Det var ett långt ord, enhandsproblematik. Men tänkte beskriva lite vad jag upplevt för problem med att bara kunna använda en hand, dessutom den högra, jag är högerhänt.
Det sägs ju att en inte saknar kon förrän båset är tomt och så är det med min arm och hand också. Jag har inte ägnat en tanke åt hur beroende jag är av kroppens olika delar förrän de slutar fylla sin funktion. Och det är väl som det ska tänker jag. Men nu har jag insett att den där armen och handen används i princip hela tiden!
Exakt vad skadan var vet jag inte. Läkaren pratade bara portugisiska med mig och jag var så tacksam för hur fort allt gick så kände jag inte ville pressa på mer information som jag kanske (troligen) ändå inte skulle förstå.
Men skadan har inneburit att jag inte kunnat belasta armen eller handen alls. Minsta motstånd eller belastning har gjort ont. Alltså t.ex. att bara försöka hålla ett papper har skjutit smärta upp genom armen. I början kunde jag inte röra armen alls. Jag kunde inte flytta ut överarmen från kroppen i början heller.
Så jag har med andra ord struntat i att göra vissa saker eller fått hjälp. Jag har också använt vänsterhanden/armen i många situationer med varierat resultat. Några exempel på enhandsproblematiken:
- kan inte använda kameran
- klä av/på mig sker med vänsterhanden, men inte kunnat använda några tighta kläder som kräver kraft för att ta på
- toalettbesök skötas med vänsterhanden
- tvätta händerna gör ont
- borsta tänderna med vänsterhanden är svårt
- diska med vänsterhanden funkar med svamp där det jag diskar står på en disktrasa för att inte glida iväg, men vissa saker har jag lämnat till Roger
- torka disk kan jag inte alls
- skala, hacka eller skiva grönsaker går inte
- lyfta eller fylla på kattmataren har Roger skött
- kela med katterna med vänster funkar, men de har ju alltid fått varsin hand, nu får de dela
- köra bil är uteslutet
- trädgårdsarbete med vänster hand har gått bra
- sova på högersida har fungerat då jag använt vänsterhand för att lägga högerarmen i ett bra läge
- äta gör jag med en sked i vänsterhanden
- duscha är omständligt och långsamt men det går
- sätta på deodorant hjälpte Roger mig med
- skriva på telefonen med vänster hand samtidigt som jag håller i den är krångligt, men funkar
- bära något med högern är uteslutet
- olja tomatstöden i mitt pågående projekt får vänta
Fingrarna har jag hela tiden kunna röra utan smärta om armen haft stöd. Väldigt glad att jag kunnat använda tangentbordet på datorn hela tiden. I början långsamt och väldigt försiktigt, men det har gått bättre för varje dag.
När jag igår skrev detta, så var det 6 dagar sedan jag ramlade. Läkaren sa att jag skulle vara bra i armen igen efter en vecka och han hade nästan rätt. Värken är borta men det gör fortfarande ont när jag belastar för mycket eller vrider underarmen. Jag har slutat med smärtstillande men fortsätter med antiinflammatoriska tills de tar slut efter totalt 10 dagar.
Jag förväntade mig att bli blå på armen, men jag kan inte se någon färgskiftning över huvudtaget.
Kul att ha detta dokumenterat, eftersom det som sagt inte är något jag går och tänker på när allt funkar som det ska. Kan bara föreställa mig hur det varit om båda armar/händer var skadade!
Blommande rosa ”rock rose”.
34 svar till ”Enhandsproblematik”
Tråkigt med armen, hoppas det läker snabbt. Själv har jag min lilla kamera i fickan…
Tack, det hoppas jag med. Kan inte ens hålla mobilen.. så det hade inte hjälpt hur lätt kameran är. Kan inte heller trycka ner någon avtryckare. Men snart så!
Förstår att du känner dig väldigt begränsad, men skönt att det verkar gå åt rätt håll i alla fall 🙂
Och som du säger, är ju lätt att ta för givet att ”allt bara fungerar”…
Ja det är skönt att det går åt rätt håll. Det var verkligen inte lätt att ens föreställa mig hur handikappad jag blivit.
Bra att du är på bättringsvägen.
Ta det bara försiktigt så du inte hastar på.
Tack, ska försöka låta bli.. 🙂
Det låter oerhört jobbigt. Hoppas det går åt rätt håll.
Det är jobbigt, men snart så kommer kameran fram igen! Det är planen i alla fall.
Verkligen jobbigt att inte kunna uträtta sådant som är en självklarhet när man har två händer.
Nu får vi hoppas att din arm blir okej snart.
Ha en bra tisdag.
Kram Carin
Jättejobbigt 🙂 Det blir bättre för varje dag. Tack detsamma, kram!
Skönt i varje fall att värken är borta men jobbigt när du inte kan använda armen som du vill. Bra i varje fall att du kan skriva på tangentbordet. Alltid bra att kunna dokumentera utvecklingen.
Fortsätt nu att krya på dig!
Superskönt att värken är borta (så länge jag inte rör armen fel..) Hade haft väldigt tråkigt utan datorn i det här läget 🙂 Tack!
Jag känner med dig och känner igen mig i mycket, men skönt att det blivit bättre. Bara enkla saker som att borsta tänderna och göra toalettbesök (trots byxor med resår i midjan) var riktigt svårt i början.
Jag tycker det mesta går bra nu men det är fortfarande svårt att ta på en jacka. Sedan gör jag ett försök varje morgon att lyfta armen uppåt, ont gör det men det går lite längre nu än för någon vecka sedan. Skam den som ger sig, vill kunna ta stående foto med kameran på ”rätt” håll i sommar….
Tack! Ja det blev verkligen tydligt vad mycket armar och händer används 🙂 Förstår det var ännu värre för dig som hade axeln att ta hänsyn till också. Men snart är vi båda krypande på marken och fotograferar igen.
Tufft läge.
Tur att du har Roger som kan hjälpa till. Krya på dig!
Tack, han är vid min sida, vilket jag är väldigt tacksam för!
Hej Anna! Låter som en spricka… eller vad? Jag skulle vilja veta exakt om jag var du. Borde finnas tolk på ett sjukhus. Men skönt att du känner dig bättre.
Visst är det så, vi tar så mycket för givet att allt ska funka. Som du säger ”Man saknar inte kon förrän båset är tomt”. Man förstår inte vad man har innan man förlorar det. Finns mycket att vara tacksam över!
KRAM Anna
När jag googlar så verkar det inte vara en spricka, men jag vet inte. Spelar mig ingen roll vad det var, huvudsaken är att jag fick snabb hjälp. Finns väldigt mycket att vara tacksam för som du säger. Kram
Du har så rätt, du saknar inte kossan förrän båset är tomt, vi tar alldeles för mycket för givet så gentligen är det bra att bli påmind. Vad bra att läkaren hade rätt när det gällde värken, belastning kan förstås ta lite längre tid, men förhoppningsvis inte för länge.
Jag tycker du kämpar på bra med både det ena och det andra, och så har du Roger som backup.
Jag har ju haft mycket värk i kroppen och det där med toalettbesök har varit ordentligt svårt, men sen jag bytte miljö samt ändrat kosten har värken så gott som gett sej iväg.
Att skriva med vänster har jag fått träna på nu.
Kram
Kreativiteten sätter igång – vill ju hitta lösningar 🙂 Förstår din vänsterhand fått jobba den senaste tiden. Kram!
En hel del igenkänning här och kanske mest det där om att upptäcka hur mycket en viss kroppsdel används i många situationer. Det är begränsande att ha en obrukbar hand och just det är jag tacksam för att jag aldrig har upplevt fullt ut, som du har gjort. Vilken tur att du har Roger som kan stötta och hjälpa. Nu hoppas jag att du kan börja använda högerhanden mer och mer snart och tänk vad du ska uppskatta den förmågan då. Tills det blir en vana igen och kanske måste du då gå tillbaka till det här inlägget för att minnas 😀
Kram
Jag hoppas du inte behöver uppleva en obrukbar hand. Jag använder den äntligen ganska mycket, det går fort med läkningen nu. Men belastningen är jag försiktig med, det gör fortfarande ont. Tack och kram!
Nej men fy så trist, vad läser jag här? Nu då jag har tid att läsa lite ikapp går jag baklänges i vännernas bloggar, men visste inte att du skadat handen.
Ja, man blir ju nästan totalt handlingsförlamad… många saker i vardagen blir extremt jobbiga att utföra, såsom du listat. Ont i benet som jag haft har hindrat mig förstås, men handen/armen… man gör liksom mer med den/dem.
Bra att du är på bättringsvägen dock. Mitt knä är ganska ok nu men jag ska räkna med att det dröjer tre månader, alltså till början av juni, innan jag är återställd. Och jag ska vara försiktig fram tills dess.
All smärta är hindrande på olika sätt tänker jag. Klart det är fruktansvärt jobbigt för dig att ha ont i knäet. Men glad vi är på bättringsvägen båda två, jag behöver inte vänta lika länge som du på att bli återställd dock.
Vi tar mycket för givet och är vana vid att kroppen fungerar hyfsat i alla fall. Vi tänker inte på hur mycket vi använder våra armar och händer men när det blir skarpt läge så inser man det. Husse skadade sin ena arm för några år sedan så jag känner väl igen det. Det var väldigt mycket i vardagen som han inte kunde eller fick göra.
Skönt att du är på bättringsvägen nu i alla fall.
Ja då känner du väl till hur det är, gissar du fick hjälpa till mycket. Jag är glad att jag snart är återställd.
Skönt att det rör sig åt rätt håll även om du är orörlig och tillfälligt handikappad. Så är det man saknar inte kon förrän båset är tomt.
Ibland är det t.om. lärorikt att inse hur bräckliga vi är, hur lätt det kan bli annorlunda.
Kram
Jag tycker verkligen det var lärorikt, håller med dig där. Snart är jag helt återställd tror jag. Kram
Instämmer i vad Znogge skriver ovan. Så mycket med kroppen går på automatik, vi tänker inte på hur vi använder den förrän vi blir hindrade (eller omgivningen hindrar oss). Samtidigt är vi ofta väldigt uppfinningsrika och hittar lösningar.
Fint att höra att det går i rätt riktning, hoppas det fortsätter så!
Jag instämmer också! Benen har fått agera ersättare i vissa sammanhang, men även andra lösningar har jag hittat. Idag tycker jag det varit många framsteg i läkningen. Tack!
So glad to hear it is less painful. Slowly, slowly catchy monkey, as we say in England. 😆
Thanks, yesterday I could use the arm even more. It feels much better. Thanks for that saying, never heard it before. 🙂
Ja tänk så mycket en gör, utan att tänka på det! Skönt det går framåt och snart är du i full gång igen
Kram
Eller hur! Ja snart är jag helt återställd. Kram!