En “värdelös” odlingssommar

Det är och har varit en riktigt kass odlingssommar, i alla fall om jag jämför med förra året. Jag skördar och vi äter egenodlat varje dag. Men det är inte ett överflöd. Den där känslan av att “vad ska jag göra nu med allt” har inte infunnit sig en enda gång.

Jag har blandade känslor kring det här helt klart. För det är ju härligt att slippa behöva konservera och förädla skörd varje dag. Eller att leta efter någon som kan tänka sig att förbarma sig över gurkor som vi inte hinner äta upp eller vill lägga in för att vi redan har 48 burkar med inläggningsgurka på hyllan.

Förra årets skörd var enorm! Vi fick så mycket av allt och i år har vi ändå haft fler plantor av det mesta men det har inte alls gett samma mängd. Tankarna och känslorna flödar.

Kanske det beror på att jag drivit upp plantorna själv från frö istället för att köpa pluggplantor från marknaden. Samtidigt tycker jag att mina egna borde vara gladare, men visst, de får ju ingen konstgödsel eller på annat sätt drivs fram hårt.

Kanske det beror på den där värmeböljan vi fick i slutet av maj som direkt utmanade alla växter.

Kanske det beror på misslyckad samplantering.

Kanske pollinerarna inte varit så många som jag tycker det har verkat vara.

Kanske jorden i odlingslådorna behöver lite mer näring nu när jag lärt mig samplantera och utnyttja platsen bättre.

Kanske känslan av uteblivet överflöd beror på att jag stoppar mycket i frysen, kanske för att jag blivit bättre på att faktiskt använda det färskt i matlagning och bakning.

Kanske min skörd är fantastiskt trots omständligheterna och att det bara är i jämförelse med förra året det ser skralt ut. Och det var ju ett galet år med onödiga 144 kg tomater t.ex.

Kanske det bara är ett skitår helt enkelt.

Skördandet fortsätter

Jag har i år inte tagit bort allt i odlingslådorna i början av augusti som jag gjort tidigare år. Då har jag gjort det för att jag varit så less på att konservera och ta hand om skörd och så har plantorna visat tydliga tecken på att vara på upphällningen så. De hade liksom gjort sitt.

I år är det egentligen bara gurkorna och några tomatplantor som gett upp. Så i år får alla de som mår bra stå kvar och förse oss med mat tills jag behöver odlingslådan för nya grödor. Det blir med andra ord inte något uppehåll i odlandet den här sensommaren.

Plantorna fortsätter att ge oss skörd och kanske det är den stora skillnaden med att driva upp själv, att plantorna ger mer jämt under en längre tid istället för att ösa ur sig en massa frukt under en kortare period. Eller så är det bara i år.

Jag vet inte. Jag vet bara att det känns som ett kasst år för att det inte är ett överflöd. Och det är så knäppt, för vi skördar ju och vi njuter av det varje dag. Frysen fylls sakta men säkert på, inläggningar finns det på hyllan och likaså konserveringar. Jag hittar nya recept och försöker utöka variationen i maten.

Faktum kvarstår dock, det är mycket mindre skörd än tidigare år. Trots att vi i år inte haft några som helst skadeangrepp, bortsett från lite bladlöss som jag spolat bort. Förra året hade vi ju problem.

Tänk om det är så att vi får en fantastisk och utspridd skörd av vintergrönsakerna (som redan växer i polytunneln) att vi inte behöver samma mängd av sommargrönsakerna som tidigare. Kanske det är så här det ska vara. Att leva av de färska grönsakerna, frysa mer och konservera mindre. Hitta rätt tid att så och plantera så vi alltid har något att äta från odlingslådorna.

En blanding av tankar och känslor. Så som det är att vara planttant. Bara frågor. Inga svar. Trial and error. Det är ju faktiskt en av de sakerna jag gillar med odlandet, att det är dynamiskt och i många fall inte kontrollerbart. Det blir vad det blir och det vi kan äta är ju magiskt bra för oss på alla sätt. Och vissa grödor har faktiskt gett mer i år än förra året…

En summering av årets totala skörd gör jag som vanligt i januari.