Storkarna lämnade våra omgivningar i början av juli. Då var väl ungarna stora nog för att klara flygningen dit där de håller till när vi har våra varmaste månader.
Jag saknar dem, älskar deras klapprande och de stora skuggorna som drar över oss och åkrarna när de passerar. Varje år hoppas jag de ska bygga bo på någon av stolparna på vår väg, men än så länge stannar de bara till och tvättar sig en stund innan de flyger vidare. Det finns bon lite överallt i våra omgivningar, vi har utsikt över ett uppe i byn.
Den här dagen, den sista juni, satt det ett storkpar på varsin elstolpe, de ömsom sov och tvättade sig. Jag hämtade kameran!
Jag tycker det är en makalöst mäktig fågel. Stor, kontrastrik och så äter den sånt som jag vill ha mindre av i min trädgård. Som t.ex. gräshoppor.
Lämna ett svar