla dessa upplevelser blir verkligen minnen att skratta åt.

Translate »