För två år sedan skrev jag ett inlägg om mina tankar inför döden. Och nu är jag inne i tankarna för vad som händer om jag är den som blir ensam kvar. Inte för att jag känner det är någon risk eller är nära, men döden och livet är båda två samtidigt i mina tankar.
Idag utvecklar jag tankarna och vill få ner på pränt hur jag tänker kring mitt liv om jag skulle bli ensam kvar. Om det är så här det blir eller inte vet jag ju inte, det kan ju kännas helt annorlunda om och när jag hamnar i den situationen.
Som bloggare är ju skrivandet en del av att hantera känslorna så ja, det här är vad jag känner nu. Vad jag tänker att jag kanske gör om jag blir ensam kvar, om något av det absolut värsta som kan hända faktiskt händer.
Jag är faktiskt ändå glad att jag kan tänka tankarna, att jag kan låta dem spinna en stund, innan jag landar i verkligheten igen och kryper in i Rogers trygga famn.
Vad göra?
Kanske jag skulle vilja ta tag i min bucket list. Gå caminon eller sätta mig på ett tåg och se vart jag hamnar. Men frågan är om jag klarar det, trygghetsjunkie som jag är, om Roger är borta är min nuvarande trygghet säkert långt borta också, men jag hoppas och tror att jag på sikt kan bygga upp en annan typ av trygghet.
Att tänka tanken att det finns sådant som jag faktiskt vill göra även om jag är ensam kvar är en trygghet i sig. Att jag inte känner att mitt liv är slut även om Rogers skulle vara det.
Boendet
Jag är ganska övertygad om att jag skulle flytta härifrån. Det är för mycket arbete för en person först och främst. Men jag tror också att jag skulle ha svårt att gå vidare i livet om jag bodde kvar här i vårt gemensamt skapade paradis.
Men om katterna lever tänker jag säkert helt annorlunda, för de skulle med all säkerhet vara den största trösten för mig i sorgen.
Lägenhet
Tror att jag hamnar i en lägenhet. Här i Portugal vill jag fortsätta bo, men jag tror inte det är aktuellt med ett hus om jag är ensam.
En modern lägenhet som har bekvämligheterna jag vill ha: värmesystem och isolerat, balkong/takterass och med tillgång till pool/hav t.ex. I en by eller litet samhälle, inte som i nedan bild som är tagen i Faro.
Kanske jag skulle hamna i Estremoz, Silves eller Setúbal till exempel.
På hjul
Ibland tänker jag att om jag är ensam så kanske jag bara ska sälja allt och igen flytta in i en husbil och känna mig för vad jag vill göra och bo. Att ta ett sabbatsår i ett sammanhang som jag ändå känner mig hemma i, även om jag inte gillar campingar. Men då skulle jag inte vara ensam, det skulle alltid finnas liv omkring mig.
Kollektiv
Jag skulle nog kunna tänka mig att bo i ett litet kollektiv av något slag. Kanske jag skulle starta ett själv för singlar över en viss ålder. En spännande och kul tanke tycker jag. Att dela livets glädje och svårigheter med vänner.
Ekonomin
Jag har tillräcklig pension för att klara mig själv, även om jag inte skulle ha råd med några utsvävningar. Finns även ett kapital i huset för att klara en flytt av något slag.
Kärlek
Rent generellt så ser jag ingen anledning till att motarbeta känslorna för en ny kärlek om det skulle komma om jag är ensam kvar. Att vara just ensam är inget att sträva efter tänker jag.
Däremot kan jag så klart inte se mig tillsammans med någon annan man. Det blir vad det blir, och oavsett så skulle en annan man ha en svår uppgift, att ständigt bli jämförd med min fantastiska Roger.
Tror inte jag vill bli sambo igen och inte heller gifta mig igen.
Har du tänkt såna här tankar någongång? Låter du dem snurra vidare eller slår du bort dem för att det känns skrämmande och avlägset?
Översta bilden är från i veckan då jag kunde njuta av kvällssolen igen, utan att bli för varm. Jag satt där ensam på altanen och tänkte de här tankarna.
Lämna ett svar