För snart ett år sedan fick jag höra talas om en Offline klubb som sprider sig över världen. Och nu har den även kommit till Lissabon så jag klickade på ”registrera” och anmälde mig via nyhetsbrevet jag prenumererade på.
Att träffa andra som har samma värdering som jag, den att telefonen inte hör hemma i personliga möten, var spännande och givande. Att stötta initiativet att skapa en plats där vi ser och hör varandra, där och då, kändes både rätt och viktigt.
Den träffen jag var på var en kick-off inför den officiella starten av klubben. Jag tyckte att den här tisdagskvällen passade mig bra. Så detta var den första anledningen till att jag bokade buss och hotell och gjorde det som en liten egen utflykt där jag utmanade mig på flera sätt.
Den här offline träffen varade under två timmar i parken Jardim da Estrela, Stjärnträdgården.
När jag kom till den stora gräsmattan där vi skulle träffas såg jag att det låg stora vita ark utlagda och att det satt personer runt flera av dem. Jag tog sikte på en person som såg ut att vara i min ålder och slog mig ner hos henne. Hon var portugis och vi pratade, med en blandning av språk, lite grann, men fokuserade mest på att måla och jag fotade lite också.
Kl. 18 stängde vi alla samtidigt av våra telefoner. Inte i flygplansläge eller ljudlöst. Avstängda lades de undan. För mig är detta inget problem alls, jag använder min telefon allt mindre och har inte med mig den överallt. Här hade jag den dock för att jag skulle kunna hitta tillbaka till pensionatet sedan.
Vi hade som uppdrag att vi alla skulle bidra med något på de vita arken, något med anknytning till att vara offline.
Vi skulle skapa ett stort konstverk tillsammans. Jag hade tagit med mig färgpennor för att skriva ”Be real – not perfect” och så målade jag även en cupcake där jag skrev ”bake a cake” och en blomslinga. Efter en stund kom ytterligare en person och satte sig hos oss och bidrog också till att fylla det stora vita arket.
Så småningom var vi klara med den kreativa delen och då hade vi blivit tilldelade en hög med frågekort. Tre tjejer till slog sig ner hos oss och vi sex spelade sedan ett frågespel där frågorna var svåra och intressanta. Det var kul att höra de andras svar och få en liten inblick i deras liv och värderingar. Alla var öppna och intresserade av varandras svar, vi var nyfikna och feedback/följdfrågor var välkomna. Ingen press, inga regler, inget som distraherade.
Det var en speciell känsla att sitta där och ingå i den gemenskapen utan att känna att vi behövde börja följa varandra i sociala medier, eller att vi ens behövde prata. Vi kunde sitta tillsammans och syssla med eget, tystnaden var välkommen om den kom. Att inte se ett enda ansikte begravt i en telefon var verkligen en numera unik upplevelse. Alla fokuserade på en annan person, ner i sitt hantverk/bok eller målade på arken.
När alla grupper var klara med sin kreativitet på arken så tejpades de ihop till ett enda stort konstverk. Mörkret hade fallit och många samlades runt arket med allas bidrag och tankar kring att vara off-line.
Det som gladde mig enormt var att det var så många unga med på den här träffen. Tanken med de här offline träffarna är att folk ska ta sig tid för sina hobbies, kommunicera med andra och detoxa från allt som händer på skärmen. Att vara i nuet.
Jag ville stödja detta initiativ och så var jag nyfiken, därför var jag där tillsammans med 200 andra deltagare. Jag hoppas och tror att Offline Club i Lissabon kommer utvecklas och ha många möten framöver, att utrymmet för kreativitet och riktiga möten frodas.
Att tänka tanken att inte ha med sig telefonen, att rent av stänga av den och bara ta in vad som finns omkring en är något som jag förstått kan vara väldigt utmanande. I det här sammanhanget så görs det tillsammans med andra, i trygghet och i omfamning. Det är fint!
Skulle du vilja vara med på ett sånt här event? Har du telefonen alltid med dig? Har du svårt att lägga undan telefonen? Känner du att du alltid vill hålla koll på vad som händer i de sociala kanalerna t.ex? Kanske en detox från skärmar skulle vara behövligt för oss alla lite här och där?
Berätta gärna vad du känner inför det här, om du vill!
Resten av tiden i Lissabon kommer det andra inlägg om.
40 kommentarer till ”Kick-off för en offline klubb i Lissabon”
Hej Anna! Vilken spännande dag! Det låter som en dag i skolan, på ett bra sätt: när allt handlar om samhörighet, kreativitet och att lyssna på varandra. Det vore fantastiskt om det fanns fler “vuxna fritidsgårdar” eller liknande platser, där vi kan träffas utan teknikpress och med ett större utrymme för att bara vara.
KRAM till dig! Anna
Det var en spännande och kreativ dag. Vuxen fritidsgård, ja det var ett bra namn! Kram
Vilket bra initiativ. Har ofta mobilen på ljudlöst då jag använder kameran i den på promenad/trädgårdsarbete men jag har inga problem att lämna den hemma. Fin skylt gjorde du. Har inte hört talas om det här innan. Ha en fin fredag!
Det är ett jättebra initiativ. Eftersom jag använder riktiga kameran oftast för att fota med så har det blivit ännu lättare att lägga undan mobilen helt för min del, men din lösning låter vettig. Tack detsamma!
Vilken härlig upplevelse och vilket spännande initiativ. Det är nog något sånt här jag längtar efter, mänskliga möten och samtal. I min mobil finns inga sociala medier, vill jag uppdatera mig där, får jag göra det via paddan här hemma.
Det var en härlig upplevelse och den gav mersmak, men det är lite för långt för mig att åka. Smart att inte ha några sociala medier i telefonen.
Fint, att något bra händer vad gäller ” mobilandet”, för visst är det ett gissel för många. Ett beroende….
Jag har telefonen på ljudlöst för det mesta, lämnar den hemma allt oftare. Jag måste inte nås hela tiden. ..eller nå.
Trevligt inlägg!
Ha en bra dag !
Kram
Jag tycker också det var fint. Är fint. Dopaminkickarna från telefonerna förstör mycket har jag förstått. Tack, kram
På olika sätt har jag försökt göra mig friare från telefonen, men det är sannerligen inte lätt. Jag ser att den påverkar mig även när jag inte ens har den bredvid mig, för det finns alltid den möjligheten att jag har missat något. Jag har stängt av aviseringar på de flesta appar och har dragit mig bort från sociala medier. Men ändå. Jag lyssnar mycket på poddar, ljudböcker. Vill frigöra mig mer, men kanske inte i stora klubbar. Å andra sidan är jag alltid öppen för mänskliga möten som du vet och initiativet tycker jag är välbehövligt och spännande. Kram och trevlig helg!
Tänker att det är en process att frigöra sig, glad du påbörjat den. Jag tror klubbar är vad som krävs för många som är beroende av sina mobiler/SoMe, just för att en inte är ensam. Som AA. Kram och detsamma!
Vilken intressant idé och spännande att det blev en träff. Själv har jag alltid mobilen med mig men jag har inget behov av att kolla den hela tiden utan den klarar sig själv.
Kram
Vilken bra mobil du har som klarar sig själv 🙂 Kram
Har inte hört talas om men vilken spännande träff det blev.
Hoppas att det blir något av den så du kommer iväg på fler träffar.
Spännande att det även var så många unga som du säger.
Ha en bra fredag.
Kram Carin
Det blev det verkligen, de har redan flera träffar på agendan, men jag åker inte till Lissabon endast för det så vet inte när jag kan vara med igen. Men så glad det finns och att initiativet togs emot så väl. Tack detsamma, kram
Hej Anna!
Vad roligt att det finns såna event, och att du anmälde dig till det 😀 Jag är dock inte förvånad över att det var många unga med då jag absolut tror att dom uppskattar att umgås utan mobiler, jag kan bara gå till mina egna ungdomar som definitivt har en sund relation till sina telefoner och verkligen uppskattar det ”analoga” ur flera perspektiv.
Personligen har jag alltid med mig mig mobilen då jag vill kunna bli nådd av mina anhöriga om nåt skulle hända, och ja, även åt det motsatta då jag ofta är ute själv uppe i bergen osv.
Jag behöver dock inte titta på den särskilt ofta och jag är lika glad om jag inte har den ur rent underhållningssyfte.
Jag skulle absolut kunna tänka mig att gå på ett sånt event du var på men kan samtidigt känna att det är lite för pretto för min smak, ärligt talat 🙂
Hoppas att du hade en trevlig dag iaf och tack för att vi fick hänga med, den digitala vägen 😉
Kramar!!
Tack för att du delar med dig av dina tankar kring off-line-eventet och ville följa med den digitala vägen. Det handlar ju inte om antingen eller, utan om en balans tänker jag. Kramar
Japp Anna, tycker det var modigt av dig till max att åka träffen. SÅ roligt att det blev så lyckat också. Nu vet du vad du har att vänta dig nästa gång. Då är inte heller tröskeln lika hög.
Vad fint att alla var så öppna och trevliga, men det var ju syftet också förstås.
Min mobil är jämt med mig, men alltid på knäpptyst läge.
I sällskap får den inte vara med. Jag avskyr när folk sitter och glor ner i mobilen när vi ses. Blir tokig.
Har ju insta, och gillar det. Men har börjat lägga ut färre bilder, vet inte varför riktigt. Fast nog kollar jag in insta några ggr per dag, det kan jag erkänna. FB bryr jag mig noll om, tick tock har jag inte, ej heller X.
DET är onekligen nyttigt med detox. Jag har ju lekt med tanken på att under en veckas tid inte gå ut på nätet. Jo, mess får jag skicka då, och mail får jag läsa. OCH absolut strömma via Tv på kvällarna. Men ingen blogg, inga korsord på telefonen, inget tidningsläsande, absolut inget insta och inte kolla in FB. Amazon skulle också vara bannlyst. Kindle skulle jag förstås få ha och läsa redan nedladdade böcker på. Sedan skulle jag dokumentera hur det känns varje dag, haha. Vi får väl se … hehe
OCH ja, nu är jag tillbaka igen efter ett stycke … du vet vad … HIHI. (SÅ kul med iPadden i köket)…. TACK för att du berättade. KRRRAAAAAAMMMMMMMMMMAAAAARRRRRRRRRRRR
Är jag ensam har jag också alltid telefonen med mig, det är en säkerhet. Men är Roger med så har han sin telefon, då behövs inte min 🙂 Tack för att du är med och bidrar till vidare vyer och dina reflektioner. Den där veckan.. ja den skulle jag gärna hänga på. Det svåraste hade nog varit att inte blogga, men samtidigt så kan jag ju skriva för hand, det gjorde jag faktiskt mycket i Lissabon. När kör vi?! hihi, ja det var en väldigt smidig lösning! Kramar
Vad spännande det var att läsa om eventet och jag tycker det var tufft av dig att delta. Det vete sjutton om jag skulle vågat i ett främmande land … fast, det är ju inte ett främmande land för dig förstås. Jag tänkte mest på språket.
När det gäller mobilen är det inga problem för mig. Jag har den alltid med mig när jag är ute men det är ifall om något skulle hända. När jag är tillsammans med andra har jag den alltid i tyst läge och det skulle aldrig falla mig in att sitta och stirra i mobilen om jag är bortbjuden någonstans eller är tillsammans med andra.
Men det vi brukar konstatera när vi går på våra promenader med Lucy är att vi i princip aldrig möter en enda ungdom som inte går och stirrar ner i telefonen. Det var lite kul här om dagen. Det kom en ung kille och vi sa båda att ”kolla, han kollar inte i mobilen”. Precis då plockade han upp den.
Kram
Kul du gillade, ja det var lite nervöst men gick ju jättebra. All kommunikation inför var på engelska, så just språket kändes faktiskt minst oroande. Tack för att du delar med dig av dina tankar kring det här, det är roligt att läsa hur andra hanterar sina telefoner. Hahah, ja tänk att vi reagerar så när folk INTE har telefonen i ansiktet. Kram
Jag sätter inte längre in något på Instagram. På FB delar jag bara det jag skrivit på bloggen för mina näras skull. De blir också mindre att jag går in och kollar. Vet inte om jag vill umgås i någon sådan grupp som du beskriver. Ser att det bara finns i Milano. Men jag tycker att det var sååå modigt av dig att göra det. Kramar
Tack, det var kul att vara med, men inget jag känner behov av att besöka varje gång heller. Men kul att testa och framför allt stödja. Kramar
Vad spännande och vad fint att mötas utan att det ska tas selfies, kollas sociala medier eller annat och att bara vara där i nuet. Prata lite eller inte alls och så lite kreativitet på det. Jag är imponerad av att du åkte dit och att du så självklart slog dig ner och var en del av allt. Vad ska hända med ert gemensamma konstverk sedan? Jag hoppas att det visas upp någonstans.
Jag är miljöskadad efter min flera år långa väntan på en lever. Mobilen var med överallt och även in i badrummet. Samtalet kunde ju komma när som helst och det fick jag bara inte missa. Vanan finns fortfarande att ta med mig mobilen överallt men jag försöker lämna den kvar utanför toan 😀 Jag är däremot inte slav under mobilen utan använder den faktiskt mest som telefon. Ska jag skriva inlägg eller chatta med någon så sätter jag mig hellre vid datorn där jag har ett vanligt tangentbord. Sociala medier har jag inte mycket till övers för men jag kollar in flödet på instagram utan att själv delta, förutom att jag gillar inlägg från några nära och kära. Jag skulle inte ha några problem med att vara med på ett event där mobiler ska vara avstängda. Men jag är inte alltid tillgänglig även om mobilen ligger bredvid mig. Jag kan med flit dröja med att svara på meddelanden för att jag just då inte har tid, inte orkar eller helt enkelt inte vill svara just då.
Kram
Det var väldigt fint att träffas på ett så annorlunda sätt, för det är tyvärr väldigt mycket telefoner med idag tycker jag. Vet inte vad som händer med konstverket, hoppas det visas någonstans framöver. Kan verkligen förstå att du hade telefonen i handen hela tiden när du väntade på din nya lever, ett beteende som lätt finns kvar, bra den inte är med riktigt överallt numera 🙂 Kram
Vilken annorlunda och trevlig dag du fick och modigt att anmäla dig. Att många unga var med tycker jag inte är speciellt konstigt. Jag ser på mina döttrar som i och för sig inte är några tonåringar längre att de sällan knappt vet var de har sin telefon. Själv har jag för det mesta med mig min och jag känner att det blivit mer scrollande sedan vi flyttade ut i bilen, kanske finns den alltid närmare på den här lilla ytan. Samtidigt klarar jag mig bra utan den och har inget behov att kolla på den hela tiden och definitivt inte när vi umgås med andra. Ett event som det här skulle jag aldrig komma på tanken att anmäla mig till, känner jag rent instinktivt även om jag inte riktigt kan förklara varför….
Det var absolut trevligt och annorlunda. Kanske åldern inte alls är avgörande för vilka som blivit beroende av sina telefoner. Husbilslivet var för mig tvärtom, då började jag mer och mer sluta använda telefonen. För även där upplevde jag att alla (då inte ungdomar iofs) satt framför sina husbilar och tittade i sina telefoner.
Så spännande! Något sådant skulle jag absolut vara nyfiken på ifall det dyker upp i min närmiljö.
Jag har nästan alltid telefonen med mig, på gott och ont. På jobb behöver jag ständigt den för att kunna logga in i olika system. Det är störigt att det är tvingande eftersom det blir att telefonen inte ligger undanlagd i väskan utan på skrivbordet. Jag tror det finns ett alternativ att ha någon form av inloggningsdosa,
Det var kul att vara med på! Förstår telefonen behövs på jobbet, kanske en inloggningsdosa kunde vara ett bra alternativ om du inte vill ha telefonen i närheten hela tiden.
Vilken rolig sammankomst, och så trevligt att träffa, umgås och sammanarbeta med nya människor.
Min mobil ligger inte alltid i närheten, och ibland får den ligga hemma när jag går. Om jag har sällskap, går jag ut ensam och glömt mobilen blir jag orolig.
Kram
Det var verkligen något annorlunda och intressant. Jag förstår att du vill ha telefonen med dig när du går ut ensam, det vill jag med. Kram
Jag glömde ju skriva om trädet, det ser verkligen häftigt ut, det andas magi så känner jag det när jag ser på det. WOW!
Kram
Det kändes nästan som jag var i en trollskog, så mäktigt träd. Kram
Detta var kul att läsa om, spännande med en sådan träff! Jag, som mest fotar med mobilen numera, tänker att här finns en bra anledning till att ha med sig sin ”vanliga” kamera istället.
Vad roligt du gillade att läsa om det, den vanliga kameran är roligare att fota med också 🙂
Jag tillhör den äldre generationen som aldrig hann bli så fastnaglad vid mobilen som de yngre är idag. Jag brukar vara den enda på bussen som inte glor ner i mobilerna, istället tittar jag på de andra, haha, för de ser inte att jag tittar på dem, och så tittar jag ut genom bussfönstret och låter tankarna flyga. Självklart gillar jag alla initiativ att istället för att umgås via en mobil umgås med verkliga människor. Ni hade trevligt pyssel för att vara första mötet verkade det lyckat med så många deltagare! Mobilen har jag dock alltid med mig, den är en trygghetsfaktor ifall jag ramlar eller blir dålig eller nåt och måste kunna larma. Allt fler skolor har förbjudit mobiler, de får läggas undan vid garderoberna. Dessutom har en del stater förbjudit internet för barn, så nog finns det en stor rörelse om inser att vi inte kan bli helt initiativlösa kollin med en mobil fastvuxen i handen. Om jag förstår dig rätt så har du planer på att fortsätta äventyret?
Jag förstår att mobilen är med dig i alla sammanhang, det har jag med när jag är ensam. Det är absolut en trygghet. Jag använder min telefon allt mindre, men jag kommer nog inte åka till Lissabon bara för att vara med i ett sånt här event igen, om jag inte har ett annat ärende dit. Men mer offline känner jag att jag mår bra av.
Häftigt! Det hade jag behövt… Erkänner att den där rackarns telefonen periodvis tar alldeles för mycket tid. Men till mitt försvar så använder jag nog kameran på mobilen mer än jag scrollar. Knas när jag har en ordentlig kamera som bara samlar damm.
Häromdagen satt jag på bussen hem från kontoret och bredvid mig två barnvagnar med småttingar, alltså verkligen småttingar, som hade varsin mobil framför sig. Minns när mina barn var små att jag tyckte det var jobbigt när det var dags att vända sittvagnen framåt. Jag ville ju ha ögonkontakt! Inte många föräldrar som har ögonkontakt med sina småttingar i vagnarna längre…
Ta fram den riktiga kameran vettja! Tragiskt att allt yngre har tillgång till skärmar tycker jag.
For et fantastisk konsept! Jeg kunne absolutt vært med på dette, for jeg trives godt i en hverdag uten for mye skjerm. Like fullt har jeg alltid med meg telefonen. Jeg tenkte på det så sent som i skauen i går, at jeg gjerne skulle hatt den liggende hjemme, men fordi jeg har en anfallsbetinget sykdom må jeg ha den med for min egen sikkerhets skyld. Sånn sett er jo mobilen min frihet også, for jeg kan bevege meg friere enn jeg kanskje hadde turt uten. Men, er jeg hjemme har den fast plass i gangen – slik hustelefonen hadde. Hos oss ser vi tendenser til at utviklingen går litt tilbake også, og smarttelefonfri barndom har blitt en bevegelse. På barneskolen vår gjør de nå flere grep for å utsette barnas første smarttelefon, og det heier jeg på. Jeg syns vi gir barna en gave ved å ikke gi dem telefon for tidlig. Vi gir dem barndom. Jeg er spent på hvor vi er om fem og ti år.
Visst är telefonen en trygghet! Gör mig glad att barndomen kan få vara smarttelefonfri hos er, jag hejar på också.