Som du vet så var jag ju i Lissabon ett par dagar själv nyligen och det första jag gjorde när jag klivit av Rede Expressbussen på stationen Sete Rios var att axla den tunga ryggsäcken och gå mot akvedukten.
Jag ville verkligen se akvedukten ordentligt, även uppifrån, så jag bestämde mig för att ta mig över motorvägen och gå in i Monsantoparken, den enorma urskogen. Jag var i utkanten av den stora parken och hade nästan hela tiden utsikt över de moderna höghusen i området som jag anlände till med bussen.
Jag gick en liten del av leden Rota da Áqua, passerade ett par luftningsplatser för vattnet som även användes för att testa vattenkvaliteten innan jag kom fram till platsen, det lilla huset, där de stora bågarna började.
Det var avstängt så jag kunde inte gå upp på akvedukten, men jag fick i alla fall uppleva den “från ovan”.
När jag kom ner från parken så hamnade jag i ett gulligt bostadsområde och jag gillar verkligen hur samhällets moderniteter kontrasterar med akvedukten.
Akvedukten, Aqueduto das aguas livres
Den mäktiga akvedukten kör en under om en åker motorvägen norrut på A2 genom Lissabon. Det är en 14 km lång gotisk akvedukt som motstod jordbävningen 1755. Den börjar vid Mãe de Água Velha, i Belas, och slutar vid reservoaren Mãe de Água das Amoreiras, i Lissabon. Jag såg bara en liten del, de mäktiga bågarna av akvedukten som syns i Alcântaradalen och jag hoppas att jag kan se ändplatserna samt Museu da Áqua en annan gång.
Det jag såg var tillräckligt för den här gången, ett så mäktigt bygge och som alltid är det fascinerande att fundera över byggkonsten på den tiden, utan de hjälpmedel som finns idag. Både vad gäller uträkningar för hållbarhet och själva utförandet.
Det var inte helt lätt att fota med det starka motljuset och alla vinklar på en så stor byggnad, men jag är väldigt glad att jag fotade enormt mycket så jag ändå fick ihop känslan av hur det var att röra mig där kring detta mäktiga byggnadsverk.
Gick vidare
Jag lämnade de mäktiga bågarna, en gångbro tog mig bort från de stora vägarna och in i stadsdelen Campo de Ourique. Gick gata upp och gata ner över Lissabons kullar för att så småningom landa på pensionatet jag skulle sova på i stadsdelen Estrela.
Fotade ännu mer kontraster utmed vägen och blev glad när jag såg ytterligare en bit av akvedukten.
Och självfallet fanns det både kakel och muralmålningar som fastnade i min kamera.
Efter tre timmars vandring, genomblöt av svett. så tog jag mig en skön dusch och vilade en stund innan jag gick iväg på kvällens off-line-event, som jag redan berättat om.
Det kommer mera.. soluppgång, gränder, kakel, fasader.. ja det som jag gillar väldigt mycket helt enkelt.
Leave a Reply