Vi bor i en del av Portugal som är skyddad av berg från havsvindar och vi har väldigt många soldagar. Och det är varmt.

Igår hängde vi med ett par av våra brittiska vänner som bor i Estremoz, i norra delen av Alentejo. De kom för att kolla in vårt hus samt för att vi tillsammans sen skulle dra oss ut till västkusten för att njuta av lite svalare temperatur och bad i havet.

När vi lämnade vår tomt var det 35 grader och strålande sol från en blå himmel. Så som vi numera är vana vid. När vi hade ungefär 10 km kvar till stranden, Praia do Almograve, så kom molnen in. Att det skulle vara svalare visste vi, men vi hade inte räknat med att solen skulle försvinna. Klockan var ungefär 16.30 när vi kom dit och jag fick faktiskt sätta på mig en tunn kofta när vi gick ner mot stranden från parkeringen.

Jag var helt inställd på att äntligen få njuta av det salta och friska havet. Att känna doften, höra ljudet och känna lugnet fylla mig. Vi satte oss tillsammans på stranden och pratade. Och pratade. Stortrivs i varandras sällskap och har så mycket erfarenheter att dela i detta, för oss alla, nya land.

Innan vi skildes åt och lämnade stranden några timmar senare tänkte jag avsluta med det där doppet, men jag hoppade faktiskt över det, då jag tyckte det var för kallt i luften. Solen orkade aldrig igenom molntäcket. En fantastisk dag och äntligen njöt vi av några timmar vid havet. Bad får det bli en annan gång!

Molnigt och mycket svalare temperatur än vad vi är vana vid.
Men närheten till havet är alltid en njutning
Praia do Almograve
Strålande sol lyser över Odemira
Små mysiga gator är inga problem för en liten personbil.

När vi kommit ca 10 km från stranden kom solen fram igen och den blå himlen följde oss hela vägen hem. Vi hamnade på småvägar inne i Odemira och fick se lite extra av den staden.

Väl hemma blev det vattning i köksträdgården och sen middag i form av fryspizza med cole slaw av egen vitkål!