När en fastighetsaffär avslutas i Portugal så sker det hos notarien. Så här gick det till för oss, när vi var hos notarien i Ourique.

11.45 hade vi tiden bokad hos notarien. Men vi träffade vår advokat, Daniel, ca en kvart innan och gick dit tillsammans.

Vi var lite tidiga, såna är vi.. Vi fick vänta inne i konferensrummet där allt skulle hända. En efter en droppade de andra in. Notarien, säljarens advokat och en advokatstudent, vår advokat och mäklaren. Men säljaren kom inte i tid. Hon hade tagit fel på tiden och varit där redan kl. 11, men de kom bara några minuter för sent, vi hann aldrig bli oroliga. Hon hade med sig sin man och sin son. Det var ganska många inne i det rummet., vi satt alla med avstånd och med munskydd på oss.

Först växlades det papper mellan alla på plats. Vi fick en hög med papper och ritningar på huset. Notarien fick alla papper med legitimationer, samt spana in vår check med köpeskillingen. Advokaterna höll på med papper sinsemellan också. Ägaren fick inga papper alls vad jag såg, men hon fick ju checken sen, så hon var nog nöjd ändå.

Här är vi förväntansfulla och väntar på alla de andra.

När alla papper hade hamnat där de skulle så började notarien att läsa igenom köpekontraktet, på portugisiska. Han ursäktade sig för uttalen av våra namn, som han ändå klarade bra. Det var en mycket trivsam atmosfär i rummet hela tiden. Vi förstod ju inte vad han läste så när han var klar så lämnade han rummet för att göra lite justeringar på stavningar han upptäckt var felaktiga.

Under tiden läste Daniel upp köpekontraktet på engelska för oss. Vi var lite oroliga innan för att vi inte skulle förstå termerna men det gick jättebra! Han berättade om innehållet mer än läste ordagrant tror jag.

När notarien kom tillbaka så skulle stämpelavgiften, köpskatt samt avgiften för notarien betalas. Det gjorde Daniel via en kortterminal (för vi har inget kontokort för vår portugisiska bank än). Daniel fakturerade oss de kostnaderna tillsammans med sitt arvode.

Betalningen av skatterna avklarad, signaturer på kontraktet klart och checken överlämnades till säljaren och vi fick nycklarna.

Efteråt var det ett surr av prat. Vi ställde några frågor till säljaren som både Daniel och mäklaren hjälptes åt att översatta. Flera gratulationer till oss, från alla i rummet, till vårt köp och de hälsade oss välkomna till Ourique. Dessutom blev det lite snack om gatunamnet, som alla hade väldigt roligt åt.

En timme senare lämnade vi rummet och hade nycklarna i handen. Snabbt, smidigt och faktiskt riktigt trevligt!

Vi struntade i att göra hoppla-hoppla steg hela vägen till Vega, men känslan spratt i hela kroppen, vi hade fått vårt hus!