Festival Islamico Mértola

Vilken färgsprakande och festlig dag vi hade i torsdags när vi drog iväg till Mértola och besökte eventet Festival Islamico.

Det var den 13:e upplagan av festivalen, som hålls vartannat år. Jag har sett information om den tidigare men först i år blev det av att vi besökte den. Den håller på i fyra dygn, för det är verkligen full fart från tidig förmiddag till sena natten. Hela gamla delen av Mértola är dekorerad, provisoriska gamla portar bjuder in till de olika gränderna och fasader är klädda med färger och strukturer passande temat.

På kartan är souken (marknaden) markerad med rött och det rödrandiga är foodcourt. De orange fälten är scener för uppträdanden.

Vi valde att åka dit på den första dagen och ville vara där när souken öppnade kl. 11. Tänkte att en torsdag är det nog lite lugnare med folk (tycker det är jobbigt med trängsel) och det var ett bra drag, för det var nog verkligen lugnet före stormen. Det fanns till och med gott om parkeringsplatser.

Det första som mötte oss var ”portar” i den stora rondellen och intill det ett stort virkat/stickat hjärta.

Eftersom vi var lite tidiga så gick vi direkt upp till borgen. På vägen dit var souken inte öppen än, därför är det presenningar på en del av stånden.

Att från borgen kunna se staden från ovan tyckte jag om, att se hur gatorna hade färgglada tak, att det gamla blandandes med det nya, tillfälliga. Hur allt smälte samman under fyra dagar.

Att kunna strosa i lugn och ro, ha full insyn i varje stånds färger och känna alla dofter, det var häftigt. Solen gassade, men alla uppsatta tygstycken och bambutak skapade inte bara en härlig atmosfär utan också ett viktigt skydd för alla som var där, tänker främst på alla utställare.

Det fanns massor av olika produkter att köpa, riktigt fina saker och även rena krimskramsen. Visst lockade det med vackra lampor, luftiga byxor, färgglada mattor och annat men det blev bara stark curry, kardemumma och lite torkad frukt som följde med hem.

Samt en henna-tatuering, jag har ingen riktigt tatuering och vill inte ha det heller, men att göra denna henna-variant kändes exotiskt och varje gång jag ser den så tänker jag på upplevelsen, så det känns fint.

En hennatatuering är en temporär hudkonst där mönster appliceras med henna, ett naturligt färgämne från hennaplantan. Denna teknik används särskilt i Mellanöstern och Asien och är en populär del av kulturella traditioner. Hennatatueringar är inte permanenta och försvinner efter ett par veckor. 

Senare på eftermiddagen hade ”leran” torkat och jag petade bort den, dagen efter var tatueringen rödbrun. vilket den fortfarande är.

På souken fokuserade jag på färgerna och dofterna, tänk vad färg gör mig glad numera. Jag som alltid älskat svart, vitt och grått är nu helt tagen av färg i alla dess former och material.

Vi möttes av små grupper som dansande och spelade, vilken glädje de sprider där i folkvimlet, som alltså inte var så tätt just då, vilket möjliggjorde att jag kunde fotografera friare. Och vem kunde gissa att vi skulle få se en säckpipa i det här sammanhanget!

När vi gått gata upp och gata ner ett par timmar kom vi till ett torg där de ställt upp en massa bord och matstånd. Det var kebab för hela slanten, men jag lyckades hitta falafel så det fanns något för mig också, så vi passade på att äta lunch innan alla andra.

Därefter kände vi oss ganska mätta, inte bara i magarna utan även på upplevelsen som sådan. Föreläsningar, workshops, utställningar, uppträdanden och allt annat som erbjuds på festivalen är inte för oss. Faktum är att vi som regel inte besöker festivaler eller karnevaler som är en stor grej här i Portugal, men den här souken ville jag se och jag är väldigt glad för att nu upplevt den i sin färgglada prakt!

Här kan du se programmet och läsa mer om festivalen på deras webbplats.

Vid tidigare besök i Mértola har borgen varit stängd, så det var roligt att vi denna dagen äntligen kunde få uppleva den, men det berättar jag om i ett annat inlägg.