I tisdags morse tog jag bussen själv till Lissabon och stannade där över natten. Jag utmanade mig på flera olika sätt minsann under två dagar och en natt.
Jag kommer berätta mycket mer om vad jag gjorde där, när det landat lite hos mig. Men utmaningarna handlade i alla fall om att jag var själv. Du vet säkert redan att jag inte tycker om det. Det går oftast fint när jag är det, men jag gillar det inte.
Resa själv
Har rest själv förut, främst i Sverige. Där jag kan språket, känner väl till platserna sedan innan och vet hur en tar sig framåt, då går det bra och jag är inte nervös. Tog en tur för ett par år sedan här i Portugal, också till Lissabon, ensam med ett tåg som strulade.
Den här gången blev det med buss för första gången. Så lite nervöst innan men allt gick jättebra.
Vandra i grönområde själv
Parker är inga problem att vara ensam i, gillar det till och med, men att gå i skogen själv är inte något jag uppskattar. Jag hade bestämt mig för att se en sak som jag kunde nå via en kortare skogspromenad eller via en trappa i ett bostadsområde. Jag tog skogen dit och trappan därifrån. Gick också utmärkt!
Gå på ett event själv
Deltog i ett event utomhus i Lissabon. 450 personer var anmälda, det skrämde mig att vara i ett nytt sammanhang med så många omkring mig. Det gick också väldigt bra, det var små grupperingar vi satt i, och vi blev “bara” 200 deltagare.
Vara ute i mörkret
Efter eventet gick jag själv i gatubelysningens sken till pensionatet jag bodde på. Var mycket folk i rörelse och jag var inte ett dugg orolig. Vet ju att Portugal är ett land med låg kriminalitet, men just i en storstad som Lissabon finns det ju mer att oroa sig för än vad Ourique bjuder på. Den korta promenaden gick superbra utan minsta obehagkänsla.
På morgonen efter var jag ute i mörkret och fotade soluppgången, ljuset när solen precis går upp är så fint.
Sova ensam
Det tränade jag ju på i våras så den här gången kändes det lättare, trots att det inte var hemma i min egen trygga miljö. Inga spöken alls den här kvällen/natten.
Nu skulle jag inte bara sova själv, utan även lyckas med konsttycket att ta mig in genom en tung och krånglande port med kod på kvällen. Det gick bra, för den var inte stängd som den skulle. Puh!
Hade i alla fall sällskap av en duva när jag tog en kopp kaffe på morgonen efter soluppgången!
Bryta ätbeteendet
När jag är ensam äter jag. Ofta mycket och gör sämre val än normalt. För att jag skulle känna att jag hade kontrollen över just det beteendet så bestämde jag mig innan för att göra en vattenfasta på 48 tim.
Så skönt det var att inte känna ett endaste sug, att inte alls ha ett behov av att moffa i mig både det ena och andra.
Jag är så glad att jag bestämde mig för att göra den här korta trippen till Lissabon alldeles själv. Det kommer bli fler utflykter där jag bara har sällskap av kameran. Och mina spöken, som jag ändå vill bjuda in för att lära känna dem bättre.
För det är ju så att om jag ska sluta vara rädd eller känna obehag så behöver jag möta rädslan. Göra det som skrämmer mig. Och det känns jättebra nu i efterhand även om jag var lite skraj inför min korta resa.
Självfallet kommer du få se både bilder och “höra” om vad jag gjort.
Leave a Reply