Vi ropade visst hej innan vi hade kommit över bäcken, vi tog ut vår glädje i förskott. För det kom en sak emellan som gjorde att vi inte fick våra nycklar igår.

Vad som gör oss mest frustrerade med detta är att vi varit förberedda på att vi som köpare har väldigt mycket att ta reda på och säkerställa. Att det är lätt att köpa något som sedan visar sig vara något annat än vad en trott. Men att även säljaren kan påverka hade vi inte med i våra beräkningar.

Va, vad hände?

Vi anlitade en advokat för att säkra upp allt riktigt ordentligt och han var ju väldigt noga. Vi kände oss trygga så fort vi fått veta att det inte fanns några problem med fastigheten lagligt sett.

Två dagar före kontraktskrivning ringer mäklaren, som vi har en väldigt bra dialog med. Hon berättar att säljarens bil har gått sönder och att trots att hon tömt huset på alla stora grejer så var det fortfarande en del småsaker kvar som hon skulle flytta med sin bil. Men det går inte nu, så hon undrade om hon fick ställa de sakerna utanför muren tills bilen är fixad. Självfallet sa vi ja till det. I mitt huvud tänkte jag vi kanske kan hjälpa henne köra hem grejerna när vi väl fått huset. Så inget problem och inget som påverkade processen. Men vi fick hjärtat i halsgropen en liten stund där.

Sen eftermiddag dagen innan bokad kontraktsskrivning ringer vår advokat. Han hade blivit uppringd av säljarens advokat som meddelade att när notarien förberedde kontraktet så hade hen upptäckt att säljaren skulle behöva betala ganska mycket vinstskatt. Och det på grund av att de hade gett en del av fastigheten som gåva till sin son. Dessutom saknades det kvitton på arbeten som var gjorda på huset så de kunde inte åberopa dem heller.

För att minska sin skatt med €20 000,- skulle de behöva ta tillbaka sin gåva (hur nu det är möjligt, men det frågade vi inte om). Detta är något som måste göras med hjälp av notarie samt myndigheternas register.

10 dagars försening

Som det ser ut blir det ca 10 dagars försening för tillträdet. Vi förstår så klart att det är mycket pengar som de vill slippa betala, det är ett gammalt par som äger huset och de lever på sin knappa pension.

Säljaren har flyttat ut och flera olika lösningar diskuterades, men vi vill inte ha nycklarna förrän vi kan känna att huset är vårt. Så därför gick vi med på att vänta med kontraktsskrivningen tills registret är uppdaterat.

Notarien brukar skicka in såna justeringar med post, men han använde vår bokade tid igår till att istället skriva de nya dokumenten med säljaren och körde sen personligen ner till Albufeira för att lämna in dem, för att på det viset förhoppningsvis snabba på processen.

Många känslor

Vi blev såklart väldigt ledsna och besvikna, vi var så inställda och förberedda på tillträdet. Tyckte det var jobbigt när vi nu verkligen gjort enligt konstens alla regler för att det inte skulle bli några problem.

Mäklaren har pratat med säljaren (som inte kan ett enda ord engelska) som hälsar och tackar för att vi gick med på att vänta, så det känns väldigt bra att de är glada. Det är det vi nu fokuserar på, att vi gjort allt bättre för dem. Är övertygade om att ingen av oss hade tjänat på att forcera detta. Att börja vår integration i vår lilla by och det portugisiska samhället med att göra säljarna ledsna är inte ett smart alternativ.

Detta är enligt vår advokat inte ovanligt, att det blir hook-ups på vägen och att saker tar längre tid än planerat. Men allt brukar ordna sig till slut. ”That´s the portugues way”.

Vi är inte oroliga för att vi inte ska få köpa huset, men vi tycker det är väldigt frustrerande att vänta när allt var klappat och klart. Men som sagt, vi fokuserar på att säljarna får det lite bättre ställt ekonomiskt och det är något vi gärna hjälper till med, då många är fattiga i det här landet. 10 dagars väntan (eller vad det nu blir) är en liten uppoffring för oss i sammanhanget.

Och vi hoppas innerligt det inte blir en total lock-down som förhindrar processen att rulla vidare!

Bilden visar vårt hus som det såg ut i mäklarens annons.