Det tycker våra katter! På morgonen efter frukost går Sombri iväg och hämtar en mus. Ja det känns som hon bara hämtar en på ett lager någonstans. Och så är det nog i våra omgivningar, det finns möss överallt på åkrarna.
En varning: det är en bild på en död råtta lite längre ner.
Altanen är utmärkt för att leka med musen. Den kommer inte undan där. Även om den kan gömma sig bakom olika saker så kommer katterna alltid åt den.
Jag uppskattar inte att altanen har blivit en plats för den leken. Så när jag kan så motar jag iväg dem, ofta tappar de då bytet (som även kan vara en ödla), och ibland så försvinner bytet helt utan att katterna ser vart det tagit vägen. Särskilt om det är en mus för de är snabba och faktiskt även smarta med att hitta sina gömställen. Katterna kan ju lukta sig fram men de lyckas inte alltid, sen tror jag också att leken kommer av sig när jag förstör den. Hungriga är de ju inte, de har ju precis ätit frukost.
Eftersom Assi oftast går och lägger sig efter frukosten så är det mest Sombri som kommer med bytena dagtid. Nattetid är det nog full rulle på altanen för vi kan se blodspår och andra rester av deras lek.
Men om Sombri kommit med ett byte och Assi ligger på verandan, på bordet med full utsikt, så ger han sig oftast in i leken med musen och oftast tar han över bytet. Att han är högre i rang än Sombri är tydligt i de flesta sammanhang. Men hon är en tjej som inte tar någon skit, även om hon verkar välja sina strider.

När förmiddagsleken är över så är de båda helt utslagna. Värmen är inte bara i luften, även gräsmattorna blir varma att gå på med kattassarna. De håller sig i skuggan, gärna nära oss. Och självfallet får de sina små och fuktiga handdukar på kropparna fram på eftermiddagen när det är som varmast. De uppskattar det och de hjälper, jag känner att deras kroppar är riktigt svala under handdukarna.
Jag har lärt dem att gilla täcke för på vintern lägger jag filt över dem när det är riktigt kallt! Fördelen med de här fuktiga små handdukarna eller filten på vintern är ju att de bara kan resa sig och vända på sig för att slippa täcket.
Jodå, jag skämmer bort dem så mycket jag kan. Sån är jag.
Översta bilden har Roger tagit. Assi ligger så sött på en stubbe där han har utsikt över altanen, om han vill.

Lämna ett svar