Vi hittade ett hus inom vår budget 16km från västkusten, i Alentejo, bara nån mil från där vi förälskade oss i Portugal.

Allt såg så otroligt bra ut på bilderna, läget verkade toppen och vi var beredda att kompromissa med att sitta ihop med ett annat hus åt det ena hållet. För vi skulle ju ha havet så nära.

Kompromisser är det hela tiden, vi kan inte få vårt drömhus för vår budget. Så därför gäller det att hitta vad som går att leva med. Att ha ett fristående hus står högt på önskelistan, men havet står högre i kurs.

Fast vi har insett att vi inte har råd att bo intill havet och vi vill inte bo precis vid havet heller. Men att ha det nära vore en dröm. Fortfarande.

Bidde ett magplask

Så när vi hittade det här huset, precis i överkant av vår budget, så var jag (Anna) väldigt förväntansfull! Det kändes som att nu, nu kommer allt att falla på plats, vi kommer falla pladask och kompromisserna kommer inte vara några problem.

Men så blev det inte. Det blev ett riktigt magplask dessvärre. Bilderna var för en gång skull väldigt förskönade och missvisande. Enligt annonsen var huset i ”good condition”, men golvet var ruttet och trasigt på flera ställen. Hela huset kändes oälskat och för oss väldigt fel. Dessutom var halva huset inte ens registrerat. Att köpa ett sådant hus skulle medföra väldigt mycket huvudbry, pengar och tid. Inget av det är vi intresserade av.

Så det blev en snopen resa tillbaka till Algarve, förväntningarna har jag lätt för att trissa upp. Och då blir fallet hårt, ett riktigt magplask!