Det är så himla roligt att gå på visningar! Men vi är selektiva och slösar varken med vår eller mäklarnas tid. Dessutom är det ju fullt av restriktioner.

Fastigheterna vi nu kollat på är befintliga hus med mark. Fyra visningar till har det blivit och så här gick det!

Drömhus i Beja

Detta huset är färdigt, byggt för 10 år sedan och i ett fantastiskt skick. Har använts som helg- & sommarhus av en familj där mamman är uppvuxen i byn, men som bor i Lissabon numera. Finns både djupborrad och grävd brunn samt solceller. Helt självförsörjande kan en leva där.

Köket är för litet för vår smak. Hela trädgården behöver anläggas och ett garage/carport behöver byggas. Det finns dock en hel del fruktträd samt en tank som används som pool. Det är 10 000 kvm mark och läget är exakt så som vi önskar, 15 min i bil till city men byn bara någon kilometer bort. Tomten har en ljuvlig utsikt och ligger avskilt men med ett par grannar. Det är dock för dyrt och vårt bud 20% under listat pris avvisades. Översta bilden är utsikten från huset!

Vägen till/från huset utanför Beja

Sommarstuga i Vidigueira

Privatpersoner som säljer denna fastighet som de haft som sommarstuga. Hade kontakt via mejl och sen WhatsApp. Fick koordinaterna så vi kunde åka och titta själva, då ägarna bor i Lissabon så var det lite långt och onödigt för dem i detta skedet.

Innan vi ens kom fram till huset så ramlade växtligheten på oss och vi kände att vi inte skulle kunna bo där. Vega fick snällt vänta en bit ifrån huset. Vi behöver kunna andas, behöver rymd omkring oss. Vi gick ändå fram till huset och kollade utsidan, vilket var överenskommelsen med ägarna. Allt hade behövt göras om, väggarna var beklädda med plattor innehållande asbest (tror vi). Vi hörde dessutom trafiken väldigt tydligt från N-vägen i närheten. Skickade meddelande att vi inte är intresserade. Djungel vill vi inte bo i.

Vägen till huset i Vidigueira – djungel!

Liten gård i Vila Viçosa

En nybliven änka vill sälja sitt välskötta hus i utkanten av en liten by, där det finns en ljuvlig trädgård! Massor av fruktträd, paprikaplantor, tomatplantor, gurkor, melon… ja den delen var verkligen ett paradis. Huset hade en övervåning och ett garage som inte var lagligt registrerade och dessutom låg det i en liten dal så solens strålar kunde inte skina så många timmar på den lilla gården. Vi tackade nej, vi vill ha sol och ett lagligt hus.

De flesta hus vi tittar på har den klassiska Alentejo skorstenen.

Villa på en hög kulle i Serpa

På bilderna var detta huset verkligen en dröm. Nästan så vi flyttat in och planerat julen innan vi ens tittat. Det är för stort, men vi tänkte att vi får väl kompromissa med det då. Vägen dit var eländig, blir gärna så när vi vill bo på landsbygden här. Regnet spolar bort vägarna och det blir väldigt håligt. Efter en evighet kom vi fram till kullen, körde in genom grindarna och utsikten var bedövande vacker! Se bara.

Kullar och dalar med korkekar och klotrunda tallar.

Allt ljusgrönt i bilden, samt lika mycket till hörde till fastigheten. Men vi var ganska högt upp, frost på vintern och 50 grader på sommaren. Dessutom var huset verkligen för stort, vi kunde inte känna oss hemma där. Takhöjden som vi på bilderna verkligen trodde skulle vara helt fantastiskt var för hög. Trodde inte det kunde bli det, men jo det blir för stora rum att hålla varmt på vintern och även om vi gillar rymd så blev det väldigt kalt. Utsikten är fortfarande den bästa vi upplevt, men vi inser att vi inte kan bo så högt. Så vi tackade nej och slingrade oss ner genom dalarna igen.

Mäklaren från det första huset hörde av sig igen och frågade om vi kunde tänka oss att höja budet något. Vi svarade nej och sa att de var välkomna att höra av sig igen om säljaren ville acceptera vårt bud.