Vinturism är något som vi tycker är kul, kanske för att vi gillar vin.. eller för att det helt enkelt tar oss ut på nya platser och ofta inkluderar fina vyer och ny kunskap.
Våra kompisar i Estremoz bjöd med oss till Herdade de São Miguel, en vingård som ligger i Redondo kommun öster om Èvora, i Alentejo. Du kan se på kartan längst ner i inlägget var det ligger.
Det var molnigt hela dagen, vilket var skönt då det var riktigt varmt. Men på vägen därifrån kom det faktiskt några få regndroppar.
Vingården
När vi kom fram efter ett antal km på grusvägar så fick vi direkt oss varsin halmhatt och T-shirt.
När alla hade kommit så började hon med att berätta kort om företaget & vingården. Läget är magiskt, gården ligger så fint bland de böljande kullarna med de unika korkekarna. En typisk miljö för Alentejo.
Gruppen visade sig vara en härlig blandning av nationaliteter och en amerikan kände redan till mig och Roger för hon hade hittat min blogg när hon sökte på vin i Alentejo. Det var roligt att höra. Ana, vår guide, pratade både på portugisiska och engelska. De andra två sällskapen var från Brasilien och Portugal.
Företaget heter Casa Relvas (familjenamnet är Relvas) och är ett familjeföretag, där sönerna nu driver varsin verksamhet (vin respektive olivolja). De har flera gårdar i Alentejo där de odlar både vindruvor och oliver. De producerar 8 miljoner vinflaskor per år.
The sun of Alentejo perfectly combines with the soil and produces grapes with a lot of character, producing strong and vigorous wines without losing freshness.
casarelvas.pt (extern länk)
Det var ingen rundvandring inomhus, men toaletten var inne och då passade jag på att fota en av lagringstankarna. De hade hästar, får och en åsna runt om ute på gården. Hästen gillade att äta druvor!
Fåren släpps in på vinfälten efter skörd för att på ett naturligt sätt hålla nere växtligheten. Gården är dessvärre inte fullt ekologiskt, det tar tid och de jobbar mot det målet. De arbetar mycket med hållbarhet och för att hitta lämpliga sätt att minska vattenförbrukningen.
Skörda druvor
Med en hink och en sekatör per par så spatserade vi ut bland vinstockarna, som var täckta med nät för att förhindra fåglar att äta de söta druvorna.
Det var rad efter rad med olika varianter av druvor, namn jag inte minns. Men det finns så klart att läsa mer om det på vingårdens webbplats.
Ute bland raderna av druvor så berättar Ana mer om processen. Att de varje vecka i skördetider går ut på fälten för att analysera vilka rader som är klara för skörd. De klämmer på druvorna, de ska ha rätt konsistens, och så smakar de. Dessutom mäter de sockerhalten i druvorna med ett manuellt mätverktyg som de pressar in lite juice i.
Det är olagligt att tillsätta socker i vinproduktion, så det gäller att skörda när solen gett rätt sötma till druvorna, en utmaning som heter duga.
Vi smakade så klart och de var väldigt söta och goda, vi fick äta hur mycket vi ville under tiden vi skördade. Ett av de andra sällskapen hade en hund med sig, dess svans & rumpa kom med i en av bilderna.
Trampa druvor
Vi hade fått information inför vårt besök att vi skulle ha shorts på oss och en handduk med oss så vi kunde vara med och trampa druvorna.
Tanken där vi hällde i druvorna som vi plockat ute på fälten var upphöjd, så vi fick klättra på en stålstege för att komma upp och ner. Den blev hal av all druvsaft så det gällde verkligen att ta det försiktigt.
Jag kan säga att det tog flera dagar innan den lila färgen hade försvunnit från fötternas alla små skrymslen.
Vinprovning & lunch
I skuggan under ett tak var det fint dukat på stora bord.
Innan lunchen serverades så var det provsmakning av vitt vin och rosé. Det fanns bröd, ost och charkvaror att äta till. Jag fick en stor skål med oliver som jag så klart delade med mig av till de andra.
När maten sen serverades som en buffé så kom det röda vinet fram också och vi fick prova tre olika. Det var en härligt generös vinprovning, flaskorna ställdes på bordet och vi fick tömma dem om vi ville. Vilket vi nästan gjorde, det var goda & lättdruckna viner.
På buffén fanns det en fantastisk vegetarisk och glutenfri pastarätt, jag länsade nästan fatet. Köttet som Roger valde var det bästa han ätit på väldigt länge. Där fanns en väldigt god gazpacho som förrätt och så ett par efterrätter kom det fram sen också.
Priset
Det var det dyraste event vi varit på här i Portugal. €95,- per person. De hade inget internet så vi hade laddat med kontanter.
I priset ingick guidningen, en halmhatt, en T-shirt av god kvalitet, få vara med och skörda druvor, trampa druvorna och dessutom den fantastiskt goda lunchen med massor av vin.
Vi hade fyra härligt roliga timmar med mycket skratt i det goa sällskapet och Ana som tog hand om oss under dagen gjorde det med bravur.
Inget vin fick följa med oss hem, de saknade ett riktigt fylligt alternativ. Men en flaska god olivolja för €17,50 köpte vi.
Om du saknar att se en massa människor så beror det på att jag medvetet inte publicerar de bilderna, de behåller jag för mig själv. Roger, våra vänner Vientiene och Elisabeth (som godkänt bilderna) samt guiden är de som syns i bilderna.
Leave a Reply