Hur hinner du med att bara vara?

Det är så fantastiskt roligt med dialogen jag har med er som kommenterar mina inlägg eller skickar mejl. Era frågor får mig att reflektera och den här frågan fick jag av Tove och tycker det var en mycket bra fråga som inspirerade mig till att tänka efter och så klart skriva om det!

En del av kommentaren som Tove skrev till inlägget om effekterna av mitt biohackande, där du alltså kan läsa hela hennes kommentar.

Du fyller inlägg med allt du åstadkommer och lyckas med att förändra ditt liv fysisk och psykiskt. En fråga: Hur hinner du med att bara vara? 

Först och främst så behöver en nollställa sitt eget görande innan det går att ens förstå någon annans. Det jag gör kan inte läggas ovanpå det som någon annan redan gör, för då blir det orimligt.

Lever långsamt

Börja sen med att lägga till att jag har valt att leva ett långsamt liv. Jag diskar för hand, klipper gräset (ca 2000kvm) genom att gå med en gräsklippare (motordriven iofs) och jag (vi) lagar i princip all vår mat från grunden.

Kalendern är så gott som tom och klockan fyller allt mer sällan någon funktion för mig. Allt arbete här hemma gör vi själva om det inte är stora projekt där vi inte har kompetensen (hållfasthet, el och VVS), i en takt som passar oss.

Jag sover mycket, går sällan och lägger mig efter 22 och vaknar oftast först efter 7. Vi har inte bråttom och vi arbetar bort ”måsten” så mycket vi kan. I mycket av vårt görande finns med andra ord utrymme för tankar och vila.

Bloggandet

Tove syftade på mitt bloggande, att jag fyller inlägg med allt jag åstadkommer.

Mitt bloggande är en stor del av mitt liv, jag har bloggat i 18 år, det är rutin och viktigt för mig. För två år sedan skrev jag om tankar kring mitt bloggande, du kan läsa om det här. Det jag skrivit där stämmer fortfarande, jag bloggar inte varje dag trots att jag publicerar nästan varje dag. Och jag bloggar faktiskt inte om allt.

Jag är också selektiv med vad jag läser och kanske framför allt när jag gör det. Har du en blogg så märker du säkert att jag inte alltid kommenterar varje inlägg, jag gör det dessutom ofta i vågor, för jag väljer att läsa och kommentera när det passar mig, inte när du publicerar.

Ibland är läslistan för lång för att det ska kännas kul och inspirerande, då raderar jag alla de inläggen som samlats på hög i Feedly. Det finns inget krav på mig själv att jag måste läsa allt ni skriver utan det är dagsform och lust som styr mig.

Här kan du läsa tankar om mitt bloggande under 2024.

Förändring – hårt arbete

I sin kommentar skrev Tove även att förändringar tar tid och det har hon helt rätt i. Det krävs ett arbete för att lyckas med förändringar, oavsett vad det är för sort. För att kunna göra förändringar krävs ofta en hel del research eller planering, det är något jag tycker är roligt och har därmed lätt att aktivt välja att sysselsätta mig med det.

Jag älskar förändringar av alla de slag, jag brukar kalla mig förändringsberoende. Så det är alltså något jag gärna prioriterar.

(o)socialt liv

Vi träffar inte folk hela tiden, vi har inte kalas eller middagsbjudningar på helgerna. Vi väljer att vara ganska osociala faktiskt. Visst träffar vi vänner emellanåt, både ”på riktigt” och via fejstajm, men det kan gå veckor mellan tillfällena.

Jag har inte heller några sociala kanaler och jag spelar inte spel, det ger mig tid för mycket annat som att till exempel bara vara. Ibland installerar jag en app där jag färglägger bilder (t.ex. när jag hade så mycket tandvärk och behövde distraktion) då märker jag snabbt hur mycket tid och fokus det tar av mig, avinstallerar ganska snabbt igen.

Bara vara

Trots att jag gärna jobbar i trädgården, fotograferar, odlar och lagar mat så är jag grymt bra på att bara vara. Numera, det har inte alltid varit så.

Jag är bra på att lyssna på kroppen så om den känns tung eller trött så vilar jag. Ofta på någon skön plats i trädgården med en katt i knäet. Mycket tid spenderas också i vår sköna soffa, särskilt kvällstid.

Jag prioriterar, dessvärre inte alltid rätt så klart, men jag tar ständigt beslut och gör aktiva val. Och att bara vara tycker jag om. Lyssna på fåglarna eller njuta av tystnaden. En eftermiddagstupplur i skuggan under eken på altanen på sommaren är bland det bästa jag vet.

I fredags morse när jag finslipade på detta inlägget så hade jag precis suttit i morgonsolen och tittat på fåglarna i silkeseken. De nymatade katterna var i närheten, kameran var inne i huset, så även en sovande Roger. Det var en skön stund i stillhet. Såna har jag många, mina små turer runt i trädgården för att njuta av insekter, blommor och tillväxt är faktiskt oftast utan kameran i handen.

Tack Tove för din fråga och din omtanke. Det är en viktig ingrediens i livet och jag hoppas att du också har tid att bara vara!

Till er andra som läser här, fråga mig gärna, jag älskar som sagt vår dialog! Vill du inte skriva en kommentar så skicka ett mejl, du ser mejladressen allra längst ner på sidan.