En stor del av mitt liv har varit en enda lång jakt på sällskap, trygghet, kärlek och bekräftelse. Jag vet nu att jag inte hade en aning om vad kärlek var förrän jag träffade Roger.
Att vara ensam hemma när Roger åker och handlar är inga problem. Jag jobbar i trädgården, bloggar eller lagar mat. Att vara sysselsatt i ensamhet under några timmar känner jag inte på något sätt som jobbigt.
Det är när jag är ensam hemma länge, när jag är borta själv, när jag ska sova själv, när jag rör mig på okänd mark och dessutom gör något jag inte brukar göra, själv. Då kommer rädsla och obehag. Ifrågasättandet.
Förra året utmanande jag mig med sex olika utmaningar på en gång när jag var i Lissabon själv. I år blir det en helt annan miljö där jag vill utmana mig.
Planen är att årets utmaning ska vara under flera dagar utspritt under vår, sommar och höst. De här utmaningarna ser jag framför mig, utöver det att vara ensam:
- vandra länge barfota i sand
- långa vandringar med “samma” utsikt
- sova själv på hotell
- telefonen endast som säkerhet och i kommunikation med Roger
- bära packning med ombyte, skor, vatten och anteckningsbok
Som jag tänker nu så blir den första etappen den längsta och inkluderar även övernattning med ytterligare några kilometer dagen efter. Resterande dagar som krävs för att fullfölja den sträcka jag vill gå kommer bli dagsutflykter där Roger tar med sig bok och strandstol och väntar på mig i slutet av vandringen efter att ha släppt av mig där jag vill börja vandra.
Being comfortable alone is a superpower. Eating alone. Movies alone. Travel alone. Most people need constant company. They’re afraid of their own thoughts. But solitude is where you meet yourself. Where clarity lives. Where peace exists. If you can’t be alone, you’ll accept anyone. Master solitude. Then choose company.
Det här citatet fann jag någonstans förra året, det har jag funderat på en hel del och det har gett mig insikten att jag vill och behöver träna mer.
Efter min vistelse i Lissabon så kände jag mig så stark, och jag vet att det enda sättet att behålla den styrkan är att fortsätta träna på att spendera tid i min egen ensamhet. Att välkomna tankarna som kommer då, att möta mig själv och finna fler insikter.
Jag älskar verkligen Rogers sällskap, vilket jag har 24/7. Det handlar inte alls om att jag vill minska det eller vara utan det, jag varken vill eller behöver tid ifrån honom. Jag väljer att utmana mig i ensamhet för att det är just det som behövs för att utveckla fler styrkor inom mig själv.
34 kommentar till ”Träna på att vara bekväm & trygg i ensamhet”
Det kommer du att fixa!
Du har ju en väl genomtänkt plan och det är du själv som bestämt- så du kommer att lyckas.
Ha en bra fredag!
Tack för pepp! Önskar dig detsamma
Vi alla har våra utmaningar.
Att vara själv är inga problem för mig. Maken har alltid haft jobb som kräver ständiga resor.
Du är så organiserad och målinriktad så din ”träning” kommer säkert att ge önskat resultat.
Lycka till
Så är det. Tack för pepp, jag hoppas och tror det kommer gå bra.
Gomorron Anna!
Med din beslutsamhet och vilja kommer dina äventyr att gå alldeles strålande, det är jag övertygad om 😀
Jag har alltid varit en social person och tycker om att människor omkring mig (framförallt nära och kära) men likaväl älskar jag att vara ensam, att göra saker ensam och bara vara i min egen bubbla.
Eftersom maken och jag har ganska olika preferenser för vad vi tycker om att göra, så är jag van att behöva göra vissa saker själv helt enkelt 😀
I Sverige kände jag mig mer beroende av maken då han körde bil och inte jag, och många platser behövde man åka bil till, här går det alldeles utmärkt att åka tåg till så många platser och det har verkligen varit en frihetskänsla för mig 🙂
Jag skulle absolut kunna tänka mig att åka på en längre resa också ensam, men det är ju samtidigt roligt att dela med nån likasinnad 🙂
Stort lycka till med dina planer, det kommer gå som en dans <3
Stor kram!!
Tack för att du tror på mig! Jag tycker om att vara bara vi två, så behöver inte en massa människor omkring mig längre, det känns fint att det är så numera. Intressant att läsa om våra olikheter, och jag håller med dig, det är roligt att ha någon att dela upplevelser med. Kram
Att vara själv är inget problem alls för mig vilket är skönt men samtidigt så är jag aldrig helt ensam eftersom hundarna är ett sällskap. Vi har alla våra utmaningar men jag är säker på att du fixar det här. Det handlar ju om att våga utmana våra rädslor och där har du en tydlig plan.
Kram
Kan förstå hundarna bidrar med en stor trygghet. Tack för att du tror på mig och peppar, och ja rädslorna behöver utmanas. Kram
Det låter toppen! Jag hoppas att du kommer att känna hur fint det är att få tid med sig själv i sällskap av vackra omgivningar. Jag vet att du inte är troende, men vi har alla behov av att få känna förundran över det som är större än oss själva. Den känslan var jag ute efter då jag gav mig ut på min lilla “pilgrimsresa” på Gotland för ett gäng år sedan. Jag har längtat efter att få göra om det igen sedan dess, men av olika anledningar har det inte blivit av. Ser fram emot att få höra dina tankar om hur det blev sedan. Kram!
Det känns fint att längta efter de där utmaningarna. Hoppas du kommer iväg på en ny resa som du vill. Kram
Jag har ju inga problem alls med att resa själv och vara själv. Jag förstår dig att du vill utmana dig själv. Det är en sån stor känsla när man gör något man egentligen är rädd förr. Heja dig! Kramar
Tack! Det är viktigt att utmana mina rädslor känner jag. Kramar
Att vara själv har jag inga problem med.
Men jag och gubben gör för det mesta allt tillsammans.
Men både han och jag har åkt själva till Sverige och varit borta en vecka från varandra och vi klarar det galant.
Tror du kommer att fixa ditt uppdrag som du har för 2026 utan problem.
Ha en bra fredag.
Kram Carin
Tack så mycket, jag hoppas och tror också det kommer gå utmärkt, det är ju oftast innan som det spökar mest. Kram
Det är kul att vi är så olika. Jag är istället trygg i min ensamhet, och älskar ju att resa själv och känner mig stärkt av det.
Om någon föreslår att resa med mig, eller sova över en natt känns det väldigt obekvämt och jag säger alltid nej. Träffar jag folk på resan och vi gör en dagstur tillsammans känns det ok, men sen längtar jag efter egentid igen.
Visst är det kul att vi alla är olika. Jag förstår din känsla av att vara obekväm när du får frågan av att resa med någon annan. När du kan styra över det själv är det en annan sak så klart.
Intressant hur man upplever att vara ensam. Om man lyssnar på generationen småbarnsföräldrar, pratas det om att de behöver ha egentid. Ett behov som jag tror har kommit på senare år, för inte hade mina föräldrar någon egentid. Själv har jag alltid jobbat shift med både dag kväll o natt och då har egentid kommit naturligt, fast jag har aldrig tänkt på det som egentid. Vilket resulterade i många lediga dagar i följd som har gjort att jag kunnat rest iväg, ensamen. Har inga problem med att resa ensamen, tycker det är intressant att på avstånd iaktta hur andra beter sig. Till exempel, par söker kontakt med andra par, de som reser ensam kan komma i kontakt med andra soloresenärer. Däremot skulle jag inte vilja resa till ett nytt resmål utomlands utan maken, nej det vill jag att vi delar. Att sova ensam när man är van vid att ha den andres närhet, blir helt klart väldigt tomt och saknad.
Trevlig helg
Jag har aldrig behövt egentid, kanske därför jag inte tränat tillräckligt på att vara ensam 🙂 Intressant att du spanar in hur andra beter sig och analyserar. Det är fint att dela upplevelserna. Tack detsamma!
Ja, du utmanade dej där i Lissabon, det var tufft gjort av dej med så många utmaningar i en och samma resa.
När jag var barn ville jag ha sällskap till allt och trivdes inte att vara ensam, men med åren började jag uppskatta det.
Min bästa semester (förutom den på Madeira med pojkarna) var när jag körde ensam till Nordjylland, det var så skönt att jag gjorde om det ett par gånger. Men jag skulle känna mej väldigt osäker och kanske lite rädd för att ge mej ut på längre resor med flyg ensam, tyvärr.
Kram
Det gjorde jag och det var riktigt givande. Intressant att läsa om din egna resa, jag kanske kommer dit en dag också. Du får flyga till PT så möter jag upp dig! Kram
Tack, det skulle vara så roligt och jag vill verkligen komma och hälsa på, men helst ska någon sätta mej på rätt flyg först 😅
Kram
Ja det är ju det 🙂 Kram
Det här med en vandring på egen hand kommer säkert att gå galant och bli en fin upplevelse. Själv har jag inga problem med att vara själv och under de åren jag bodde ensam kunde det utan vidare gå en hel helg utan att jag växlande ett ord med någon, utan att jag kände mig ett dugg ensam. Jag har även rest på långresor ensam även om det varit i grupp och det går så bra. Det som är lite ledsamt är i så fall att man inte har någon att dela upplevelserna med när man kommit hem.
Det hoppas jag också. Blir glad att läsa att du inte har några problem att göra upplevelser själv även om vi delar känslan av att vilja dela med oss av det.
DET är bra, Anna! Det kommer du att fixa. Smart plan har ni också. Du har tänkt igenom allt noga.
Gillar citatet.
Det finns många som vandrar ensamma, har följt flera vandrare (YT) på både Caminon och på Appalachian Trail mfl som gjort det helt ensamma. Jag skulle vara så himla skraj ffa nattetid i tältet, då skulle min fantasi spela mig enorma spratt. I know that.
Men du ska inte tälta.
Vet att du kommer att fixa detta, ni har en så bra plan.
Tyckte du var cool och tuff i Lissabon, främst då eftersom du skulle på det där mötet med en massa främlingar…gulp. Har inga problem att resa på egen hand, alltså flyga, åka tåg, båt etc. Men när jag kommer fram vill jag att ngn ska vara där.
Tänker på Jossu ovan, hon åker alltid ensam. Läste just hennes kommentar, det måste vara sååå skönt att känna så.
Själv har jag inget emot ensamhet dagtid, inte alls. men när natten kommer är det som om hela huset skiftar … DOCK, höll ju på att jobba bort det där när Peter var ute på affärsresor till och från hela hösten 2019. Jag höll verkligen på att vänja mig då. Sen kom pandemin och sen dess reser inte P i jobbet längre, haha.
Men jag vet att jag kan vara ensam nattetid ändå, har ju varit det vid sommarstugan flera gånger, i min systers lgh, i min mammas. Men på ngt sätt känns det alls inte på samma sätt i lgh som i ett hus. Här finns så mkt ingångar, och det är lätt för den som vill att slå in ett fönster. Min fantasi drar igång på högvarv.
Anna, du fick en uppsats nu. Men du kommer att greja detta med glans! Kramar!! TREVLIG helg!!
Tack snälla! Hade inte klarat av att tälta själv, ett hotellrum känns tryggt och bra. Jag känner inte alls samma förväntan och glädje över ensamt resande som Jossu, men det kanske beror på att jag bara gjort det någon enstaka gång. Vi delar ju känslan nattetid, det är då monstren kommer, jag förstår precis vad du menar med flera ingångar. Tack för uppsatsen, för att du tar dig tiden. Kramar!
Jag skickar massor av lycka till och hoppas att de här äventyren på egen hand ska ge avsedd effekt. Som du vet har jag inga som helst problem med att vara ensam och jag fick övning i det under alla år med min man. Han kunde jobba borta i upp till en vecka i taget och jag lärde mig att njuta av egentid samtidigt som kärleken hölls vid liv eftersom vi fick längta efter varandra. Inte bara därför så klart. När vår tvåsamhet tog slut var det jobbigare men jag hade inte många ensamma dagar de första månaderna. Sedan blev jag sysbo och det gjorde allt lite lättare. Men sedan ett antal år så har jag återigen känslan av att njuta av min ensamhet. Saknaden försvinner nog aldrig men den är mer som ett kärt minne nu.
Underbart att du har din Roger som väntar på dig när dina egna aktiviteter är avklarade. Jag hoppas att du kommer att tycka om din egentid och må bra av den.
Kram
Det är bra att utsätta mig och utmana mina rädslor och det här ska jag fixa. Tack för att du delar med dig av dina tankar och erfarenheter. Kram
Bra och intressanta tankar, som får mig att tänka vidare … Jag strävar inte efter ensamhet. Jag är dålig på att hänga med många under längre tid (då blir jag trött) men med Peter går det bra. Om jag råkar bli ensam (ganska sällan faktisk) så tycker jag ändå mest att det är … skönt. Det jag behöver träna på är kanske snarast att vara med andra … mer än några timmar? Det är knepigt för mig 😉 (Men de där första timmarna gillar jag, då är det bara roligt!)
Jag kan förstå och känna igen det där med att hänga med många under längre tid. Hoppas du finner möjlighet att träna på det du vill och behöver.
Vilken klok och spännande utmanings-vandring! Önskar dig fridfulla stunder och fina vyer
Tack, det ska bli spännande, längtar till första etappen i vår.
Det här inlägget kom i mitt Google-flöde idag! Så kanske att fler sett det där!? 🙂
Vad roligt att det fick lite spridning!