Det är svårt att INTE vara strukturerad

Jag får ofta kommentarer om att jag imponerar genom min struktur. Att jag på något vis skulle vara duktigare än andra för att jag har sån ordning på saker och ting. Det där har gnagt lite i mig, för jag har inte förstått.

Alltså jag förstår ju att vi är olika. Men det jag haft svårt att fatta är att det skulle vara så imponerande med min struktur. Det är nämligen inte svårt för mig att vara strukturerad. Det går automatiskt. Skulle jag däremot vara hindrad att strukturera saker och ting av någon anledning så skulle det vara otroligt svårt och jobbigt för mig.

Så jag tänker att den som imponeras av min struktur kanske känner ”vad sjutton, jag vill också ha det så” men den kommer troligen inte kunna göra strukturen utan stor ansträngning, det skulle vara svårt att göra. Troligen även med en hög tröskel att ta sig över först.

Jag tycker inte vi ska jämföra oss med varandra. Vi är olika allihop. Och vi behöver inte heller förstå varför det är så tänker jag. Jag tycker det är härligt att liksom bara inse och acceptera. Jag är strukturerad, du är det inte. Kanske. Du är kreativ, hen är det inte. Kanske. Hon är musikalisk, han är det inte. Kanske.

Ja du förstår vad jag menar. Att försöka åstadkomma något som är otroligt utmanande kan vara roligt och fantastiskt på så många sätt. Men det är inte utmanande för alla. Det är superlätt för någon. Och det är inte ens uppnåbart för en annan.

Det finns personer som kan jobba hur mycket som helst, som kommer på nya affärsidéer och spännande lösningar så fort att en annan inte hinner blinka. Drömmen om att komma på en uppfinning eller en superbra idé har kanske många av oss haft. För vissa är det superenkelt att spotta ur sig bra idéer, det går automatiskt, medan det för andra krävs massor av arbete eller inte ens finns på kartan att klara av.

Det kanske är det som är grejen, att vi imponeras av det andra gör som vi själva inte klarar av eller inte vill klara av. Är det inte rätt fint ändå att vara medveten om att en inte är kapabel till allt? Jag tycker det i alla fall. Jag utmanar mig gärna, men jag accepterar också mina gränser.

Om jag med min struktur kan imponera, inspirera och fascinera så är det bara roligt. Och utan att på något vis sänka min egen prestation eller personlighet så vill jag ändå säga att det du imponeras av inte betyder att jag är duktigare eller att jag gör något avancerat. Det är som sagt väldigt lätt för mig att vara strukturerad, alternativet finns liksom inte.

Till och med fröer ska det vara struktur med, den där plantan i översta bilden som växer utanför raden, den skulle jag för några år sedan ryckt bort. Nu stör det mig inte längre. Så jag kan vara otroligt strukturerad men ändå acceptera avvikelser 🙂